Hovrätten ändrar den friande domen och fäller en styrelseledamot i en bostadsrättsförening till villkorlig dom och dagsböter för anstiftan av skadegörelse, på grund av den otillåtna avverkningen av en tall på den kommunägda grannfastigheten.
Hovrätten prutar dock kommunens skadestånd från 200 000 till 60 000 kronor.
En nu 60-årig man åtalades i Attunda tingsrätt för anstiftan av skadegörelse efter en händelse i Täby kommun i juni 2021. Mannen sitter i styrelsen i en mindre bostadsrättsförening som äger viss tomtmark. Vid tillfället hade träd på föreningens tomt avverkats, men också en förhållandevis stor tall som stod på en angränsande fastighet som ägs av kommunen – något som enligt mannen varit ett misstag.
Pekade ut träden
Den man som kontrakterats för att fälla träden uppgav i tingsrätten att 60-åringen hade anvisat vilka träd som skulle tas ned genom att gå före och peka på dem. Anvisningen hade dock inte omfattat några träd på kommunens mark, men det hade inte heller funnits något staket eller någon annan tydlig tomtgräns mellan föreningens mark och kommunens. Mannen uppgav att han sågat ned även den omtvistade tallen – men förklarade att 60-åringen när han sett det sagt att ”det där var nog inte så bra”.
Tingsrätten konstaterade att vissa uppgifter som 60-åringen lämnat under förundersökningen i och för sig talade för att han hade känt till att tallen stod på kommunens mark – och att han uppdragit åt trädfällaren att ta bort den. Mot mannens förnekande kunde dock utredningen inte anses så pass robust att det kunde anses styrkt att mannen gjort sig skyldig till anstiftan av skadegörelse och åtalet ogillades därför av en enig tingsrätt.
Anstiftan av skadegörelse
Svea hovrätt ändrar nu domen och fäller mannen för anstiftan av skadegörelse.
En annan styrelsemedlem i föreningen har vittnat att han fått syn på att en av de träd som fällts stått på kommunens mark – något som framgått tydligt av tomtkartan. Männen som hållit på med avverkningen pratade inte svenska, men hade pekat på 60-åringen – som i detta skede förklarade att kommunen godkänt trädfällningen och att han skulle svara för eventuella kostnader som kunde uppstå.
Berättelsen är enligt hovrätten allt igenom trovärdig – och uppgifterna i sig mycket tillförlitliga. 60-åringens uppgifter om att tallen fällts av misstag och att det inte skett på uppdrag av honom framstår enligt hovrätten samtidigt som ”påtagligt vaga och otydliga”. Mannen har samtidigt inte lämnat någon rimlig förklaring till de detaljerade uppgifter han lämnat till polis om att han gett trädfällarna direktiv om att fälla tallen. Den tilltalades uppgifter ska därför här lämnas utan avseende.
Uppsåtligen
Den sammantagna slutsatsen blir att det är bevisat att mannen uppsåtligen har anlitat personer som på hans uppdrag avverkat tallen – något som resulterat i en icke ringa skada för kommunen. 60-åringen fälls därför för att ha anstiftat en skadegörelse av normalgraden. Straffvärdet motsvarar fyra månaders fängelse, men varken brottslighetens straffvärde eller art talar för att fängelse ska väljas som påföljd. Mannen döms i stället till villkorlig dom och 70 dagsböter på totalt 3 500 kronor.
Kommunen har begärt att mannen ska betala 200 000 kronor i skadestånd för det avverkade trädet, baserat i de avtalsviten man använder för entreprenörer i samhällsbyggnadsprocesser. Avtalsvitet för träd i naturmark med en snittyta överstigande 23 centimeter i diameter är också 200 000 kronor.
Högsta domstolen har i NJA 2015 s. 199 behandlat beräkningen av skadestånd för olovligt avverkade träd. Enligt de principer som presenteras i rättsfallet ska i första hand beräkningen göras utifrån kostnaden för att återanskaffa ett likvärdigt träd. Detta är dock bara möjligt i fråga om planterade och relativt unga träd.
Det ligger här i sakens natur att en återanskaffning är betydligt svårare när det har handlat om ett självsått träd som fått utvecklas naturligt under lång tid:
”Om återanskaffning av ett likvärdigt träd inte är möjligt får skadeståndsberäkningen i stället grundas på fastighetens minskade försäljningsvärde. Om den påvisbara minskningen av en fastighets värde burförhållandevisliten eller ingen alls finns det- för att materiellt otillfreds- ställande resultat ska kunna undvikas – utrymme för en uppskattning av skadan efter skälighet. Såväl beräkningen av minskningen av försäljningsvärdet som skälighetsbedömningen ska göras på objektiva grunder och med utgångspunkt i vad som allmänt sett kan antas påverka fastighetsvärdet i ett särskilt fall.”
Återanskaffning inte möjligt
I det aktuella fallet har det handlat om en äldre självsådd tall med en stamdiameter på 58–65 centimeter – och någon säker uppgift om trädets storlek och ålder finns inte. Det framstår därför inte som praktiskt genomförbart att återanskaffa ett likvärdigt träd – och är i och med det inte möjligt att beräkna skadeståndet med ledning av återanskaffning.
Det är samtidigt svårt att säga säkert vilken inverkan på den kommunalägda fastighetens försäljningsvärde förlusten av trädet har haft. Det har här inte lagts fram någon utredning, men får ändå anses klarlagt att fastighetens försäljningsvärde har minskat i någon mån. För att undvika materiellt otillfredsställande resultat bör det dock göras en skälighetsbedömning av skadans storlek, utifrån allmänna skadeståndsrättsliga principer, och särskilt skadeståndets preventiva funktion.
Schabloniserade avtalsviten utan koppling till den aktuella marken eller trädet kan här inte användas som grund för skadeståndsberäkningen. Det har dock handlat om ett träd i ett tättbebyggt villaområde som på sin plats kunnat ses av många personer. Trädet har inte fyllt någon särskilt värdefull avskärmnings- eller skyddsfunktion för den visuella uppfattningen av landskapet, men avverkningen har förändrat en del av fastighetens utseende och påverkat den naturliga växtlighet som hade bevarats. Hovrätten anser mot denna bakgrund att skadeståndet till kommunen ska bestämmas till 60 000 kronor. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
