Parterna i det aktuella målet berättar om hur kvinnan motarbetats när hon velat ta tillbaka anklagelserna. Kvinnan uppgav i hovrätten att hon fick så mycket hjälp och stöd att hon inte klarade att säga som det var.
Per E Samuelsson har engagerat sig i rättssäkerhetsfrågor och i våldtäktsdebatten, bland annat i samband med rättegångarna mot de så kallade Stureplansprofilerna 2007.
Han har också företrätt ett stort antal klienter som anklagats för våldtäkter.
Är det vanligt att målsägande tar tillbaka anklagelser?
– Det är många gånger man suttit i rätten och känt att det varit på vippen – men det går inte. Målsäganden har berättat för socialen, polisen, för mamma och så vidare, och då är det jättesvårt att berätta att man ljugit.
Samuelsson menar att det finns en risk att myndigheter och andra som tar ställning för brottsoffren ibland går för långt.
– De här goda krafterna som verkar för brottsoffrens ställning blir ibland fartblinda och trycker på för hårt. Det finns en benägenhet att tro på dem när de säger att brottet har ägt rum, men inte när de säger att det inte har det. Man måste kunna tro på dem i båda lägena.
Polisen hörde kvinnan i parternas gemensamma hem efter ett bråk. Den polis som hörde kvinnan skriver i rapporten att det kändes som att kvinnan hade ”mycket inom sig” och att hon berättade om jobbigare och jobbigare saker när han ställde följdfrågor. Till slut berättade hon att hon våldtogs två gånger i september.
Hur bör man förhålla sig till anklagelser som uttalas i affekt?
– Det är inte fel att höra parterna på en gång, men man måste vara lyhörd. Förhörsledaren får inte låsa sig vid att något har hänt, frågorna måste vara neutrala, säger Per E Samuelsson.
Tingsrätten dömde mannen till tre års fängelse för två fall av våldtäkt. Hovrätten ogillade åtalen för våldtäkt sedan kvinnan tagit tillbaka anklagelserna. En ledamot var dock skiljaktig och ville fastställa tingsrättens dom.
Läs också:
Svea hovrätt oenig om återkallade våldtäktsanklagelser
Fredrik Svärd
Chefredaktör
Bild: Johan Nilsson/Scanpix
