Ett oanmält hembesök från socialtjänsten är att jämställa med en husrannsakan och bör bara aktualiseras i rena undantagsfall.
Det slår Justitieombudsmannen fast när man riktar kritik mot en socialnämnd som tycks ha beslutat om ett oanmält hembesök i syfte att ”överrumpla” föräldrarna till ett spädbarn när man egentligen borde ha sökt samtycke.
En arbetsgivare gjorde i början av 2020 en orosanmälan till socialtjänsten. En anställd hade kort dessförinnan fött ett barn som en annan anställd var pappa till. Mamman hade dock ringt pappan flera gånger varje dag och velat att han skulle komma hem – och pappan uppgav hade för sin arbetsgivare att mamman inte ville ha med bebisen att göra utan ”stänger in sig på sitt rum”. I en kompletterande kontakt förklarade arbetsgivaren att kvinnan ”arbetat sporadiskt för företaget, att hon haft en instabil närvaro, och att hon uppfattades ha kämpat med sig själv”.
Socialnämnden beslutade med anledning av anmälan att inleda en utredning på grund av oro över anknytningen mellan mor och barn samt för brister i den grundläggande omsorgen. Nästföljande dag fattade socialtjänsten också beslut om att genomföra ett oanmält hembesök.
Stor oro
Barnets pappa hade skrivit sig i en annan del av landet och var dessutom inte formell vårdnadsgivare. Stor oro hade också uttryckts om både föräldrarnas omsorgsförmåga – och socialtjänsten betonade här det ”synnerligen ovanliga” i att detta kommer från arbetsgivaren. Det handlade även om ett spädbarn som är totalt beroende av andra för sin överlevnad och var oklart hur länge barnets mormor – som funnits på plats den första tiden – skulle stanna hos familjen.
Omständigheterna gjorde det enligt socialtjänsten nödvändigt att ”få en överblick av [mammans] livssituation utan att riskera att ögonblicksbilden blir tillrättalagd eller ytterligare fördröjd” – och allt annat än ett oanmält hembesök kunde innebära risker för barnets hälsa och utveckling.
Justitieombudsmannen, JO, riktar nu kritik mot socialtjänsten för det oanmälda hembesöket.
Skydd mot husrannsakan
Var och en har enligt regeringsformens bestämmelser skydd mot husrannsakan och liknande intrång – och detta skydd får bara begränsas genom lag. Det finns inga bestämmelser som ger socialtjänsten rätt att gå in i en enskilds bostad, oavsett syfte.
Den enskilde kan samtycka till ett besök från socialen, men det måste då handla om ett reellt samtycke – det får vara så att man känner sig tvungen till att samtycka. Utrymmet för att göra oanmälda hembesök är mycket begränsat och kan enligt JO bara godtas i undantagsfall, till exempel om socialtjänsten befarar en nödsituation.
En handläggare har två dagar före hembesöket gjort en så kallad skyddsbedömning och då dragit slutsatsen att det inte fanns anledning till någon omedelbar åtgärd. Efter det tycks socialnämnden inte ha fått tillgång till någon ny information eller ”alarmerande uppgift” som kan ha ändrat denna bedömning. ”Jag har därför svårt att se att det i detta fall fanns anledning för nämnden att befara att det rörde sig om en nödsituation som skulle ha kunnat motivera ett oanmält hembesök”, skriver JO.
Ska bygga på respekt
När ett hembesök genomförs utan föregående kontakt ”får den enskilde i det närmaste obefintlig tid på sig att överväga om han eller hon vill släppa in socialtjänsten”, fortsätter JO. Det finns då en uppenbar risk att den enskilde inte anser sig ha något annat val än att släppa in socialtjänstens handläggare – och man kan då fråga sig hur reellt ett eventuellt samtycke egentligen är.
Att socialnämnden i remissvar uppgett att man inte ville ge föräldrarna möjlighet att ge en ”tillrättalagd bild” av förhållandena i hemmet kan tolkas som att det egentliga syftet med hembesöket var att ”överrumpla” föräldrarna. JO understryker här att socialtjänstens verksamhet ska bygga på respekt för enskildas integritet. Oanmälda hembesök som görs utan anledning riskerar också att skada allmänhetens förtroende för socialtjänsten.
Om det inte handlar om en nödsituation och socialtjänsten ändå anser att det är nödvändigt att göra hembesök ska man ”diskutera saken med den enskilde så att denne får en möjlighet att ta ställning till om han eller hon vill acceptera det intrång som ett hembesök tveklöst utgör”.
JO ser allvarligt på att handläggarna i det aktuella fallet inte i förväg hörde av sig inför hembesöket och riktar nu kritik mot den aktuella socialnämnden. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
