Underinstanserna ansåg ett en verksamhet för lagring av avloppslamm fick bedrivas så länge den följde föreläggandet om försiktighetsmått.
Mark- och miljööverdomstolen förbjuder däremot verksamheten eftersom bolaget inte klarlagt om annan mark hade kunnat tas i anspråk istället.
Bygg- och miljönämnden i Svedala kommun beslutade att godkänna en verksamhet för lagring av avfall och avloppsslam, och förelade det drivande bolaget att vidta vissa försiktighetsmått rörande verksamheten. Verksamheten innefattade en 3 000 kvadratmeter stor lagringsplatta och en lakvattendamm om 1 000 kubikmeter. Försäkringsmåtten föreskrev bland annat att lagringsplattan måste vara tät och försedd med en stödmur.
Beslutet överklagades till Länsstyrelsen i Skåne län, som inte kom fram till någon annan slutstats och avslog överklagandena.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
Överklagades
Det beslutet överklagades till mark- och miljödomstolen i Växjö där de klagande yrkade att verksamheten skulle förbjudas helt. Enligt dem kommer omgivningarna, där det finns viktiga natur- och kulturvärden, påverkas negativt om verksamheten tillåts. Rätten ansåg dock att de försiktighetsmått som nämnden beslutat var tillräckliga för att begränsa eventuella olägenheter som verksamheten kan orsaka omgivningen.
Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, gör däremot en annan bedömning. Man konstaterar inledningsvis att marken utgör brukningsvärd jordbruksmark, och verksamheten får då bara tas i anspråk under förutsättning att det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och dessa inte kan tillgodoses genom att annan mark tas i anspråk.
Förbjuder verksamheten
Med tanke på verksamhetens storlek och de försiktighetsmått som bolaget ålades att vidta, anser rätten att anläggningen på ett varaktigt sätt drar marken ur biologisk produktion. Det saknar betydelse att den senare kan återställas till jordbruksmark, och den anses därför vara tagen i anspråk.
Domstolen anser vidare att det är tveksamt om anläggningen anses tillgodose ett väsentligt samhällsintresse, även om den utgör en del i kretsloppet av näringsämnen, och i förlängningen ett led i livsmedelsproduktionen. Oavsett slutsats i den frågan konstaterar dock rätten att bolaget inte lämnat tillräckliga uppgifter om undersökningar av alternativ lokalisering. Det gick därför inte att bedöma om behovet av åtgärden kunde tillgodoses på ett tillfredsställande sätt genom att ta annan mark i anspråk.
Rätten ändrar underinstansens dom och förbjuder verksamheten. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
