Hovrätten ändrar den friande domen och dömer en 40-årig man som gripits på en tågstation med en pistol i väskan till fängelse.
Tingsrätten ansåg att det inte gick att utesluta att någon annan stoppat den fungerande pistolen i väskan när denna lämnats obevakad, men denna förklaring är enligt hovrätten alltför osannolik.
Två män åtalades i Luleå tingsrätt efter ett polistillslag i juni 2020. Polisen hade en tid bedrivit spaning mot en fastighet som en del i en särskild insats mot svenskt gängvåld, den så kallade Operation Rimfrost.
Den aktuella dagen gjorde man en husrannsakan på fastigheten och säkrade där kulammunition och tändhattar, krut och en störsändare för mobiltelefoner. Den idag 50-årige fastighetsägaren åtalades därför för brott mot vapenlagen, brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor samt brott mot lagen om elektronisk kommunikation.
Greps på stationen
En nu 40-årig man som setts lämna den aktuella fastigheten hade i sin tur gripits med en pistol på stationen i Boden. Skjutvapnet påträffades inuti en ryggsäck som var nedpackad i en större väska.
50-åringen dömdes i tingsrätten för brott mot vapenlagen och brott mot lagen om elektronisk kommunikation för innehavet av ammunition och spårsändare. Han friades dock så vitt gällde krutet och tändhattarna, eftersom hans uppgift om att en namngiven polisman sagt att han fick ha dessa inte hade motbevisats. Påföljden bestämdes till 30 dagsböter.
Pistolinnehavet var allvarligare och skulle enligt åklagaren klassas som grovt vapenbrott. 40-åringen gjorde dock gällande att han aldrig sett vapnet förut och att någon annan måste ha lagt det i hans väska inför hans förestående tågresa till Stockholm, där han är bosatt. Mannen hade först glömt väskan i stationshuset när han varit inne för att se om tåget var i tid – och hade senare lämnat den utanför när han använt stationshusets toalett.
Ansågs inte ha uppsåt
Att pistolen hittats i 40-åringens väska var enligt tingsrätten graverande. Det lät även ”märkligt” att någon skulle ha stoppat ett vapen i mannens väska när han lämnat denna oövervakad. Några DNA-spår hade samtidigt inte kunnat säkras på pistolen och väskan hade vid två tillfällen lämnats obevakad under några minuter. Domstolen ansåg därför inte att det kunde uteslutas att någon annan stoppat pistolen i mannens väska. Han skulle därför inte anses ha haft uppsåt till innehavet och åtalet för grovt vapenbrott ogillades.
Hovrätten för Övre Norrland gör nu en annan bedömning.
Det får godtas att väskan under några kortare stunder varit obevakad och att det då funnits en teoretisk möjlighet för någon att placera pistolen i 40-åringens väska.
Framstår som otroligt
En pistol har samtidigt ett ekonomiskt värde som gör att ägaren måste ha haft ett stort intresse av att återfå densamma. Att placera pistolen i någon annans väska skulle här ha inneburit en stor risk för upptäckt – och i förlängningen risk för att bli av med vapnet. Det framstår samtidigt som ”otroligt” att 40-åringen inte skulle ha märkt att en ryggsäck placerats i hans väska.
Att någon annan skulle ha placerat pistolen i väskan utan 40-åringens vetskap är också sammantaget så osannolikt att denna förklaring kan lämnas utan avseende, enligt hovrätten. Slutsatsen blir då istället att 40-åringen måste ha haft uppsåt till det olagliga innehavet av ett fungerande skjutvapen.
Rört sig i kriminella kretsar
Det har rört sig om ett mindre vapen som är lätt att dölja och 40-åringen har enligt vittnesmål också rört sig i kriminella kretsar. Att pistolens serienummer filats bort talar också att det funnits en avsikt att använda vapnet i illegala syften. Pistolen påträffades visserligen isärplockad, men hovrätten anser ändå att omständigheterna gör att innehavet ska anses vara av särskilt farlig art.
Vapenbrottet ska därför rubriceras som grovt och anses ha ett straffvärde på två års fängelse. 40-åringen döms dock till ett år och nio månaders fängelse, med hänsyn till att han i ett annat mål nyligen dömts till sju månaders fängelse för viss annan brottslighet. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här