Tingsrätten ansåg att polismannen hade rätt till nödvärn och inte agerade oaktsamt när han sköt en man i Gamla Stan med två skott.
Nu överklagas den friande domen av både åklagaren och målsäganden
Det var en tidig morgon för drygt ett år sedan som flera personer larmade polisen om att en man tagit sig in i ett trapphus. När polisen kom till platsen och gick in i porten uppstod tumult och en polisman sköt mot mannen, men missade. Mannen tog sig då ut genom ett fönster och ställde sig på en avsats, sex meter upp i luften. En hätsk stämning uppstod, och enligt polisen blev mannen, som var påverkad av amfetamin, hotfull. I handen hade han en gardinstång.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Sköt två skott
En av polismännen öppnade eld mot inbrottstjuven mot avsatsen. Han sköt två skott, ett träffade mannen i benet och ett i armen, och till följd av skotten föll mannen handlöst de sex metrarna ner till marken och landade på ett bord på en uteservering.
Mannen fördes till sjukhus med ”allvarliga kroppsskador i underbenet, låret, handleden, samt frakturer på benen, mellanfoten, armbågsbenet och i ryggen.
Åklagaren väckte åtal mot polismannen för tjänstefel men Stockholms tingsrätt frikände polismannen helt med hänvisning till att åklagaren inte har motbevisat att polismannen hade rätt till nödvärn samt att polismannen inte kan anses ha handlat oaktsamt
Överklagar den friande domen
Nu överklagar såväl målsäganden som åklagaren den friande domen.
Målsäganden uppger att han har drabbats hårt av händelsen. Han fick allvarliga skador och bestående men och har betydande svårigheter att röra sig. Vidare lider han av psykiska besvär i form av nedstämdhet och depression efter händelsen.
Åklagaren står fast vid att mannen aldrig utgjorde ett hot mot poliserna då han befann sig 6 meter ovanför dem. Det har inte förelegat en sådan tillräcklig konkret och akut situation för att polismannen i förebyggande syfte hade rätt att vidta sådan drastisk åtgärd som att skjuta den hemlösa mannen med två skott och därigenom utsätta honom för mycket allvarliga risker för skador. Någon faktisk nödvärnssituation har inte förelegat, enligt åklagaren.
Inget inbillat nödvärn
Åklagaren anser heller inte att det förelegat ett så kallat putativt nödvärn, alltså inbillat nödvärn. Åklagaren hänvisar till polismannens gedigna erfarenhet i yrket.
”N.N borde således ha uppfattat och förstått att det inte förelåg förutsättningar för honom att avlossa skott mot målsäganden vilket innebär att han handlat oaktsamt när han trots allt skjutit. Genom att agera på det sätt som han gjort har han sammanfattningsvis åsidosatt vad som gällt för uppgiften och bör därför fällas till ansvar för tjänstefel”, skriver åklagaren i överklagandeskriften.
I tingsrätten var en nämndeman var skiljaktig och ville fälla polismannen för tjänstefel.
