En son vill få ut sin mor ur en bostadsrätt i centrala Stockholm och både han och modern gör gällande bättre rätt till lägenheten.
Modern vinner trots att hon fört över 3,5 miljoner till sonen i samband med förvärvet.
Tingsrätten beaktar att det är vanligt att föräldrar skänker pengar till sina barn.
I februari 2000 ställde modern ut en fullmakt till sin son genom vilken han fick behörighet att bland annat ta ut innestående medel på hennes bankkonton. Under årens lopp har sonen såväl tagit ut som satt in belopp på sin mors bankkonton. Fullmakten återkallades den 3 mars 2020.
I mars 2011 förvärvades en bostadsrättslägenhet i centrala Stockholm. Finansieringen kom från de 3,5 miljoner kronor som hade överförts från modern till sonen i januari 2011. Sonen stod som ägare för lägenheten.
Den 5 oktober 2012 såldes lägenheten och i stället förvärvades en annan bostadsrättslägenhet i Stockholm. Sonen står som ensam ägare även för denna. Modern har bott i lägenheten till och från sedan december 2012. Modern stämde sin son och yrkade att hon skulle förklaras äga bättre rätt än honom till den nya lägenheten. Hon yrkade även att han skulle förpliktas att till henne betala i huvudsak belopp hänförliga till köp och uttag från hennes bankkonton som hon gör gällande att han gjort olovligen.
Genstämningsvis
Sonen yrkade genstämningsvis att han skulle förklaras äga bättre rätt till den nya lägenheten och att modern skulle förpliktas avflytta från lägenheten. Han har i målet även framställt yrkanden om att modern ska förpliktas att ersätta honom för månadsavgifter hänförliga till lägenheten.
Stockholms tingsrätt börjar med frågan om vem som finansierade köpet av den aktuella lägenheten.
Det saknas skriftligt avtal som manifesterar syftet med förmögenhetsöverföringen på 3,5 miljoner kronor och parternas ord står emot varandra i fråga om vad som vid den aktuella tidpunkten sades dem emellan.
Det är förvisso utrett att det i princip uteslutande är modern som bott i lägenheten på Kungstensgatan och att sonen med familj endast har bott där en kortare period. Men tingsrätten anser att det är sonen som ska anses ha finansierat inköpet av lägenheten, genom användande av del av försäljningslikviden för den första lägenheten. Det är också utrett att sonen betalat i princip samtliga månadsavgifter för bostadsrätten. Även det faktum att tvisten uppkommit nästan tio år efter att förvärvet av bostadsrätten genomfördes talar för att förhållandet att han är ägare till bostadsrätten.
”Svårt att förklara”
Sammanfattningsvis anser tingsrätten att omständigheterna kring hur parterna agerat under de tio år som löpt från att pengarna fördes över fram till att aktuell tvist inleddes, leder till att det får anses visat i målet att syftet med överföringen var att pengarna skulle tillhöra sonen. Det är annars svårt att förklara varför modern inte haft några synpunkter på att pengarna användes av sonen till att i eget namn köpa först en bostadsrätt och sedan ytterligare en bostadsrätt samt att dessutom behålla mellanskillnaden vid försäljningen av den första bostadsrätten. Vid denna bedömning har tingsrätten också beaktat att det inte är ovanligt att föräldrar gör benefika insatser till förmån för sina barn, även avseende större summor.
Kvinnan har inte bevisat att en överenskommelse förelåg som innebar att parterna avtalat om ett annat ägandeförhållande än det som manifesterats genom köpekontraktet. Tingsrätten fastställer därmed att sonen har bättre rätt än modern till bostadsrättslägenheten på Kungstensgatan.
Modern förpliktas därmed att avflytta från lägenheten. Vad beträffar de övriga yrkandena kommer rätten fram till att sonen ska betala 825 975 kronor till modern medan modern ska betala 467 094 kronor till sonen. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
