Var det rätt av Försäkringskassan att kräva tillbaka 620 000 kronor i sjukpenning och rehabiliteringsersättning av en basist för att han under samma period spelat och turnerat med sitt band?
Förvaltningsrätten sade nej men kammarrätten sade ja.
Frågan ska nu avgöras i högsta instans, i och med prövningstillstånd från Högsta förvaltningsdomstolen.
Försäkringskassan beslutade i november 2017 att inte ändra sitt tidigare beslut att kräva tillbaka drygt 620 000 kronor som en man fått ut i sjukpenning och rehabiliteringsersättning under perioden april 2014-januri 2017, då han dragits med psykiska besvär och inte kunnat arbeta.
Det Försäkringskassan slagit ned på är att mannen inte anmält att han under samma period spelat bas i sitt band.
”Faktum är att de psykiska besvär som [mannen] uppges ha inte har hindrat honom från att i åratal klara krävande arbetsuppgifter som att resa långt bort, stå på scen vid spelningar framför en publik där han har klarat att spela ett instrument, repetera och planera samtidigt som han har haft hel sjukpenning och rehabiliteringsersättning”, konstaterade myndighetens företrädare efter överklagande till Förvaltningsrätten i Stockholm.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
Läkare rekommenderat
Mannen förklarade, å sin sida, att han efter sitt insjuknande först inte hade orkat vara med och spela med bandet, men att han omvärderat detta efter att hans läkare uttryckligen rekommenderat honom att återuppta spelandet som en del i rehabiliteringen. Detta var dock inte detsamma som att han skulle ha varit förmögen att klara krävande arbetsuppgifter och det hade sammanlagt handlat om tio spelningar på scen i totalt cirka 30 timmar under en period på nästan tre år.
Förvaltningsrätten gick också huvudsakligen på mannens linje och befriade honom från nästan hela återbetalningsskyldigheten.
Mannen hade inte varit inblandat i planeringen kring verksamheten med bandet och i princip ”lotsats igenom” de turnéresor bandet åkt på. ”Förvaltningsrätten kan inte finna att en förmåga att delta i repetitioner varannan vecka, att resa långt bort och att stå på scen och spela inför publik i ringa omfattning motsvarar en arbetsförmåga i ett normalt förekommande arbete”, skrev domstolen.
Mannen hade dock vid tre tillfällen lämnat EU- och EES-området utan att i förväg ansöka om tillstånd. För dessa perioder på totalt 16 dagar skulle återbetalningsskyldigheten stå fast.
Fastställde
Kammarrätten i Stockholm gjorde senare en annan bedömning och fastställde Försäkringskassans beslut om återkrav av ersättningen i dess helhet.
Det ligger på Försäkringskassan att visa att förutsättningarna för återbetalningsskyldighet är uppfyllda – det vill säga att mannen tagit emot ersättning som han inte haft rätt till, genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att inte fullgöra sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet.
Kammarrätten redogjorde i sina skäl för den centrala problematiken:
”Av utredningen i målet framgår att [mannen] har varit medlem i ett band under den aktuella perioden och att han samtidigt fått hel sjukpenning och rehabiliteringsersättning. Vidare framgår det att bandet i omgångar har turnerat över stora delar av världen, att [mannen] rest långa sträckor för att ta sig till dessa platser samt att han stått på scen och att han har repeterat inför spelningarna. Det har i kammarrätten kommit fram att han under den aktuella perioden startat och varit aktiv i ytterligare ett band.”
”Stor diskrepans”
Enligt domstolen fanns det ”en stor diskrepans” mellan vad mannen faktiskt klarat av att göra genom sitt deltagande i bandet och mellan vad som angetts i det medicinska underlag som utfärdats under samma period. Trots att detta gick emot vad mannens kuratorer tillsammans med en specialist i psykiatri intygat ansåg kammarrätten också att mannens deltagande i bandet visade att han haft en hel arbetsförmåga.
Mannen hade samtidigt inte berättat något om sitt spelande trots frågor från Försäkringskassan om bland annat fritidsintressen. Han hade i och med detta själv orsakat att ersättning felaktigt betalats ut genom att inte fullgöra sin uppgiftsskyldighet, menade kammarrätten. Det saknades samtidigt skäl som kunde motivera en eftergift av återkravet.
HFD prövar
Högsta förvaltningsdomstolen beslutar nu att ta upp mannens överklagande till prövning. Den fråga som domstolen ska ta ställning till är om Försäkringskassan har haft fog för att besluta om återbetalning av sjukpenning enligt 108 kap. 2 § socialförsäkringsbalken. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
