Ett bolag som har rivit två hus i en skånsk by med anor från 1800-talet beviljas rivningslov i efterhand av Mark- och miljööverdomstolen.
Byn har pekats ut som kulturhistoriskt värdefull i detaljplanen, men det saknas utredning om de aktuella byggnaderna.
Enligt domstolen kan det kulturhistoriska intresset tillvaratas genom anpassningskrav vid ny bebyggelse.
Ett bolag förvärvade en fastighet i Lunds kommun år 2017. Fastigheten är belägen i en by med rötter i 1800-talet, vilken enligt detaljplanen har ett stort kulturhistoriskt värde. I samband med att bolaget skulle renovera två byggnader på fastigheten bedömdes skicket vara sämre än man först anat. Bolaget rev därför byggnaderna.
I 9 kap. 34 § 2 plan- och bygglagen, PBL, anges att rivningslov inte ska ges för en åtgärd på en byggnad som bör bevaras på grund av bebyggelsens historiska, kulturhistoriska eller konstnärliga värde.
Förändrade regler om topsning
En del av lagreformen om biometri i brottsbekämpningen är förändrade regler om tagande av salivprov eller topsning för brottsbekämpande ändamål i rättegångsbalken. Dessa regler gäller från och med den 1 juli 2025 och innebär framför allt att möjligheterna till topsning för dna-analys på olika sätt har utökats. Mattias Hjertstedt analyserar de nya bestämmelserna och deras konsekvenser.
Ansökan avslogs
Byggnadsnämnden i Lunds kommun avslog i december 2020 bolagets ansökan om rivningslov i efterhand. I beslutet angav nämnden att de rivna husen utgjorde en oersättlig del av den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen i byn. Länsstyrelsen i Skåne län, som ansåg att nämnden haft fog för sin bedömning, avslog överklagandet.
I mark- och miljödomstolen i Växjö anförde bolaget att mycket talade för att de aktuella byggnaderna var från år 1925, eller i vart fall efter år 1913. Länsstyrelsen och kommunen hade i sina beslut angett att byggnaderna sannolikt uppfördes under 1800-talet.
Bolaget pekade vidare på att byggnaderna visserligen låg i den gamla bykärnan invid kyrkan, men det hade har inte presenterats någon utredning till stöd för att just dessa hus utgjorde en oersättlig del av byn. Vidare har det getts omfattande byggrätter även i områdets äldre delar, vilket endast kan tolkas som att det är helhetsintrycket av byn som ska bevaras snarare än byggnaderna i sig.
Mark- och miljödomstolen avslog bolagets överklagande.
Skäl att ifrågasätta
Rätten ansåg till skillnad från underinstanserna att det fanns skäl att ifrågasätta uppgifterna om att byggnaderna uppförts under 1800-talet. Av utredningen framgick dock att de varit uppförda i vart fall år 1928 och att de ingått som en del i karaktären invid kyrkan i byn.
”Byggnadens utformning, placering och visuella framtoning i den kulturhistoriska miljön som präglar området talar enligt domstolens bedömning därför tydligt för ett sådant bevarandevärde som avses i 9 kap. 34 § 2 PBL”, ansåg domstolen sammantaget. Nämnden hade därför haft fog för att vägra rivningslov för byggnaderna.
Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, gör en annan bedömning och upphäver nämndens beslut.
Av rättspraxis följer att byggnadsnämnden har ett ansvar för att ta fram en tillräcklig utredning som visar att det finns ett bevarandeintresse beträffande en byggnad, om nämnden avslår ansökan om rivningslov på den grunden.
I det aktuella fallet har dock byggnaderna rivits före lovansökan, vilket kraftigt har försämrat nämndens möjligheter att utreda byggnadernas kulturhistoriska värde. Det har dock fortfarande varit möjligt att ta fram utredning som rör bebyggelsen i området i övrigt.
Fastigheten är belägen i den historiska bykärnan och miljön är kulturhistoriskt värdefull. Något särskilt skyddsbehov för de aktuella byggnaderna har dock inte framkommit – mycket på grund av att husens byggnadsår inte har kunnat fastställas. Av bolagets utredning framgår dock att byggnadernas utformning och placering inte överensstämmer med den bykarta som upprättades år 1913.
Kulturhistoriska intresset
Till detta kommer att före antagandet av detaljplanen, som antogs år 1995, var det aktuella planområdet utpekat som utbyggnadsområde i kommunens översiktsplan. I planbeskriven anges bland annat att nya byggnader ska anpassas till byns miljö genom sin placering och utformning. För den aktuella fastigheten anges en högre exploatering och annan placering jämfört med de rivna byggnaderna.
”Enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning synes det nu aktuella kulturhistoriska intresset i huvudsak kunna tas tillvara genom att det ställs tydliga krav på anpassning till kulturmiljön i samband med att bygglov for en eventuellt ny bebyggelse på fastigheten prövas.”
Med hänsyn till detta bedömer domstolen att rivningslov inte kan nekas med stöd av 9 kap. 34 § 2 PBL. Ansökan om rivningslov ska därför beviljas, men det ankommer på nämnden att utforma eventuella villkor. Målet ska därför återförvisas dit. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
