Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

Rådman ringde åklagare – om häktad svåger och bekant

Nyheter
Publicerad: 2021-02-18 14:05
Illustrationsbild Foto: Henrik Montgomery

En rådman ringde till en åklagare, presenterade sig med namn och titel, och ställde frågor som rörde en häktad släkting och en bekant till familjen.
Efter att ha granskat ärendet slår JO fast att det funnits en risk att rådmannens frågor ”kunde uppfattas som ett underförstått försök till påverkan”.

I januari förra året rapporterades i media att en rådman vid Göteborgs tingsrätt hade ringt upp en åklagare i södra Sverige för att prata om en nära släktning och en bekant som då satt häktade för ett grovt brott. Mot bakgrund av de uppgifter som framkommit i medierapporteringen valde JO att inleda en utredning om saken.

JO begärde bland annat in åklagarens tjänsteanteckning som denne upprättat efter samtalet. Av den framgick att rådmannen ringt till åklagaren och presenterat sig med namn och titel för att sedan berätta att hennes svåger var häktad. Vidare berättade rådmannen att svågern ”är skötsam och har fast jobb” samt att ”han aldrig tidigare har begått några brott” och att situationen därför var chockartat för familjen.

Rådmannen uppgav sig också vara bekant med den andre häktade i samma ärende, som hon också beskrev som skötsam, och sade avslutningsvis att hon ”med tanke på sitt yrke, förstå att jag inte kan diskutera utredningen och att sannolika skäl inte är detsamma som styrkt”.

”Ryckt ur sitt sammanhang”

Rådmannen har i ett yttrande till JO vidgått att hon ringt samtalet, men hävdar att tjänsteanteckningen inte återger samtalet på ett fullständigt sätt. Enligt rådmannen är det som återges ”ryckt ur sitt sammanhang” och hon har en delvis avvikande uppfattning om hur orden föll sig under samtalet, jämfört med åklagarens återgivning.

Rådmannen skriver i yttrandet att ”samtalet föranleddes av medmänsklighet och avsåg att om möjligt få svar i praktiska frågor i den situation som förelåg”. Enligt henne berördes aldrig ärendet i sak och hon anser att det var det naturligt att i samtalet upplysa åklagaren om hon själv arbetade som rådman då samtalet rörde bland annat allmänna frågor om regler om häktning. Hon har inte använt sin tjänstetitel i syfte att påverka någon utredning eller vinna andra fördelar genom denna. Hennes bestämda uppfattning är att innehållet i samtalet ”inte på något vis ger fog för att uppfatta samtalet på ett sådant sätt”.

”Risk att frågorna kunde uppfattas som påverkansförsök”

JO konstaterar i sin bedömning i ärendet att det inte finns någon lagstiftning som direkt reglerar hur eller i vilka sammanhang en domare får använda sin tjänstetitel i privata angelägenheter. En domare får dock inte använda sin titel och ställning ”för att tillgodose egna eller närståendes intressen, eller ens så att det med fog kan uppfattas att domaren har det syftet”. Domare bör därför i allmänhet avhålla sig från att åberopa sin tjänsteställning när han eller hon agerar som privatperson.

Det faktum att rådmannen i detta fall presenterade sig med titel och berättade vid vilket tingsrätt hon jobbade gör, enligt JO, att det framgick att hon inte hade någon yrkesmässig koppling till den aktuella åklagarkammaren. Vidare anser JO att utredningen visat att rådmannen, innan hon gick vidare med sina
frågor, beskrev anledningen till sitt samtal, nämligen att hon ringde för en
släktings räkning och varför släktingen inte själv gjorde det. Det har alltså stått
helt klart att samtalet inte rörde ett ärende i tjänsten och att rådmannen ringde i en privat angelägenhet. Därigenom har också åklagaren varit medveten om
förutsättningarna för samtalet.

Det finns, enligt JO, inte något i utredningen som tyder på att rådmannen
avsett att använda sin titel som domare för att tillgodose närståendes intressen
eller för att påverka brottsutredningen. Av det som framkommit drar JO
”slutsatsen att de frågor hon ställde i allt väsentligt varit av praktisk natur, men
anser att hon inte borde ha gått in på utredningen eller frågat om åklagarens
bedömning av hur lång tid som förundersökningen kunde förväntas ta”. Detta
särskilt som rådmannen dessförinnan beskrivit de häktade personernas skötsamhet och levnadssätt. Det fanns således enligt min mening en risk att frågorna i detta sammanhang kunde uppfattas som ett underförstått försök till påverkan.


Dela sidan:
Skriv ut: