Nödvärnsrätten gör att en dömd 45-årig man frias i hovrätten från att ha knivmördat sin vän.
Efter att målsäganden plötsligt tagit fram en kniv och gjort utfall mot 45-åringen, uppstod en tumultartad kamp om kniven.
Kampen om kniven och 45-åringens chocktillstånd gör att det dödliga halsknivhugget inte var uppenbart oförsvarligt.
En 45-årig man dömdes av Attunda tingsrätt för att ha knivmördat sin vän under en alkoholpräglad hemmakväll.
Under kvällen den 6 juni 2020 hade 45-åringen och den avlidne varit hemma hos en kvinna och druckit alkohol. De tre hade känt varandra länge. Tidigare på dagen hade en tredje man varit lägenheten som kände kvinnan och som nyligen hade lärt känna 45-åringen och målsäganden. Både kvinnan och denne tredje man vittnade i målet.
Ringde 112
Klockan 23:14 ringde 45-åringen till SOS Alarm och uppgav att han trodde att han dödat sin kompis och att kompisen hade tagit fram en kniv och försökt döda honom. Blodanalyserna visade senare att den avlidna haft cirka tre promille i blodet och att 45-åringen haft cirka två promille.
Den 45-årige mannen erkände att han knivhuggit mannen. Frågan för tingsrätten var därför om den avlidne först attackerat mannen med den aktuella kniven och om 45-åringen efter det hade handlat i nödvärn.
En omständighet som talade mot nödvärn var skadebilden. Den rättsmedicinska undersökningen visade att målsäganden avlidit av förblödning efter ett cirka 20 centimeter djupt knivhugg i nedre delen av halsens högra sida. Hugget skadade nyckelbensartären samt högre och vänstra lungan. I kontrast hade 45-åringen endast ådragit sig småskador på fingrarna. Vidare ansåg tingsrätten att placeringen av knivskadorna talade för en vilja att skada snarare än som resultatet av ett självförsvar.
Dömdes till16 års fängelse
Sammanfattningsvis fann tingsrätten det bevisat att 45-åringen i vart fall haft likgiltighetsuppsåt i förhållande till sin väns död. Han dömdes därför för mord och annan mindre brottslighet till totalt 16 års fängelse och ålades betala 60 000 kronor i skadestånd plus ränta.
Svea hovrätt gör nu en annan bedömning av nödvärnsinvändningen och frikänner mannen från mordet.
Om den tilltalades uppgifter inte är så osannolika att de kan lämnas utan avseende är det åklagaren som ska bevisa att nödvärnsrätt inte förelegat, liksom att nödvärnsrätten överskridits. Åklagaren måste åberopa så pass mycket bevisning att nödvärnsinvändningen framstår som obefogad (se bland annat NJA 2005 s. 237).
Gjorde utfall
Den 45-årige mannen har berättat att han och målsäganden satt i soffan när han upptäckte att målsäganden höll en kniv i handen och att denne gjorde utfall med kniven mot 45-åringens kropp. Mannen har vidare berättat hur han då tog tag om målsägandens handled och att det därför uppstod ett slags dragkamp om kniven.
Enligt 45-åringen lyckades han under denna dragkamp på något sätt få grepp om knivskaftet varefter han stack kniven i den avlidnes hals. Mannen har uppskattat att knivkampen pågick i cirka tio sekunder men har dock inte kunnat förklara sina egna eller målsägandens övriga skador.
Enligt hovrätten har mannen relativt sammanhängande berättat om händelseförloppet. Med utgångspunkt i mannens uppgifter har han utsatt för ett överrumplande knivangrepp. Att han därtill haft svårt att i detalj minnas händelsen kan förklaras av den kraftiga alkoholberusningen. Domstolen anser dock att han efter bästa förmåga försökt minnas ett hastigt och panikartat händelseförlopp.
Inte osannolika
Sammantaget bedömer hovrätten att 45-åringens uppgifter inte är så osannolika att de kan lämnas utan avseende. Det har heller inte framkommit att mannen i någon central del ändrat sina uppgifter.
Frågan är då om åklagarens bevisning motbevisar mannens uppgifter.
Ingenting talar för att 45-åringen – eller målsäganden – haft något egentligt motiv att vilja skada eller döda den andre. Mycket talar i stället för att hela rört sig om ett verbalt bråk mellan två mycket påverkade personer som urartade när någon av dem tog fram en kniv, skriver hovrätten. I sammanhanget kan påpekas att det inte finns något i dna-synpunkt som talar mot att det var målsäganden som tog fram kniven.
Samtidigt anser hovrätten att den skadebild som funnits inte heller talar emot 45-åringens redogörelse av händelseförloppet. Tvärtom ger den stöd för att det förekommit en kamp om kniven.
Chockad
Vidare ger larmsamtalet stöd för att 45-åringen vid tillfället var chockad, vilket kan förklara det inte särskilt rationella beslutet att dra ut kniven från målsägandens hals och därefter skölja av den i köket.
Sammantaget finner hovrätten att åklagaren inte lyckats motbevisa mannens invändning om nödvärn. Prövningen ska därför ske utifrån den utgångspunkten att 45-åringen haft rätt att försvara sig för att avvärja målsägandens angrepp.
Den avgörande frågan för domstolen är då om nödvärnsvåldet varit uppenbart oförsvarligt.
Härvidlag understryker hovrätten att båda parterna var påtagligt berusade vid gärningsögonblicket. Det har vidare rört sig om ett mycket överrumplande och hastigt händelseförlopp. Eftersom kampen om kniven pågått in i det sista har den 45-årige mannen därför haft mycket begränsade möjligheter att sig från målsäganden utan att riskera att själv utsättas för livsfarligt våld.
Sammanfattningsvis anser hovrätten därför att 45-åringens handlande inte var uppenbart oförsvarligt och frikänner slutligen mannen från mordåtalet. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
