Hovrätten dömer en 28-årig kvinna till åtta års fängelse för att ha försökt hugga ihjäl sin sambo med kniv.
Sambons berättelse – som enligt tingsrätten var ”förhållandevis detaljfattig” – ska ses som ”relativt detaljerad” och kvinnan har inte agerat i nödvärn.
Två skiljaktiga ledamöter vill dock döma för grov misshandel, i avsaknad av uppsåt att döda.
En nu 28-årig kvinna åtalades i Örebro tingsrätt för mordförsök efter en händelse i Örebro i juli 2021. Kvinnans sambo hade vid tillfället tillkallat ambulans efter att ha blivit knivskuren. Enligt honom hade kvinnan i samband med ett bråk i köket tagit upp en kökskniv och huggit honom i bröstet. Under samtalet med SOS Alarm hade hon sedan huggit honom i ryggen ytterligare en gång.
Kvinnan uppgav i tingsrätten att det i själva verket hade varit mannen som tagit upp kniven, vänt den mot sig själv och uttryckt att han inte ville leva längre. Kvinnan hade då i panik försökt ta kniven ifrån mannen och det kunde vara då som han ådragit sig sin första skada.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Hävdade nödvärn
I ett senare skede hade kvinnan hört hur mannen i samtalet med SOS Alarm anklagade henne för knivskärningen och hon hade då konfronterat honom. I detta skede hade mannen blivit hotfull och ”backat emot henne” med en kniv i handen. Kvinnan hade då fått panik igen och huggit mannen i ryggen, eftersom hon trott att han skulle attackera henne, förklarade hon under huvudförhandlingen.
Tingsrätten ansåg att utredningen i målet lämnade stora frågetecken kring vad som hänt. I det inspelade larmsamtalet förekommer mycket bråk och skrik och även om mannen hörs säga att han är knivhuggen i bröstet och att ”hon högg mig i ryggen” hörs även kvinnan säga att mannen försökt döda henne – och att han tryckt kniven mot sig själv.
Tingsrätten friade
Domstolen beskrev mannens utsaga som ”förhållandevis detaljfattig” och ansåg inte att den kunde ges företräde framför kvinnans berättelse. Hur den första knivskadan uppkommit var enligt rätten osäkert. När det så gällde den andra skadan gick det godtas att mannen varit beväpnad med kniv och kommit emot kvinnan – och att hon då huggit honom i ryggen var något som rymts inom kvinnans nödvärnsrätt. Åtalet för mordförsök ogillades därför av en enig tingsrätt och kvinnan dömdes endast till dagsböter för ringa narkotikabrott.
Göta hovrätt delar dock inte tingsrättens syn på åtalet utan fäller nu kvinnan för försök till mord.
Hovrätten beskriver mannens berättelse om händelseförloppet som ”relativt detaljerad” och fri från motsägelser och svårförklarliga moment. Berättelsen har också varit konsekvent genom helt utredningen och har sedd för sig ett högt bevisvärde. Uppgifterna får dessutom ett mycket starkt stöd av den tekniska utredningen och de uppgifter som lämnats under larmsamtal och till ingripande polis.
Kvinnans berättelse om händelseförloppet har enligt hovrätten samtidigt varit vag och har i flera delar ”präglats av svårförklarliga moment”. Det framstår enligt domstolen också som att hon har anpassat sina uppgifter under utredningens gång utifrån de uppgifter hon fått del av. Hon har också ändrat sina uppgifter i helt avgörande delar – utan att lämna någon rimlig förklaring.
Mannens uppgifter till grund
”Det kan särskilt noteras att [kvinnans] uppgifter om att målsäganden först ska ha huggit sig själv i bröstet inte heller rimmar särskilt väl med att hon sedan i självförsvar skulle ha behövt utdela ett hugg bakifrån i målsägandens rygg i ett läge då målsäganden dessutom redan var skadad och hade ett pågående samtal med SOS för att få hjälp”, skriver hovrätten.
Enligt hovrätten är det också mannens uppgifter om händelseförloppet som ska läggas till grund för bedömningen – och det är därmed bevisat att kvinnan huggit mannen två gånger med kniv utan att det har varit fråga om någon nödvärnssituation.
Skadorna har inte blivit direkt livshotande men det står enligt hovrätten klart att kvinnan vid angreppen hanterat kniven på ett sätt som inneburit konkret fara för mannens liv. Kvinnan har varit medveten om att vart och ett av huggen varit förenade med livsfara och att det alltså funnits en risk för att mannen skulle avlida. Att kvinnan placerat ett hugg i bröstet på mannen kan redan i sig anses tala för ett uppsåt att döda, men enligt hovrätten är omständigheterna i övrigt här inte tillräckliga för att slå fast att kvinnan varit likgiltig inför att utgången skulle bli dödlig.
Uppsåt att döda
Hugget i ryggen har dock haft en placering och djup som ger stöd för att sannolikheten för att mannen skulle dö åtminstone varit ”relativt hög”. Att kvinnan uppfattat sannolikheten som hög vinner även stöd av hennes egna uppgifter kring farligheten av knivhugg i ryggen och kvinnans utbildning som undersköterska. Hon har dessutom befunnit sig i en upprörd sinnesstämning och agerat på ett särskilt hänsynslöst sätt genom att rakt bakifrån ge den redan skadade mannen ett kraftfullt knivhugg när han försökt påkalla hjälp med anledning av den första skadan. Angreppssättet talar här i sig starkt för ett uppsåt att döda.
Sammantaget har mannens död inte utgjort ett relevant skäl för kvinnan att avstå från knivhugget. Det hypotetiska provet visar därför att hon agerat med likgiltighetsuppsåt och hon fälls därför för mordförsök.
Om brottet fullbordats skulle straffvärdet ha legat på 16 års fängelse. Hovrätten anser, utifrån de utgångspunkter som presenterats i NJA 2021 s. 73, att påföljden ska bestämmas till åtta års fängelse.
Oenig rätt
Hovrätten är dock inte enig i sin dom. Ett hovrättsråd och en tillförordnad hovrättsassessor anser i likhet med majoriteten att kvinnan inte har befunnit sig i en nödvärnssituation. Hon har också varit medvetet oaktsam när det andra knivhugget utdelats men det kan ha varit så att kvinnan avsåg att träffa just nedre delen av ryggen. Det finns heller inte stöd för att kvinnan haft ett likgiltighetsuppsåt att döda. Hon borde i stället ha dömts till två års fängelse för grov misshandel, enligt den skiljaktig meningen. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
