En 90-årig kvinna som betalade för barnbarnets bostadsrätt i Göteborg när hon skulle studera till läkare såg det som ett lån och när den såldes med miljonvinst ville hon ha tillbaka sina pengar. Tingsrätten lägger bevisbördan på barnbarnet som anses ha visat att hon fick pengarna som gåva.
90-åringen och hennes numera avlidna man har tillsammans en dotter och fyra barnbarn. Ett av dessa barnbarn flyttade till Göteborg efter gymnasiet för att studera till läkare. Hon bodde först i en hyreslägenhet men köpte sedan en bostadsrätt till en lägenhet på Lundgrensgatan och flyttade dit. Morföräldrarna betalade för bostadsrätten som kostade 2 450 000 kronor.
Mormodern var delaktig i köpet och skötte kontakterna med fastighetsmäklaren. Tvisten i målet uppstod efter att barnbarnet sålt vidare bostadsrätten för 4 000 000 kronor. Mormodern krävde den 11 april 2019 tillbaka 2 500 000 kronor av sitt barnbarn.
Praktisk hantering av en boutredning
I det här avsnittet går Marie Wessel steg för steg igenom den praktiska hanteringen av en boutredning när man förordnas som boutredningsman.
Var bara ett lån
90-åringen menar att parterna har kommit överens om att barnbarnet skulle låna 2 450 000 kronor för att köpa en bostadsrätt. Enligt överenskommelsen skulle barnbarnet betala tillbaka pengarna till sin mormor direkt efter att hon sålt bostadsrätten vidare efter avslutade studier.
Barnbarnet kontrar med att hon fått 2 450 000 kronor av sina morföräldrar som en gåva. Hon har inte lånat pengar av dem tillsammans eller av någon av dem var för sig.
Östersunds tingsrätt gör först bedömningen angående bevisbördan att det finns skäl som talar såväl för att bevisbördan bör läggas på mormodern som att det finns skäl som talar för att bevisbördan bör läggas på barnbarnet. Den omständigheten att mormodern såg detta som en investering, att hon sedan lång tid hade erfarenhet av att köpa, sälja och hyra ut fastigheter, samt att hon även var mycket delaktig i kontakterna med mäklare talar för att bevisbördan bör kunna läggas på mormodern, allt för att kunna säkra bevis för att kunna få tillbaka pengarna med en eventuell avkastning vid en vidareförsäljning.
Inte favoriserat barnbarn
Den omständigheten att barnbarnet, som ett av fyra barnbarn, har mottagit närmare 2,5 miljoner kronor från sina morföräldrar, och där ingenting tyder på att hon som barnbarn skulle vara favoriserat framför de andra barnbarnen är en omständighet som dock starkt talar för att bevisbördan bör läggas på barnbarnet. Även intresset av att minska risken för oöverlagda förmögenhetsöverföringar på sätt som anges i NJA 2014 s. 364 gör att tingsrätten anser att det är barnbarnet som har bevisbördan.
Avgörande för om det var fråga om lån eller gåva är vad avsikten var när pengarna överfördes i februari och mars 2011. Det framgår av vad båda parterna har berättat att mormodern i samband med köpet av lägenheten inte alls har pratat med barnbarnet om att pengaöverföringen skulle ha varit ett lån.
Inget låneavtal
Mormodern har dessutom på direkt fråga från motpartsombudet uppgett att det inte alls finns något låneavtal med barnbarnet och att hon inte alls hade pratat med henne om det. Detta stöds även av vad 90-åringens dotter har berättat. Det framgår också av 90-åringens förhör att hon först i brevet den 11 april 2019 krävde barnbarnet på betalning men att hon inte heller i det brevet skrev någonting om att det skulle ha varit fråga om ett lån.
Den omständigheten att mormodern, som var bouppgivare vid bouppteckningen efter sin make, i samband med bouppteckningsförrättningen inte uppgav att hon eller maken skulle ha någon fordran på barnbarnet, samt att hon med sin underskrift intygade på heder och samvete att hennes uppgifter till bouppteckningen var riktiga och att inga uppgifter avsiktligt hade utelämnats, talar även det för att det inte var fråga om något lån utan att det i stället rörde sig om en gåva. Även den omständigheten att mormodern på insättningsavin den 10 mars 2011 skrev ”till lägenheten mvh mormor o morfar” när lägenhetens slutlikvid om 2 205 000 kronor överfördes till barnbarnet, talar för att det inte var ett lån eftersom ingenting i meddelandet till betalningsmottagaren tyder på att pengarna skulle återbetalas.
Tingsrätten: Det var en gåva
Mormodern har berättat att samtalen gällande köpet av bostadsrätten gick genom dottern och av förhören med såväl dottern som 90-åringen framgår att dottern kort efter det att lägenheten köptes påtalade för sin moder att de andra barnbarnen borde få lika mycket. Detta visar att även dottern uppfattade det som att barnbarnet fick pengarna i gåva och att hon påtalade detta för mormodern.
Tingsrätten finner att den sammantagna utredningen i målet visar att barnbarnet erhöll pengarna i gåva. Mormoderns talan ska därmed ogillas.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
