Många anmälningar om kränkande fotografering är svåra att utreda.Dessutom har lagen visat sig vara svår att tillämpa mot integritetskränkande smygfotografering som skett på andra platser än i omklädningsrum, på toaletter eller i en bostad. Det visar en ny rapport från Brottsförebyggande rådet, Brå.
Lagen kränkande fotografering infördes den 1 juli 2013. Den infördes för att skydda den personliga integriteten på ett område som hittills varit oreglerat – så kallad smygfotografering. Nu har Brottsförebyggande Rådet på uppdrag av regeringen studerat hur lagen tillämpas inom rättsväsendet.
Tre färska prejudikat från HD
Med utgångspunkt i tre färska och intressanta avgöranden från Högsta domstolen, aktualiseras flera centrala och praktiskt svårbedömda frågor: När kan någon häktas med anledning av recidivfara trots att denne inte tidigare är straffad? Vilken betydelse har det att polisen har provocerat en person till att begå ett brott? När kan handlingar som inte åberopats som bevisning ändå utgöra processmaterial? Hur ska gränsen dras mellan rättsfakta och bevisfakta enligt RB 17 kap. 3 §? Vilken betydelse har ostridighet för beviskravet? Kan preklusionsregler kringgås genom sakframställningsvis hantering? Hur förenas principen att rätten ska beakta allt i målet med regler om avvisning av bevisning? Vad krävs för ett bindande erkännande och vad händer om det återtas? Avslutningsvis berörs konsekvenserna för rättssäkerhet och förutsebarhet, vilket docent Simon Andersson sätter i ett vidare perspektiv.
Hittat brister
Och man har hittat brister. Lagen har kriminaliserat smygfotografering i privata utrymmen, men genom praxis har det kriminaliserade området begränsats. I en hovrättsdom från 2016 slås, exempelvis, fast att en smygfilmning som gjorts på en läkarmottagning, inte omfattas av lagen.
– Idag är det kriminaliserat att smygfotografera någon på en toalett, inomhus i en bostad eller i ett omklädningsrum. Lagen ska också skydda mot smygfilmning i vad som kallas andra liknande utrymmen, men efter hovrättsdomen utreder man sällan ärenden som gäller andra liknande platser, säger Anna Gavanas, utredare på Brå.
Används för att hota och trakassera
De flesta anmälningar och förundersökningar som granskats i Brås rapport gäller bilder med naket motiv. I cirka två tredjedelar av ärendena är målsägaren en flicka eller kvinna och tre fjärdedelar av de misstänkta är män eller pojkar. Bilderna används ofta som ett verktyg för att trakassera, hota, utpressa eller förtala målsägaren, skriver Brå i ett pressmeddelande.
Runt 25 procent av målsägarna är pojkar eller män. Ofta handlar det om att de fotograferats av en vuxen man, eller en annan pojke, i skolmiljö.
I drygt var tionde anmälan framkommer att den misstänkta är en flicka. I de ärendena är målsägaren ofta en annan flicka som till exempel fotograferats i skolans omklädningsrum,
– Ärenden som gäller ungdomar och där bilder skickats via sociala medier är svåra att utreda. Därför går de mer sällan till åtal. Det är resurskrävande att inhämta bildbevis och ofta långa köer till IT-forensikerna, säger Katharina Tollin, utredare på Brå.
Samverkan behöver utvecklas
Brå skriver i rapporten att de förordar att rekvisiten för lagen om kränkande fotografering eller rekvisiten för närliggande lagar omprövas. Brå anser även att förstärkningar av regionala it-brottscentra skulle bidra till att fler brott kan klaras upp. Dessutom kan det förebyggande arbetet i samverkan mellan till exempel skola, polis och medieföretag utvecklas.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här
