Polisen tolkar en kammarrättsdom på det sättet att det måste gå fyra år från en rattfylleridom tills vapentillstånd kan meddelas.
Kammarrätten anser att det är en felaktig tolkning varför polisen saknade skäl att avslå ansökan på den grunden.
Polismyndigheten avslog ansökan från en 60-årig man om tillstånd att inneha skjutvapen för jakt. Polismyndigheten stödde sig på en dom från Kammarrätten i Göteborg från 2015. Enligt Polisen ska avgörandet tolkas så att den som gjort sig skyldig till grovt rattfylleri inte bör meddelas tillstånd förrän minst fyra år förflutit sedan brottet begicks.
Med anledning av att 60-åringen inte uppfyllde detta kriterium avslog Polismyndigheten ansökan. Polismyndigheten berörde också att mannen dömts för bokföringsbrott vid fem tillfällen.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Avslogs
Förvaltningsrätten i Falun fann vid en sammantagen bedömning att utredningen inte visar att den sökande ”kan betraktas som en sådan pålitlig, omdömesgill och laglydig person att det skäligen kan antas att vapnen inte kommer att missbrukas”. Överklagandet skulle följaktligen avslås.
Kammarrätten i Sundsvall noterar att rattfylleribrottet skedde den 23 oktober 2015. Redan vid tidpunkten för Polismyndighetens beslut hade det därmed gått tre år och tio månader sedan rattfylleribrottet begicks. Och mannen har uppgett att bokföringsbrottet bestod i att han hade lämnat in årsredovisningarna för sent. Han har dessutom genomgått provtagningar och lämnat in provresultat till Polismyndigheten för att verifiera sin nykterhet.
Individuell bedömning
Det är, konstaterar kammarrätten, en individuell bedömning av sökandens lämplighet att inneha vapen som ska göras i varje enskilt fall. Polismyndigheten har nämnt domen angående bokföringsbrott men det är oklart om den har vägts in i bedömningen. De provresultat som getts in verkar inte ha beaktats. Istället tycks det avgörande för Polismyndighetens beslut ha varit att det ännu inte gått fyra år sedan rattfylleribrottet begicks.
Den dom från Kammarrätten i Göteborg som Polismyndigheten hänvisar till kan, enligt kammarrätten, inte läggas till grund för slutsatsen att den som dömts för grovt rattfylleribrott aldrig bör meddelas vapentillstånd förrän fyra år förflutit från brottstillfället.
Upphäver beslut
Polismyndigheten har därmed inte haft fog för att avslå 60-åringens ansökan om vapentillstånd på den grund som anförts. Den individuella prövningen av hans lämplighet att inneha vapen bör göras av Polismyndigheten som första instans. Förvaltningsrättens dom ska därför ändras och Polismyndighetens beslut upphävas. Målet ska visas åter till Polismyndigheten för ny prövning. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
