Parterna har varit gifta i över tio år, men låg vid tiden för bråket i skilsmässa. En av de polismän som hörde kvinnan skriver i ett PM att det kändes som att kvinnan hade ”mycket inom sig” och att hon berättade om jobbigare och jobbigare saker när de ställde följdfrågor.
Till slut berättade hon att maken våldtagit henne vid två tillfällen i september förra året.
”Jag var säker på att jag skulle bli friad”
Mannen har hela tiden hävdat att han är oskyldig till våldtäkterna, men har medgett att han spottat på kvinnan och kallat henne ”hora”. Mannen hölls häktad i en månad, och dömdes därefter till tre års fängelse för två våldtäkter och ett fall av ofredande.
– En av vakterna sade ”ska jag läsa eller vill du läsa själv”. Jag var jätteglad, jag var säker på att jag skulle bli friad. Det fanns inget som talade till hennes fördel. Jag tittade. Tre års fängelse. Det var den värsta dagen i mitt liv, säger han.
Tingsrätten bedömde att kvinnan berättat om händelserna på ett ”sammanhängande och detaljerat sätt” och att hon var mycket trovärdig.
Domstolen bedömde också att kvinnan inte haft anledning att ljuga och därmed utsätta sig själv för en plågsam polisutredning och efterföljande rättegång.
Vågade inte berätta
Kvinnan har senare sagt att hon var upprörd när hon pratade med poliserna och att hon ångrat sig kort efter förhören. Under hovrättsförhandlingarna berättade hon att hon fick så mycket hjälp och stöd att hon inte vågade berätta att hon ljugit.
Efter att ha läst tingsrättens dom skickade hon ett brev till maken där hon skrev att hon skulle ”berätta allt” och få honom friad. Hon kände sig motarbetad av myndigheterna – bland annat ska en polis ha förklarat att hon skulle förlora vårdnaden om sina två barn om hon inte höll fast vid sin berättelse – och väntade därför till hovrättsförhandlingarna med att ta tillbaka anklagelserna.
– Jag visste inte om det innan, jag fick reda på det först i hovrätten, säger åklagaren, som dock bestred ändring av tingsrättens dom.
– I vanliga fall räcker inte ord mot ord, men här har man en målsägande som bedömts som trovärdig, och det finns stödbevisning. Jag har pratat med åklagaren i tingsrätten och hon har sagt att detta verkade vara självupplevt.
Hovrätten konstaterar nu att det finns omständigheter som kan fortfarande, trots kvinnans erkännande, tyda på att mannen har utsatt kvinnan för sexuella handlingar mot sin vilja. Domstolen finner dock att det inte ställts utom rimligt tvivel att mannen tilltvingat sig samlagen genom våld, och ogillar därmed åtalen för våldtäkt. En av domstolens ledamöter är skiljaktig och vill fastställa tingsrättens dom.
Tingsrätten uttalade sig i sin dom inte om mannens berättelse, hans invändningar eller hans trovärdighet.
– En satt och sov. Ingen tittade på mig under hela rättegången, hävdar han.
Hovrätten uttalar nu att mannen lämnat en sammanhängande och klar berättelse i tingsrätten och att han lämnat samma uppgifter under förundersökningen som vid förhöret i tingsrätten.
Domstolen uttalar också bevisvärdet av de två vittnesmål som lämnats är begränsat, samt att de skador kvinnan haft kan ha uppstått vid såväl frivilligt som ofrivilligt sexuellt umgänge.
”Jag var inte värd någonting”
En vecka före hovrättsförhandlingarna fick mannen beskedet att han blivit uppsagd från sitt jobb. Ett av vittnena hade kopierat upp tingsrättsdomen och delat ut den till alla på jobbet.
– Jag tänkte att detta är inte Sverige. Jag var inte värd någonting, säger han.
Efter hovrättsförhandlingarna kontaktade mannens advokat facket och berättade att mannen blivit frikänd. Mannens tidigare chef vill trots det inte ha honom tillbaka.
Fredrik Svärd
Chefredaktör
