REPLIK – av Stefan Creutz, Chefsåklagare och kammarchef Södra åklagarkammaren i Stockholm
Thomas Bodström ställer i sin debattartikel på Dagens Juridik den 19 maj frågan varför åklagare och domare utsätter barn för tortyr. Frågan är möjligen retoriskt ställd för att väcka debatt, men ett sådant påstående behöver balanseras med fakta.
Låt oss vara överens om utgångspunkten att det inte är önskvärt att vi har en situation där barn sitter i häkte. Det är påfrestande att vara häktad, särskilt när man är så ung. Det förstår alla och jag hävdar bestämt, till skillnad från Thomas Bodström, att varken åklagare eller domstol tar lättvindigt på att häkta ett barn.
Hur ser då förutsättningarna ut för att ett barn ska häktas?
När barn misstänks för allvarlig brottslighet kan de enligt gällande svensk lagstiftning häktas om flera kriterier är uppfyllda.
Det ska vara nödvändigt för att hindra att personen påverkar utredningen, begår nya brott eller undandrar sig lagföring. Utöver detta krävs synnerliga skäl vilket innebär att häktning ska ske endast i undantagsfall med en bedömning där man tar hänsyn bland annat till ålder och brottslighetens allvar. Det krävs dessutom att det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas. En plats på ett SIS-hem kan många gånger bedömas vara betryggande övervakning, men till skillnad från ett häkte har ett SIS-hem inte samma möjligheter att säkerställa att den misstänkte inte kan kommunicera med omvärlden och påverka utredningen vilket naturligtvis påverkar bedömningen. I det aktuella ärendet har såväl åklagare som domstolen gjort bedömningen att det finns synnerliga skäl samt att den alternativa placeringen på ett SIS-hem, i vart fall för närvarande, inte utgör betryggande övervakning.
För att minska de negativa effekterna av isolering har barn rätt till minst fyra timmars aktiviteter om dagen tillsammans med andra människor. Det kan tex vara studiehjälp, sällskapsspel, kortspel eller idrottsaktiviteter tillsammans med andra restriktionsintagna.
Som åklagare har vi både ett samhällsansvar och ett ansvar mot målsägande att utreda grov brottslighet och lagföra de som utsatt andra människor för grova brott. Brott som i många fall kan medföra långvariga men för målsägandena. Vi utreder naturligtvis gärningarna så fort vi kan men utredningarna är ofta komplicerade och tar därför tid.
Jag kan konstatera att Thomas Bodström inte har överklagat något av tingsrättens beslut om vare sig häktning eller åklagarens tillstånd att ålägga restriktioner. Jag anser att det vore passande att i stället för att rikta grundlösa anklagelser mot åklagare och domstol om tortyr och lagöverträdelser, överklaga besluten och låta vår rättsordning pröva dessa.
