Hovrätten ändrar den friande domen och dömer en 21-årig man till skyddstillsyn och samhällstjänst för att i februari 2021 ha misshandlat sin flickvän.
Domstolen är dock inte enig.
Tingsrätten ansåg inte att mannen gjort sig skyldig till brott vid något av de tre olika moment som åklagaren angett – och ett hovrättsråd gör motsvarande bedömning.
En nu 21-årig man åtalades i Göteborgs tingsrätt för att ha misshandlat sin flickvän. Åtalet avsåg en händelse i Göteborg i februari 2021. Mannen och kvinnan hade då befunnit sig i mannens lägenhet och hamnat i bråk angående otrohet. 21-åringen hade i samband med bråket först velat att kvinnan skulle lämna lägenheten – och slängt ut hennes väska från lägenheten så att hennes tillhörigheter for ut på marken.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Sår på fingret
Mannen hade enligt åklagaren utsatt kvinnan för våld under tre delar av händelseförloppet. Han skulle först ha tagit tag i kvinnans arm och ben och från sängen slängt henne i golvet – för att senare i lägenheten ta hårt i kvinnans armar. Väl nere på gatan skulle han även ha knuffat kvinnan mot husfasaden så att hon fått ett sår på ett finger.
I målet fanns parternas egna motstående uppgifter – men också uppgifter från ett vittne som varit på plats i lägenheten. 21-åringen invände i tingsrätten att han inte haft något uppsåt att orsaka skada och smärta – samt att han under alla förhållanden skulle anses ha befunnit sig i en nödvärnssituation.
Tingsrätten ansåg att uppgifterna om vad som hänt vid sängen gick isär så pass mycket att det var omöjligt att säga hur kvinnan egentligen hamnat på golvet. Det framgick dessutom av utredningen att mannen vid tillfället upprepade gånger hade sagt åt kvinnan att lämna hans lägenhet – och att han därför haft rätt att nyttja viss fysisk kraft för att få ut henne.
Tingsrätten friade
Vittnet hade uppfattat det som att mannen i det följande förloppet bara tagit tag i kvinnan för att lugna ned henne och det kunde inte anses bevisat att kvinnan åsamkats någon smärta. Vittnet hade inte sett något våld på gatan – men enligt mannen hade kvinnan skadats när han knuffat till henne så att hon fick handen mot plåtbläcket under ett fönster. Knuffen skulle enligt mannen dock ha varit instinktiv och ha föregåtts av att kvinnan sparkat honom i skrevet. Tingsrätten godtog detta och ansåg inte att knuffen kunde anses som ett misshandelsbrott. Mannen friades därför helt från åtalet.
Svea hovrätt ändrar nu tingsrättens dom och dömer 21-åringen till skyddstillsyn och 40 timmars samhällstjänst för misshandel.
Hovrätten anser att skillnaderna mellan kvinnans uppgifter och vittnets är ”mindre” och inte minskar trovärdigheten eller tillförlitligheten. Kvinnans berättelse får i stället stöd av den övriga bevisningen på flera viktiga punkter – och ligger i betydande delar också i linje med mannens egna uppgifter.
Hovrätten fäller
Hovrätten anser därför att kvinnans uppgifter ska läggas till grund för bedömningen av åtalet. Det är i och med det styrkt att mannen misshandlat henne – och att han inte gjort det i nödvärn.
Straffvärdet är relativt lågt och domstolen anser därför inte att det är nödvändigt med en frihetsberövande påföljd.
Ett hovrättsråd är skiljaktigt i avgörandet och vill fastställa tingsrättens friande dom.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
