Hovrätten bestämmer i motsats till tingsrätten att en psykiskt störd tysk medborgare som i tumult försökt ta en skarpladdad pistol från en polis ska utvisas.
Tingsrätten ansåg det oproportionerligt att utvisa mannen då den rättspsykiatriska vården ändå ska avslutas när risken är borta för återfall i brottslighet.
En 28-årig tysk medborgare som påstår sig vara hotad av den tyska staten åtalades för försök till grovt vapenbrott. Enligt åtalet har han försökt sätta sig i besittning av och därmed inneha en polismans tjänstevapen utan att ha rätt till det.
Rättscentrum i Malmö
Det var den 3 maj 2024 utanför Rättscentrum, Porslinsgatan, Malmö stad dit han kom för att göra en polisanmälan mot den tyska staten. Brottet skulle, enligt åklagaren, bedömas som grovt eftersom det avsett ett försök till innehav av ett skarpladdat vapen på allmän plats och då vapnet kunde befaras komma till brottslig användning.
Av bakgrundsbeskrivningen i tingsrätten framgår att mannen normalt sett bor i Tyskland, men att han den 2 maj 2024 åkte till Sverige för att här anmäla brott som han ansåg sig ha blivit utsatt för i Tyskland. Den av mannen upplevda brottsligheten innefattade att han behandlades illa av tyska staten, vilket var anledningen till att anmälan skulle göras utanför Tyskland. Han studerade för några år sedan i Lund, men har i övrigt inte haft någon direkt koppling till Sverige.
Bar skyddsväst
På förmiddagen den 3 maj 2024 gick 28-åringen in i receptionen på Rättscentrum i Malmö. Han hade öppet på sig en skyddsväst och bar dessutom på ett par stycken större väskor. hHan gick fram till receptionen och förklarade att han behövde låna en penna för att upprätta en polisanmälan.
När han fått låna en penna, gick han in på en toalett för att där inne skriva ihop sin polisanmälan.
Personalen i receptionen reagerade på mannens beteende och gick efter en stund till toalettdörren och knackade på. Han kom ut och ställde sig i receptionen en stund, tillsammans med personalen från receptionen.
Efter en stund kom en polispatrull till receptionen, som hade fått order att avlägsna 28-åringen därifrån.
Visst handgemäng
Polispatrullen ledde ut honom från receptionen. Strax efter det att det lilla sällskapet kommit ut från själva byggnaden, blev det ett visst handgemäng mellan 28-åringen och de poliser som eskorterade honom. Vid genomsökning de väskor som mannen bar med sig anträffades bland annat två stycken större köksknivar vilket han också åtalades för.
Malmö tingsrätt ansåg det visat att mannen i tumultet utanför polisstationen gjorde allt han kunde för att komma över en kvinnlig polis skarpladdade tjänstevapen. Om han hade lyckats med det hade följderna, enligt rätten, kunnat bli katastrofala, eftersom mannen där och då uppenbarligen trodde att han kämpade för sitt liv. Om han hade lyckats komma i besittning av vapnet hade gärningen, av de skäl som åklagaren angett, ha varit ett grovt vapenbrott.
Utifrån hur vittnena beskrivit situationen står det klart att 28-åringen gjorde allt han kunde för att komma över vapnet. Med hänsyn därtill skulle han dömas för försök till grovt vapenbrott, under förutsättning att det förelegat fara att handlingen skulle leda till brottets fullbordan eller sådan fara endast på grund av tillfälliga omständigheter varit utesluten. Sådan fara ansåg rätten att det förelåg.
Allvarlig psykisk störning
Utifrån ett rättspsykiatriskt utlåtande som tingsrätten inhämtade detta gjorde rätten bedömningen att mannen begått de misstänkta gärningarna under påverkan av en allvarlig psykisk störning, att han fortfarande lider av en allvarlig psykisk störning, att han till följd av sitt psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt har behov av psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång samt att det därmed finns medicinska förutsättningar att överlämna honom till rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 § brottsbalken. Enligt utlåtandet finns det till följd av den psykiska störningen en hög risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag.
Eftersom det enligt utlåtandet finns en hög risk för återfall i brott av allvarligt slag skulle den rättspsykiatriska vården förenas med särskild utskrivningsprövning.
”Egentligen en lugn och skötsam person”
Frågan var då om mannen, som ju bor i ett EES-land, skulle utvisas. Enligt tingsrätten är de formella förutsättningarna för utvisning uppfyllda: Brotten är i sig mycket allvarliga och det finns en påtaglig risk att mannen – i sitt nuvarande hälsotillstånd – kan begå ytterligare allvarliga gärningar. Enligt tingsrätten går det dock inte att bortse från att brottsligheten från början till slut verkar bero på hans allvarliga psykiska störning, som inneburit att han upplevt sig utsatt för angrepp från olika statliga aktörer.
Allt tyder på att han egentligen är en lugn och skötsam person, som saknar kriminella värderingar eller tankemönster. Med hänsyn till att händelseförloppet förefaller ha varit helt föranlett av mannens psykiska störning, och att vården kommer att fortgå till dess att det inte längre föreligger en risk för återfall i alvarlig brottslighet, framstår det enligt tingsrätten inte som proportionerligt att utvisa honom. Yrkandet om utvisning avslogs därför.
Hovrätten utvisar
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser dock att mannen ska utvisas. Det försöksbrott som han har gjort sig skyldig till i form av att ha försökt sätta sig i besittning av en polis tjänstevapen utgör ett sådant allvarligt hot mot allmän ordning och säkerhet att det kan leda till utvisning av EES-medborgare.
Därutöver anser hovrätten att 28-åringens beteende, särskilt sett till brottslighetens allvar, utgör ett så allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse att utvisning kan ske. Detta gäller även med beaktande av bestämmelsen i 36 kap. 13 § brottsbalken, enligt vilken rätten får besluta om särskild rättsverkan vid brott som begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning, endast om och i den mån det med hänsyn till hans psykiska tillstånd, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.
Sammanfattningsvis gör hovrätten därför bedömningen att det finns förutsättningar att utvisa honom.
Brottslighetens straffvärde är så högt att återreseförbudet enligt 8 a kap. 11 § utlänningslagen normalt inte ska tidsbegränsas. Det har inte framkommit något skäl att bestämma återreseförbudet på annat sätt. Återreseförbudets längd ska därför inte tidsbegränsas. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall, juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
