Hovrätten går på samma linje som tingsrätten och friar en man som åtalats för att ha brutit mot mobilförbudet i samband med att ha kört bil.
Vittnesmål från en polisman som iakttagit mannen räcker inte för att utesluta att han kan ha hållit i något som sett ut som en mobiltelefon men inte varit det, menar domstolen.
En man i 60-årsåldern åtalades i Värmlands tingsrätt för brott mot trafikförordningen, för att ha brutit mot förbudet mot att använda mobiltelefon under bilkörning. Åtalet avsåg en händelse i mars 2022 i Karlstad – och baserade sig främst i iakttagelser från en polisassistent.
Mannen berättade själv under huvudförhandlingen i tingsrätten om hur han mött en polispatrull när han kört en skåpbil när han varit ute på jobb inne i Karlstad. Han kör mycket bil i jobbet och använder alltid en öronsnäcka när han tar samtal i bilen.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
”Hade öronsnäcka”
När mannen mötte polisbilen hade han precis avslutat ett samtal med ett oljebolag om vissa certifikat på sjöfart. Motparten ringde dock upp igen precis efter att samtalet avslutats och mannen hade då fortfarande de så kallade sjöfartsböckerna i handen. Han svarade då genom att trycka på en knapp på öronsnäckan med samma hand som han höll certifikaten i och hade sedan hållit handen med certifikat och öronsnäcka intill örat.
Tingsrätten fick i samband med förhöret även ”sjöfartsböcker” förevisade för sig. Böckerna är svarta och har ungefär samma storlek som en mobiltelefon, konstaterade domstolen.
Polisvittnet uppgav i sitt vittnesmål att han och en kollega i ungefär fem sekunder iakttagit mannen och att han då hållit något som var ”väldigt likt en mobiltelefon” mot sitt öra.
Tingsrätten friade
Tingsrätten ansåg att de olika versionerna av händelseförloppet stämde överens i avgörande delar och ansåg samtidigt inte att det kunde uteslutas att det mannen hållit i var sjöfartsböcker. Åtalet lämnades därför utan bifall.
Åklagaren drev åtalet vidare men Hovrätten för Västra Sverige går nu på samma linje som tingsrätten och fastställer det friande domslutet.
Polisvittnet har uppgett att han under ett fåtal sekunder har iakttagit hur mannen hållit något som han uppfattade som en mobiltelefon – men att han inte sett om mannen pratat i föremålet.
Det saknas samtidigt utredning om de förhållanden under vilka iakttagelserna gjorts, så som avstånd och väderlek.
Vittnesuppgifterna utesluter inte heller att det kan ha gått till så som mannen förklarat och visat under förhöret i tingsrätten. Åtalet ogillas därför av en enig hovrätt. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
