En polis hävdar att han plötsligt blev arbetsoförmögen under en utlandsresa – som därmed förlängdes med en vecka fick sparken.
Enligt Arbetsdomstolen framstår mannens version som högst osannolikt.
Därför hade arbetsgivaren rätt att avskeda honom på grund av olovlig frånvaro.
Polismannen, som är medlem i Svenska Polisförbundet, var anställd hos Polismyndigheten som inspektör vid Polisområde Gävleborg. Han avskedades från sin anställning den 29 januari 2020 efter att han varit frånvarande från arbetet den 28 oktober-1 november 2019. Parterna tvistar om avskedandet var lagligen grundat och har inte kunnat enas vid tvisteförhandlingar.
I början av oktober 2019 ansökte polisinspektören om semester för perioden onsdag–fredag i vecka 43 samt för vecka 44 samma år. Bakgrunden till ansökan var att han efter kort betänketid hade köpt en billig resa till Seychellerna för sig och sin hustru med avresa onsdagen den 23 oktober och hemkomst måndagen den 4 november 2019.
Han skulle enligt schema ha arbetat den 28 oktober–1 november och 4 november 2019.
Avslog ansökan
Mannens gruppchef avslog semesteransökan för vecka 44 med hänvisning till att ledighetsplanen redan var fastställd och det saknades möjlighet att bevilja ledigheten utifrån personalläget. Däremot fick han besked att det gick bra att vara ledig i vecka 43 om han så önskade. Polisinspektören ansökte därefter, den 10 oktober 2019, om semester onsdag, torsdag och fredag i vecka 43, vilket beviljades.
På måndagen i vecka 44, den 28 oktober 2019, kl. 04.17 skickade polisinspektören ett sms till gruppchefen med följande innehåll: ”Jag är sjuk idag och veckan ut ”. Måndagen den 4 november 2019, kl. 07.28, ringde inspektören till gruppchefen och berättade att han var på Arlanda och att han ville avsluta sjukskrivningen.
Förbundet har i första hand yrkat att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt samt förpliktar staten att till honom betala allmänt skadestånd med 180 000 kronor.
Mått dåligt i 15 år
Av vad förbundet anfört och uppgifter från inspektören och hans hustru framgår följande:
Polisinspektören har mått dåligt i omkring 15 år på grund av vad han upplevt som kränkande särbehandling bland annat genom att han inte fått anställningar inom polisen som han sökt, men han har inte sjukanmält sig för detta förrän under den aktuella veckan. Han och hustrun fick köpa en billig semesterresa till Seychellerna med avresa onsdagen den 23 oktober och hemkomst måndagen den 4 november 2019.
Han begärde semester men fick inte det för vecka 44. Han såg det som ytterligare en åtgärd som var riktad mot honom personligen och började må dåligt, men fortsatte att arbeta och försökte att trots allt få semester även den veckan. Han lade in önskemål om en så kallad skyddad fridag för hemkomstdagen, som skulle beslutas på torsdagen i vecka 44. På kvällen före avresedagen övervägde han och hustrun hur de skulle göra med den redan betalda semesterresan.
Han kände att det på grund av det dåliga måendet skulle vara svårt, utsiktslöst, att kunna arbeta veckan därpå och de bestämde att båda skulle resa iväg.
”Högst osannolikt”
Han sjukskrev sig inte redan i vecka 43, eftersom han då hade beviljad semester. På lördagen i vecka 43 kände han att han inte skulle kunna arbeta veckan därpå och på måndagen i vecka 44 beslutade han sig definitivt för att sjukanmäla sig för hela vecka 44. Han mådde dåligt under hela resan, men han kunde delta i alla planerade aktiviteter även om han kände att han befann sig som i en bubbla.
För Arbetsdomstolen framstår det ”som högst osannolikt” att polisinspektören, efter 15 år av dåligt mående, för första gången skulle bli arbetsoförmögen på grund av dåligt mående under den vecka under resan han inte hade blivit beviljad semester, för att bli arbetsförmögen igen så snart resan avslutats.
Att mannen, som saknade tidigare egen erfarenhet av arbetsoförmåga på grund av dåligt mående, redan på måndagen i vecka 44 anmälde att han skulle vara arbetsoförmögen hela den veckan talar för att han inte gjorde någon övervägd och kontinuerlig egentlig bedömning av sin arbetsförmåga. Även den dokumentation av de två samtal Polismyndigheten hade med honom, som han har granskat, talar för att han inte gjorde någon egentlig bedömning av sin arbetsförmåga utan ansåg att han hade rätt att sjukskriva sig på grund av sitt dåliga mående. Att han kunde delta i alla planerade aktiviteter under resan talar för att han inte var arbetsoförmögen.
Olovlig frånvaro
Vid en samlad bedömning anser Arbetsdomstolen att det är tillräckligt utrett att polismannen inte var arbetsoförmögen på grund av sjukdom under den aktuella veckan. Skälet till att han inte kunde utföra sina arbetsuppgifter var att han inte befann sig på plats i Sverige.
Arbetsdomstolen finner sammanfattningsvis att hans olovliga frånvaro varit av sådan art att den måste bedömas som ett så grovt åsidosättande av hans åligganden mot Polismyndigheten att det har funnits laga grund för avskedandet. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
