En nämndemannaförening anser att ”det framstår som stötande att hävda att föreningen vill vålla men för nämndemän som är kollegor och kanske även medlemmar i föreningen” när föreningen begär ut deras e-postadresser och telefonnummer.
Men kammarrätten säger nej.
I en skrivelse som kom in till förvaltningsrätten den 24 januari 2020 begärde en företrädare för Uppsala Nämndemannaförening att få ta del av en lista över nämndemän vid Förvaltningsrätten i Uppsala med uppgifter om namn» e-postadresser och telefonnummer.
Förvaltningsrätten lämnade den 28 januari 2020 ut en lista till över domstolens nämndemän med namn men meddelade att det fanns hinder mot att lämna ut e-postadresser och telefonnummer med hänvisning till 39 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL.
Begärde prövning
Nämndemannaföreningen begärde en prövning av beslutet men domstolen stod fast vid sitt beslut. Föreningen överklagade till Kammarrätten i Stockholm och framhöll att man tidigare år från domstolar, bland andra Uppsala tingsrätt, fått kontaktlistor till nämndemän som motsvarar aktuell begäran. ”Det framstår som stötande att hävda att föreningen vill vålla men för nämndemän som är kollegor och kanske även medlemmar i föreningen. Konsekvensen av förvaltningsrättens tolkning av sekretessbestämmelsen är att information om föreningens verksamhet inte kan skickas till nämndemännen”.
Presumtion för sekretess
Kammarrätten anser att uppdraget som nämndeman har en sådan anknytning till domstolens verksamhet att de kan sägas delta i verksamheten på sådant sätt att de utgör personal i den mening som avses i 39 kap. 3 § andra stycket OSL. De aktuella uppgifterna kan därför endast lämnas ut till föreningen om de inte omfattas av sekretess enligt den bestämmelsen.
Bestämmelsen i 39 kap. 3 § andra stycket OSL innebär att det föreligger en presumtion för sekretess för de aktuella uppgifterna. Enligt kammarrättens uppfattning står det inte klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider. Detta gäller även om man beaktar vad som framförts om syftet med begäran. Kammarrätten anser vidare att ett förbehåll enligt 10 kap. 14 § OSL, som inskränker den enskildes rätt att lämna uppgifterna vidare eller nyttja dem, inte kan undanröja risken för men. Överklagandet ska därför avslås.(Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här
