Förutsättningar fanns att förelägga en sameby att vid vite föra bort renarna som uppehöll sig vid Furuöarnas jaktlags marker, trots att jaktsäsongen ännu inte hade dragit i gång. Enligt kammarrätten har klagandena visat att de lidit skada eller olägenhet på grund av renarnas närvaro på markerna under försommaren.
Länsstyrelsen i Norrbotten avslog tre mäns ansökan om att vid vite förelägga Gällivare skogssameby att föra bort renarna som uppehåller sig på Furuöarnas jaktlags marker i Luleå norra skärgård.
Enligt länsstyrelsen saknades det förutsättningar för ett föreläggande då skadan eller olägenheten för jägarlaget inte var tillräckligt styrkt.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
Utgör inte åretruntmarker
Förvaltningsrätten i Luleå konstaterade att det var ostridigt att Furuöarnas jaktlags marker inte utgör åretruntmarker enligt rennäringslagen och därmed att renskötsel får bedrivas där som mest mellan 1 oktober och 30 april.
Frågan var alltså om männen lidit skada eller olägenhet av någon betydelse till följd av renskötseln. Rennäringslagen förutsätter detta för att ett föreläggande ska kunna meddelas. En framtida skada eller olägenhet räcker inte, menade domstolen, eftersom ett vitesföreläggande är en särskilt betungande åtgärd mot motparten.
Sammantaget ansåg inte rätten att männen hade gjort sannolikt att skada eller olägenhet av någon betydelse hade uppstått för dem vid tidpunkten för länsstyrelsens beslut. Överklagandes avslogs därför.
Kammarrätten gör en annan bedömning
Kammarrätten i Sundsvall gör nu en annan bedömning.
Frågan är om skada eller olägenhet enligt rennäringslagen kan anses ha uppstått redan på försommaren 2020, trots att jakten då ännu inte hade startat. Domstolen påpekar att en jakträttshavare har ett intresse av att vårda sina jaktmarker och få till stånd en god tillgång på vilt. ”Att renar uppehåller sig i ett område under tid när renskötsel inte får bedrivas kan därför medföra skada eller olägenhet även innan jaktsäsongen startar”, framhåller rätten.
Kammarrätten finner inga skäl att ifrågasätta klagandenas uppgifter om att jakten under flera års tid har försvårats av att renar befunnit sig på markerna och att tillgången på vilt i området påverkats av renarnas närvaro. Bland annat ett intyg från jaktvårdskonsulenten – som anger att älgar och renar undviker att dela marker och att älgar därför skyr vissa öar under sommaren – talar för detta.
Skiljaktig lagman
Sammantaget anser domstolen att skadan eller olägenheten fanns när klagandena i maj 2020 anmälde till länsstyrelsen att det fanns renar på markerna och ansökte om vitesföreläggandet mot samebyn. Kammarrätten bedömer därför att förutsättningarna i rennäringslagen därför var uppfyllda vid tiden.
Lagmannen var skiljaktig och menade att förutsättningarna borde kunna anses uppfyllda även för framtida eventuella skador och olägenheter, och inte bara för konstaterad skada eller olägenhet. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
