När männen försökte hämta automatvapnen var det redan för sent.
Polisen hade flera månader tidigare bytt ut dem och lämnat kvar en attrapp.
Männen friades i tingsrätten, men fälldes i hovrätten – eftersom det i och för sig otjänliga försöket ändå var straffbart.
Straffbarheten blir nu en fråga för Högsta domstolen, enligt ett nytt prövningstillstånd.
Två automatkarbiner och en halvautomatisk pistol påträffades våren 2021 i ett förråd i Södertälje och beslagtogs då av polis ihop med bland annat pansarbrytande ammunition. På samma plats valde polisen dock att placera ut en replika av en automatkarbin och spaning mot förrådet inleddes med hjälp av buggning och dold kamera.
Några månader senare bar spaningarna frukt när två män, idag 35 respektive 32 år gamla, fångades på bild i förrådet. På inspelningen kunde männen ses leta i förrådet och 35-åringen bland annat upprört fråga ”var fan är den andra?”.
Någon timme senare återvände 35-åringen i sällskap med en okänd person. Männen, som både var maskerade och handskbeklädda, sökte då igenom förrådet men gav till slut upp och lämnade detsamma med replikan, som placerades i ett annat förråd. 35-åringen och 32-åringen greps kort därefter av polis.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Synnerligen grovt vapenbrott
Inspelningen från förrådet ledde till ett åtal för försök till synnerligt grovt vapenbrott och medhjälp till motsvarande gärning som del i ett omfattande mål som även rörde grov narkotikabrottslighet och totalt åtta tilltalade som enligt åklagaren har koppling till det så kallade Södertäljenätverket.
35-åringen, som åtalats för försöksbrottet, gjorde dock gällande att han inte alls varit på plats för att hämta vapen eller ammunition – och 32-åringen, som åtalats för medhjälp, menade att han inte ens känt till att det funnits vapen på platsen. Försvaret invände samtidigt att det måste anses ha handlat om ett otjänligt försök, eftersom vapnen bytts ut av polisen.
När Södertälje tingsrätt prövade åtalet ansåg man inte att det fanns något tvivel om att 35-åringen varit på platsen för att leta efter vapen – eller om att 32-åringen varit införstådd om vad man letat efter. Männens agerande och uttalanden på övervakningsfilmerna utgjorde här en övertygande bevisning, menade domstolen – och de tilltalades egna invändningar om vad det handlat om avfärdades som efterhandskonstruktioner.
Ansvar för försök förutsatte dock i männens fall att de påbörjat utförandet av brottet och att det funnits fara för fullbordan – eller att sådan fara varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter.
”Otjänligt försök”
Tingsrätten jämförde med narkotikafall där polis bytt ut preparaten och där åtalen ansetts styrkta eftersom det funnits en brottsplan redan innan narkotikan bytts ut. I det aktuella fallet hade de vapen som männen letade efter beslagtagits av polis över fyra månader tidigare. Det gick inte att säga att det funnits en brottsplan redan då och slutsatsen var därför att det inte var tillfälliga omständigheter som gjort att försöket inte kunnat fullbordas – utan ett mer grundläggande fel i brottsplanen. Det hade därför handlat om ett otjänligt och icke straffbart försök.
35-åringen dömdes dock till flera års fängelse för i huvudsak narkotikarelaterad brottslighet samtidigt som 32-åringen dömdes till tre månaders fängelse för vissa lindrigare narkotikabrott.
Svea hovrätt gjorde senare en annan bedömning av vapenbrottsåtalet – och skärpte som en konsekvens av det domarna mot de båda männen.
Det avgörande för straffbarheten av ett försöksbrott är enligt kommentarer till brottsbalken inte om det är tjänligt eller otjänligt, utan om det är ”en försök värt att ta på allvar” – och det är en inställning som bekräftats av Högsta domstolen, HD, noterade hovrätten. HD har ansett att åtal kan bifallas även när faran för brottets fullbordan genom myndighets agerande uteslutits innan brottet påbörjats. Detta beror på att faran för fullbordan ska bedömas utifrån gärningsmannens perspektiv vid gärningstillfället.
Hovrättspraxis framstod i och för sig inte som helst konsekvent, men enligt hovrätten gick det inte att utläsa av HD:s avgöranden att straffbarhet vid otjänliga försök skulle förutsätta att försöket hade varit tjänligt vid tidpunkten när de tilltalade gjorde upp brottsplanen.
Hovrätten fällde
Männen hade vid besöken i källarförråden inte förstått att vapnen och ammunitionen beslagtagits av polis utan hade förväntat sig att kunna hämta funktionsdugliga vapen med tillhörande ammunition – något som framgick av deras beteende på inspelningarna. Ur männens perspektiv måste polisens byte till en replika också anses ha berott på slumpen och inte på ett grundläggande fel i brottsplanen. Fara för brottets fullbordan hade därför varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter och männen fälldes för försök till grovt vapenbrott respektive medhjälp till försök till grovt vapenbrott. 35-åringen dömdes till fem och ett halvt års fängelse medan 32-åringen dömdes till ett års fängelse av en enig hovrätt.
Försvaret överklagade och HD beslutar nu att meddela prövningstillstånd i vapenbrottsdelen av målet. Domstolen ska bland annat svara på om männen gjort sig skyldiga till ett straffbart otjänligt försök. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
