En kvinna som vid elva tillfällen har ställt sitt bankkonto till förfogande och fört insättningar vidare via Swish frias av en oenig Högsta domstol.
Enligt majoriteten har transaktionerna varken varit vanemässiga eller gjorda som ett led i större omfattning.
Minoriteten vill döma henne med hänsyn till överföringarnas storlek.
En nu 26-årig kvinna åtalades i Umeå tingsrätt för näringspenningtvätt. Kvinnan hade enligt åtalet vid elva olika tillfällen ställt något av sina bankkonton till förfogande för insättningar för att sedan slussa insatta medel vidare till eget eller annans konto.
”Hon har härigenom vanemässigt eller eljest i större omfattning medverkat i åtgärder som skäligen kan antas ha varit vidtagna i syfte att dölja att pengar härrör från brott eller brottslig verksamhet eller främja möjligheterna för någon att tillgodogöra sig motsvarande medel”, angav åklagaren i gärningsbeskrivningen.
Pengarna härrörde från bankbedrägerier där offren typiskt sett blivit uppringda och övertalade att legitimera sig elektroniskt mot sin bank.
Kvinnan medgav de faktiska omständigheterna men förnekade brott.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Kontaktad av främmande man
Hon hade själv blivit kontaktad över telefon av en främmande man som efter en inledande kontakt hade presenterat ett upplägg för henne där hon skulle vara mellanhand för betalningar mellan köpare och säljare av bitcoin. För detta skulle kvinnan få tio procent av varje transaktionssumma. För betalningarna användes en hemsida som var ”certifierad” och kvinnan hade därför tänkt att det inte kunde handla om någon olaglig verksamhet.
Det hade dock varit mannen som styrde hemsidan. Kvinnans uppgift hade bara varit att utifrån instruktion skicka Swishbetalningar. Efter att kvinnan kontaktats av sin ena bank och fått sitt konto uppsagt på grund av misstanke om penningtvätt hade hon sagt åt mannen att hon ville sluta och ”tagit bort hemsidan” från sin dator. Tre transaktioner till hade dock kommit in och dessa hade kvinnan fört vidare trots att hon varit ”upprörd och förbannad” på mannen.
Enligt tingsrätten hade det handlat om så pass många transaktioner att kvinnan måste anses ha utfört de åtalade åtgärderna vanemässigt och i större omfattning. Domstolen ansåg också att omständigheterna kring upplägget måste ha framstått som misstänkta redan från början.
Trots att mannen sade sig ha en ledande ställning på ett företag hade han bara lämnat ett telefonnummer och en gmail-adress som kontaktinformation. Mannen hade rekryterat kvinnan under förevändning att hon pratade svenska, men hon behövde aldrig prata med avsändare eller mottagare utan bara skicka Swishbetalningar. Ersättningen hade också varit anmärkningsvärt hög i förhållande till arbetsinsatsen. Vid de tre sista transaktionerna hade kvinnan också fått sitt konto avstängt och själv försökt avsluta uppdraget.
Tings- och hovrätten fällde
Sammantaget hade kvinnan upplåtit sitt konto på ett sätt som medförde ett klandervärt risktagande, oavsett om hemsidan var certifierad eller inte. Åtgärderna fick antas ha vidtagits för att dölja att pengarna härrörde från brottslig verksamhet eller främja möjligheterna för någon att tillgodogöra sig pengarna.
Tingsrätten dömde mot denna bakgrund kvinnan för elva fall av näringspenningtvätt till villkorlig dom och 70 dagsböter om 100 kronor. Kvinnan ålades därutöver att betala totalt drygt 420 000 kronor i skadestånd till sju olika målsägande, med anledning av de pengar som de förlorat.
Hovrätten för Övre Norrland satte senare ned kvinnans dagsbotsbelopp till 50 kronor, men anslöt sig helt till tingsrättens bedömning i sak och fastställde underinstansens dom.
HD friar
Högsta domstolen, HD, frikänner nu kvinnan.
För näringspenningtvätt döms den som, i näringsverksamhet eller såsom led i en verksamhet som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, medverkar till en åtgärd som skäligen kan antas vara vidtagen i penningtvättssyfte. Detta följer av 3 och 7 §§ lagen om straff för penningtvättsbrott.
Bestämmelsen infördes för att motverka ekonomisk eller organiserad brottslighet. Det straffbara området omfattar i första hand åtgärder inom ramen för en näringsverksamhet. Andra systematiska verksamheter som med hänsyn till vanemässighet eller omfattning kan likställas med näringsverksamhet träffas också av bestämmelsen. Även i dess fall förutsätts att verksamheten bedrivs med viss grad av organisation och struktur.
I 7 § tredje stycket andra meningen samma lag finns en särskild straffbestämmelse som fångar upp fall som faller utanför ramen för näringsverksamhet eller annan jämförbar verksamhet. Av förarbetena framgår att en sådan bestämmelse behövs för att motverka att organiserad penningtvätt flyttas över till privatpersoner.
Inte avsikt
Mot denna bakgrund konstaterar HD att normalbrottet som utgångspunkt inte har varit avsett att ta sikte på personer som vidtar penningtvättsåtgärder utan tillräcklig koppling till en mer organiserad verksamhet.
Vad som närmare ska förstås med bestämmelsens uttryck ”vanemässigt eller annars i större omfattning” är höljt i dunkel, men det måste enligt HD tolkas i ljuset av att straffbestämmelsen riktas mot ekonomisk och organiserad brottslighet.
För att en verksamhet ska vara vanemässig krävs att den måste rymma en förhållandevis hög grad av upprepning. Uttrycket annars i större omfattning ska anknyta till verksamhetens uppbyggnad samt graden av organisering kring åtgärderna. Transaktionernas storlek kan inte ensamt medföra att verksamheten bedrivs i större omfattning.
Två justitieråd skiljaktiga
De transaktioner som kvinnan i det aktuella fallet medverkade till kan enligt HD inte betraktas som vanemässiga. Det har rört sig om elva transaktioner fördelade på två tidsperioder med ett halvårs mellanrum. Åtgärderna har heller inte varit ett led i en verksamhet av större omfattning eftersom hon har blivit tillsagd vad hon ska göra. Det saknas därför förutsättningar att döma henne för det åtalade brottet.
Två justitieråd är skiljaktiga och vill döma kvinnan. Minoriteten anser bland annat att ”större omfattning” motsvarar transaktioner om fem prisbasbelopp under en inte allt för lång period. Med hänsyn till detta ska hon dömas för näringspenningtvättbrott. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
