Hovrätten ändrar rubriceringen för en 18-årig mans samlag med en 14-åring från våldtäkt till sexuellt utnyttjande av barn.
Hovrätten pekar på frånvaron av detaljer i flickans berättelse och att även den övriga utredningen i målet är förhållandevis vag och oprecis.
Uppgifterna om ett frivilligt och ömsesidigt samlag är inte motbevisade.
Den då 18-årige mannen åtalades för våldtäkt mot barn sedan han den 30 januari 2022 i Piteå kommun haft samlag med en då 14-årig flicka.
18-årigen hävdade först att samlaget inte ägt rum den aktuella dagen men ändrade sig sedan till att samlaget var frivilligt och ömsesidigt. Flickan uppgav att det var ofrivilligt.
Luleå tingsrätt ansåg att både den tilltalade och målsäganden i och för sig framstått som trovärdiga. Däremot har den tilltalade ändrat sin berättelse medan målsägandens berättelse varit konstant. Målsägandens berättelse ansågs mer tillförlitlig sett till vittnesförhöret med en flicka och efterföljande händelseförlopp.
Till detta tillkommer utgångspunkten att ett barn under femton år inte kan samtycka till sex. Av förarbetena till lagen framgår att sexuella kränkningar av ett barn generellt måste bedömas strängare än vid brott mot vuxna.
Av anförd proposition framgår att brottet sexuellt utnyttjande av barn tillkommit för fall där två ungdomar, varav den ena är under och den andra strax över 15 år, frivilligt har samlag med varandra, liksom även sådana fall där en tonåring som snart ska fylla 15 år har en utvecklad sexualitet har en frivillig sexuell relation med en betydligt äldre person.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
”Inte rimligt”
Att i sådana fall, då samlaget bygger på fullständig frivillighet och ömsesidighet, döma till minst två års fängelse vore enligt motiven inte rimligt.
Tingsrätten ansåg att utredningen ger stöd för att det inte är uppenbart att gärningen inte har inneburit ett övergrepp på målsäganden. Det har heller inte varit fråga om en ringa åldersskillnad parterna emellan. Straffrihet är därför uteslutet. Målsäganden har blivit utsatt för vaginalt samlag. Hon var vid detta tillfälle 14 år och tilltalad 18 år. Hon har själv sagt att det inte var frivilligt, dvs. det har enligt henne varit påtvingat och inte något hon har velat.
Omogen för sin ålder
Hon har av tingsrätten bedömts vara omogen för sin ålder och framstått som yngre än 14 år och 10 månader, vilket talar för att hon inte uppnått en sådan mognadsmässig ålder för att kunna ge uttryck för sin vilja. Hon har efter händelsen inte mått bra, pratat med en vän som i sin tur pratat med hennes föräldrar som kontaktat polisen. Vid rape-kit-undersökning vid sjukhuset säkrades dna-spår från 18-åringen. Efter händelsen har hon beskrivit att hon mått dåligt, en uppgift tingsrätten saknar skäl att ifrågasätta. Alla dessa omständigheter talar för att rubriceringen ska vara våldtäkt mot barn.
Åtalet ansågs styrkt och mannen dömdes för våldtäkt mot barn.
Hovrätten ändrar
Enligt Hovrätten för Övre Norrlands bedömning är målsägandens berättelse påtagligt detaljfattig, vilket i synnerhet gäller hennes redogörelse för det aktuella samlaget. I motsats till tingsrätten anser hovrätten att frånvaron av detaljer även gäller för uppgifterna i det barnförhör som hölls med henne. Detta kan givetvis förklaras av målsägandens ringa ålder och ett högst förståeligt obehag för henne att i en förhörssituation tala om sådana frågor. Inte desto mindre innebär bristerna i detta avseende betydande svårigheter att utifrån målsägandens berättelse klargöra vad som egentligen inträffat och även att värdera tillförlitligheten i hennes uppgifter. Detta förhållande ställer särskilt höga krav på den åberopade stödbevisningen.
Vag och oprecis
Hovrätten anser dock att även den övriga utredningen i målet är förhållandevis vag och oprecis. Det är åklagaren som i dess helhet måste styrka åtalet för våldtäkt mot barn. Det innefattar även en skyldighet att vederlägga påståenden om sådana omständigheter som skulle medföra att gärningen i stället är att betrakta som sexuellt utnyttjande av barn.
I detta fall har parterna under flera månader föregående händelsen haft en kärleksrelation. Enligt hovrättens mening har målsägandens uppgifter om det aktuella samlaget i sig varit oprecisa och i någon mån motsägelsefulla om vad som närmare inträffat. Utredningen i övrigt ger inte heller sådant stöd för hennes uppgifter att den tilltalades påstående om ett frivilligt och ömsesidigt samlag är motbevisat.
Han döms därför för sexuellt utnyttjande av barn till sex månaders fängelse. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
