Bristerna i Säkerhetspolisens hantering är enligt nämnden brottsliga. Nämndens beslut om att anmäla detta till åklagare gäller en särskild åtgärd som Säpo fattade beslut om den 31 mars i år enligt den så kallade ”inhämtningslagen”.
Underrättelseverksamhet
Eftersom det handlade om underrättelseverksamhet så behövdes inget domstolsbeslut. I stället har Säpo då själv rätt att fatta beslut om att begära in uppgifter om elektronisk kommunikation om en viss person.
Beslutet gällde uppgifter om meddelanden till och från ett visst telefonnummer och uppgifter om var ”kommunikationsutrustningen” – alltså till exempel en mobiltelefon – befann sig rent geografiskt.
I Säpos beslut anges att åtgärden var ”av särskild vikt för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet innefattande mord alternativt dråp.”
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden anser dock att detta inte stämmer. Nämnden skriver:
”De omständigheter som Säkerhetspolisen har redovisat som grund för inhämtningsbeslutet ger vid en objektiv bedömning inte stöd åt slutsatsen att den person som den hemliga tvångsmedelsåtgärden var riktad mot skulle komma att ägna sig åt brottslig verksamhet som innefattar mord alternativt dråp.”
”Rättsligt felaktigt”
Nämnden konstaterar också att Säpos beslut har gällt både inhämtning av uppgifter i realtid och inhämtning av geografiska lokaliseringsuppgifter under en period som överstiger en månad.
Nämnden skriver:
”Beslutet är rättsligt felaktigt genom att det avsett dels inhämtning av uppgifter om meddelanden i realtid, dels inhämtning av lokaliseringsuppgifter under en period som överstiger en månad från dagen för beslutet.”
I ett yttrande till nämnden medger Säpo att man har gjort fel när det gäller periodens längd. Säpo hänvisar här till ”ett mänskligt fel”.
Säpo har också redovisat den utredning som låg till grund för att man ansåg att en viss person på konkreta grunder kunde misstänkas ”ägna sig åt brottslig verksamhet innefattande mord alternativt dråp”.
”Ser över metod och process”
Säkerhetspolisen har också svarat att man nu avser att ”se över” sin ”metod och process” för att undvika liknande fel i framtiden.
Nämnden ställer sig dock både kritisk och frågande till denna förklaring:
”De materiella fel som beslutet innehåller kan knappast hänföras till metod- eller processfel. En översyn i dessa delar synes därför inte i nämnvärd mån motverka att liknande fel i materiellt avseende upprepas.”
Nämnden skriver att Säpos förklaring ”möjligen” skulle kunna godtas om det hade varit fråga om komplicerade lagtexter – någonting som dock inte är fallet här.
Nämnden skriver:
”Mot bakgrund av felens art och antal förefaller det istället som om beslutsfattaren inte i erforderlig utsträckning satt sig in i regelverket innan han fattade det aktuella beslutet. Med tanke på beslutsfattarens höga tjänsteställning framstår felen som i allra högsta grad förvånande.”
Brott mot regeringsformen
Nämnden avslutar sin kritik med att konstatera att den här typen av lagöverträdelser från Säpos sida ”i realiteten innebär att det skydd för den enskildes personliga integritet som föreskrivs i bl.a. 2 kap. 6 § regeringsformen har trätts för när” – det vill säga att det innebär ett grundlagsbrott.
Nämnden skriver:
”Det finns därför anledning att se mycket allvarligt på felaktiga handlanden av nu aktuellt slag som innebär att grundläggande fri- och rättigheter har åsidosatts. Sammanfattningsvis anser nämnden att förhållandena i det nu aktuella fallet är så anmärkningsvärda att det är erforderligt att underställa saken åklagares prövning.”
Nämnden anmäler därför händelsen till allmän åklagare.
Läs också: ”Säpocheferna för inkompetenta för att åtalas” – förra gången lades åklagarens utredning ner
Foto: Claudio Bresciani och Pontus Lundahl/TT
