DEBATT – av Thomas Bodström, advokat och offentlig försvarare för ”Fabian”
Varför utsätter åklagare och domstolar barn för tortyr? Frågan kan verka provocerande men är tyvärr helt berättigad. Det är nämligen vad som sker varje vecka i Sverige.
För att förklara varför det är så kan man få stöd av FNs Tortyrkommitté. Den anger att mer än femton dagars isolering i rad betraktas som långvarig isolering och anses som grym, omänsklig eller förnedrande behandling. I vissa fall kan det betraktas som tortyr, särskilt om det orsakar allvarlig psykisk eller fysiskt skada.
Fabian (som heter något annat i verkligheten) är sexton år och har suttit isolerad sedan 4 april. Eftersom han är under arton år får han till skillnad mot vuxna inte sitta tillsammans med någon annan person på häktet. Det innebär att han nu har varit isolerad i 45 dagar, det vill säga tre gånger längre än gränsen som satts upp av FNs tortyrkommitté. Trots det beslutade tingsrätten idag att han ska vara häktad i ytterligare en månad.
Fabian har ångest, gråter varje kväll och kan inte sova. Utöver det har hans ansikte svullnat upp så kraftigt att läkare måste tillkallas. Läkaren har sagt att det förmodligen beror på den psykiska påfrestningen att vara helt isolerad. Detta är just sådana omständigheter som FNs tortyrkommitté anger som tortyr.
Fabian är inte någon gängkriminell som är misstänkt för någon skjutning eller sprängningar. Men eftersom han ändå är misstänkt för brott är det förståeligt att han är frihetsberövad. Frågan är dock varför han ska vara isolerad på ett häkte för vuxna. Det finns nämligen plats på SIS-hem, där man också är inlåst, att placera Fabian på, vilket kan ske omedelbart. Detta har socialtjänsten meddelat åklagaren som ändå anser att Fabian ska vara fortsatt isolerad.
Beslutet är inte heller förenligt med svensk lag. I rättegångsbalken 24 kap 4 § anges att om det på grund av den misstänktes ålder kan innebära men för den misstänkte får häktning enbart ske om det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas. Men betryggande övervakning är alltså ordnat sedan flera veckor tillbaka. Att beslutet dessutom bryter mot barnkonventionen tror jag alla förstår.
Hur kommer det då sig att åklagare och domare så lättvindigt anser att man vill utsätta barn för något som enligt FNs tortyrkommitté kan ge dem permanenta skador?
Jag vill inte tro att det är brister i empati utan mer påfallande okunskap om hur det förhåller sig på häkten där barn isoleras. Man vill nog egentligen inte ens tänka på vad man faktiskt gör. Men inte desto mindre är alltså såväl åklagare som domare beredda att utsätta barn för ett lidande, bryta mot internationella konventioner och inte beakta vad som anges i svensk lag.
Det är inte värdigt svenskt rättsväsende att agera på det sättet.
