Dröjsmålet i förundersökningen mot den 15-åriga pojken är ”oacceptabelt” och gör att både Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten förtjänar kritik.
Dröjsmålet kan samtidigt inte anses så pass omfattande att rätten till rättegång inom skälig tid åsidosatts och Justitiekanslern avslår därför pojkens anspråk på skadestånd.
En 15-årig pojke blev i mars 2020 polisanmäld för våldtäkt mot barn och olaga hot mot en då 14-årig flicka. Några veckor senare uppkom även andra misstankar om olaga hot och övergrepp i rättssak mot samma målsägande.
Pojken anhölls i början av april och delgavs då misstanke om bland annat två fall av olaga hot mot flickan – samt försattes sedan på fri fot. Några dagar senare tillkom en anmälan om bland annat olaga tvång mot en annan målsägande i 15-årsåldern. Åklagaren lade i slutet av sommaren ned förundersökningen om våldtäkt mot barn.
Dömdes
I april 2021 hölls förhör med pojken, som då även delgavs misstanke om olaga tvång mot den äldre av målsägandena. I maj samma år lades misstankarna om bland annat övergrepp i rättssak mot den yngre av målsägandena ned. I juni slutdelgavs förundersökningen och i oktober åtalades pojken för två fall av olaga hot mot den yngre målsäganden och för olaga tvång mot den äldre. Pojken fälldes i enlighet med åtalet och domen vann laga kraft i november 2021.
Parallellt med dessa brottsmisstankar hade det funnits misstankar om ytterligare brott mot de både målsägandena från pojkens sida, i form av bland annat olaga frihetsberövande, mindre grovt brott, utpressning samt flera fall av olaga hot. Här lades dock förundersökningen ned i augusti 2020 respektive maj 2021.
Krävde 40 000
Justitiekanslern, JK, beslutar nu att avslår pojkens krav på 40 000 kronor i skadestånd för åsidosättande av rätten till rättegång inom skälig tid – men riktar samtidigt kritik mot Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten.
De tidsfrister som gällt i ärendet i enlighet med lagen om unga lagöverträdare och förundersökningskungörelsen har varit tillämpliga och överskridits i fallet. Under en period har förhållandena varit sådana att tidsfristerna fått överskridas, men det framgår samtidigt att förundersökningen dragit ut på tiden även utan godtagbara skäl.
När det gäller frågan om rätten till rättegång inom skälig tid åsidosatts betonar JK de särskilda omständigheterna i fallet. Utredningen gällde inledningsvis mycket allvarlig brottslighet, som till sin karaktär är svårutredd. Det har också varit fråga om ett omfattande ärende där en rad olika brottsmisstankar med flera misstänkta och målsägande tillkommit under ärendets gång. Det har samtidigt varit nödvändigt att höra många personer med särskild problematik och det har krävts mer planering än vanligt för att få till stånd förhören.
Ett år och sju månader
Sammantaget handlar det om en relevant total handläggningstid på cirka ett år och sju månader. Utredningen har under denna tid stått i princip helt still i två perioder: en period om cirka fem månader och en om drygt tre. ”Vid en samlad bedömning och med beaktande av praxis på området finner Justitiekanslern – oaktat att de i lag föreskrivna tidsfristerna för unga lagöverträdare har överskridits – att den totala handläggningstiden inte varit så lång att [pojkens] rätt enligt artikel 6.1 i Europakonventionen kan anses ha åsidosatts”, slår JK fast. Pojkens anspråk på skadestånd avslås därför.
Det är samtidigt angeläget att förundersökningar med misstänkta eller målsägande under 18 år bedrivs med särskild skyndsamhet, eftersom det av många skäl kan vara påfrestande för barn av vara inblandade i brottsutredningar. Att en förundersökning med barn inblandade drar ut på tiden på det sätt som skett i det aktuella fallet beskriver JK också som ”oacceptabelt” – och både Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten förtjänar därför kritik. Särskilt anmärkningsvärt i sammanhanget är enligt JK att åklagaren efter slutredovisning av förundersökningen dröjt i mer än tre månader med att väcka åtal. Detta borde i stället ha skett i nära anslutning till slutredovisningen.
Motiverar kritik
Det har även utan godtagbara skäl dröjt innan pojken underrättades om misstanken om olaga tvång. – något som skett först mer än ett halvår efter att åklagaren gett direktiv om underrättelse. ”Oaktat att åklagaren gav direktiv om underrättelse av brottsmisstanken i ett tidigare skede kan hon inte anses ha gjort ha gjort vad som ålegat henne i egenskap av förundersökningsledare för att påskynda underrättelsen”, skriver JK – som anser att även detta dröjsmål motiverar separat kritik. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
