En gårdskarl som körde på en minishetlandsponny med en flakmoped så att den började skena och kastade av en treårig pojke frias i hovrätten.
Pojkens skador har varit för lindriga för att vållande till kroppsskada ska vara aktuellt – och han har inte heller utsatts för sådan fara för svår kroppskada som förutsätts för framkallande av fara för annan.
Det var i juli 2020 som händelsen som åtalet kretsar runt utspelade sig. En treårig pojke var på besök på gård på Gotland tillsammans med sin mamma och moster och skulle få prova på ponnyridning. Pojkens mamma ledde hästen med pojken sittandes i sadeln, men ekipaget blev stående eftersom hästen ville äta gräs.
Den nu 80-åriga mannen har uppmärksammat problemet och kört fram mot sällskapet med en flakmoped – men uppgifterna om vad som hände sedan går delvis isär.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Lyckades inte stanna
Enligt mannen var tanken att köra fram till hästen, eftersom han har svårt att gå. Han lyckades dock inte stanna mopeden, utan den kom att köra in i hästen, som då började skena så att treåringen föll ur sadeln och slog i huvudet.
Enligt åklagaren hade det i själva verket varit så att mannen medvetet kört på ponnyn i ett försök att få den att röra sig framåt. I gärningsbeskrivningen gjorde hon också gällande att mannens agerande lett till att pojken fallit av hästen och ådragit sig skrapsår, rodnad och smärta.
Ansvar för vållande till kroppsskada förutsätter dock att skadan ”inte är ringa”, konstaterade tingsrätten. Treåringen hade i och för sig sökt vård inte bara för skrapsår utan för skalltrauma som han ådragit sig i fallet. Han hade dock burit hjälm och en undersökning mynnade dock ut i bedömningen ”minimalt skalltrauma, inga riskfaktorer”. Enligt pojkens mamma bestod skadorna efter fallet i sår på ryggen och armen, rodnader som efter ett par dagar gick över i mindre blåmärken samt tre bulor i huvudet.
Lindriga skador
Tingsrätten ansåg att de skador som pojken drabbats av var ”ytliga till sin karaktär och av begränsad omfattning”. De nådde därför inte upp till den nivå som förutsätts och åtalet om vållande till kroppsskada ogillades.
Målsägandebiträdet överklagade för pojkens räkning och yrkade att Svea hovrätt skulle fälla mannen för vållande till kroppsskada och i andra hand framkallande av fara för annan – samt bifalla pojkens skadeståndsanspråk på 5 600 kronor.
Hovrätten ansluter sig helt till tingsrättens bedömning att mannen inte kan döma för vållande till kroppsskada. Frågan är om han har gjort sig skyldig till framkallande av fara för annan.
En förutsättning är dock i så fall att det har förlegat livsfara eller fara för svår kroppskada. Faran måste vara konkret och kroppskadan förhållandevis allvarlig, eller ha särskilt stor betydelse för den skadade.
Åtalet ogillas
Hästen i fråga är en så kallad mini-shetlandsponny med en mankhöjd på högst 80 centimeter. Utredningen ger inte stöd för att ett fall från en sådan höjd skulle vara förenat med livsfara för en treåring. De lindriga skador som pojken ådragit sig i fallet talar också närmast emot en sådan beaktansvärd fara. Åtalet för framkallande av fara för annan ska därför ogillas redan på denna grund, ihop med pojkens skadeståndsyrkande. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
