”Minimalisera saken genom åklagarens stämningsansökan – det effektivaste försvaret”

Av Johan Eriksson – advokat och författare till ”Handbok för försvarare”

Advokaten Johan Eriksson har blivit framröstad som ”advokaternas advokat” sju år i rad. Han har just kommit ut med ”Handbok för försvarare” – en bok som tar upp allt från praktiska frågor i rättssalen och straffprocessens juridik till försvararollens grundläggande principer och högre ideologi. Idag publicerar Dagens Juridik det tredje och sista utdraget ur boken – kapitlet om åklagarens stämningsansökan.

Anledningen till att jag har ett särskilt kapitel benämnt stämningsansökan är för att jag vill sätta fokus på hur viktigt det är att låta stämningsansökan utgöra grunden för hur försvaret ska läggas upp.

Stämningsansökan är för rätten det absolut viktigaste dokumentet. Stämningsansökan bestämmer ramarna för vad rätten ska pröva. Stämningsansökan ska läsas mycket noggrant med lagboken bredvid.

Ta ut de rättsfakta som är aktuella för den gärning som saken gäller och markera dessa med understrykningspenna. Gör på samma sätt med de omständigheter som kvalificerar gärningen som ett grovt brott, om det är aktuellt. Personligen brukar jag sedan teckna ner de understrukna passagerna i ett särskilt dokument och numrera.

Särskilt viktigt, om det är flera åtalade för samma gärning, är att fokusera på vad din klient påstås ha gjort eller om det är fråga om ett utvidgat gärningsmannaskap. Även detta tecknar jag ner i mitt dokument.

En första kontroll är sedan att undersöka om påståendet täcker alla rättsfakta i aktuell bestämmelse i brottsbalken. Kontrollera också att gärningen inte är preskriberad. Du kanske tänker att det är åklagaren och domstolens sak men jag har varit med om att dom meddelats över preskriberade gärningar.

Särskilt stor är den risken i mål som handlar om grov kvinnofridskränkning där gärningen består av en räcka av händelser som utspelat sig under längre tid och där åklagaren inte sällan ger rätten alternativa rubriceringsmöjligheter. Då gäller det att ha koll på preskriptionstiderna för de olika tänkbara brotten.

Personligen brukar jag vid mina förberedelser även fundera över vilka justeringar av åtalet som kan bli aktuella men även om det kan bli aktuellt med alternativa rubriceringar. Det är ganska vanligt att åklagaren kommer både med justeringar och alternativa påståenden sent under rättegången och då är det klokt att ha tänkt på det redan under sina förberedelser. Kanske krävs exempelvis lite funderande kring juridiken.

Enligt 45 kap. 4 § första st. 3 p. rättegångsbalken ska åklagaren i stämningsansökan ange uppgifter om tid, plats och omständigheter i övrigt för den brottsliga gärningens kännetecknande tillsammans med de lagrum som är tillämpliga.

I kommentaren till rättegångsbalken anges att uppgifterna i gärningsbeskrivningen är ägnade att på ett tydligt sätt klargöra för den tilltalade vad som läggs honom till last och därmed markera på vilka punkter han har att inrikta sitt försvar.

Det viktiga är att uppgifterna i gärningsbeskrivningen är tillräckligt individualiserade för att identifiera det allmänna händelseförlopp som åklagaren lägger till grund för sin talan [1].

Kravet på gärningsbeskrivningen är alltså att den innehåller en individualiserad gärning varigenom det framgår vilka handlingar det är som uppfyller brottsbeskrivningen. Nästa fråga blir då hur preciserad en gärningsbeskrivning behöver vara för att individualiseringskravet ska anses uppfyllt.

Vad gäller angivelse av tid och plats kan detta vara svårt i sådana fall där åtalet avser en serie brottsliga gärningar, till exempel övergrepp mot kvinnor och barn inom familjen som sker under en längre period.

En vagt utformad gärningsbeskrivning, till exempel med en för vag angivelse av tid och plats kan strida mot artikel 6 i Europakonventionen. Detta eftersom den misstänkte ska kunna veta vad han eller hon har att försvara sig emot.

Ett tydligt angivande av tid och plats gör till exempel att den misstänkte bereds möjlighet att komma med alibibevisning avseende tillfället. Denna möjlighet fråntas den misstänkte om gärningsbeskrivningen är för vagt utformad.

Europadomstolen har i Mattoccia mot Italien uttalat sig om frågan om vaga gärningsbeskrivningar.

Mattoccia åtalades för sexuella övergrepp mot barn, vilket enligt gärningsbeskrivningen skulle ha skett ”i Rom, i november 1985”. Både första och andra instans fann att det inte var nödvändigt för en fällande dom att veta var och när övergreppet hade ägt rum och Mattoccia dömdes därför.

Mattoccia överklagade emellertid till Europadomstolen och gjorde gällande att han inte hade getts möjlighet att försvara sig på ett tillfredsställande sätt.

Europadomstolen ansåg att sexualbrottmål i regel behandlar mycket känsliga frågor vilka ofta medför stora bevissvårigheter för såväl åklagaren som domstolen. Europadomstolen uttalade att försvaret i detta fall hade konfronterats med exceptionella svårigheter och att anklagelsen i sig var vag gällande avgörande detaljer, såsom tid och plats för gärningen. Åtalet hade även ändrats vid upprepade tillfällen under processen, vilket borde ha föranlett att den tilltalade getts nya möjligheter och andra resurser till att försvara sig.

Vid en samlad bedömning fann domstolen att sökandens rätt att informeras i detalj om innebörden av och grunden för anklagelserna samt hans rätt till att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar hade kränkts.

Fitger har framhållit att effekten av att åklagaren inte lyckats precisera gärningsbeskrivningen i tillräcklig utsträckning bör vara att domstolen ska meddela en frikännande dom. Inte heller bör åklagaren, enligt Fitger, låta gärningsbeskrivningen innehålla oklarheter i förhoppning om att kunna justera åtalet under huvudförhandlingen i enlighet med 45 kap. 5 § 3 st. rättegångsbalken. Det skulle försvåra den tilltalades möjligheter att förbereda sitt försvar [2].

En viktig sak att veta, som faktiskt inte alla tycks känna till, är att rätten inte får döma över ett brott som inte påståtts av åklagaren även om det i och för sig täcks av gärningsbeskrivningen. Om åtalet avser rån så får inte rätten döma för exempelvis misshandel om inte åklagaren påstått detta som ett alternativ.

Detta är också viktigt att veta så att du inte anger inställning till andra brott än de som åklagaren påstår. Din klient ska inte erkänna något som åtalet inte avser. Ibland kan detta bli komplicerat. Jag har exempelvis haft klienter som förnekat det åklagaren påstår men skulle ha varit beredd att acceptera att dömas för ett annat, mildare brott.

Någon gång är din klient också beredd att utge skadestånd till en målsägande på civilrättslig grund. Här gäller det att ha tungan rätt i mun och gå igenom saken noga med klienten så att han förstår.

En sak att fundera över är hur du ska agera om du ser brister i stämningsansökan. Är det rena skrivfel så är det inget att bry sig om men är det oklarheter som påverkar hur försvaret ska läggas upp tycker jag att du ska kontakta åklagaren direkt. Det finns ingen poäng i att ha osäkerheter i sina egna förberedelser.

Att tala om eventuella justeringar och alternativa yrkanden ska du naturligtvis inte göra om det inte finns taktiska skäl för det. Någon gång kan det vara bra att det finns ett alternativt påstående som din klient kan erkänna om han faktiskt anser sig skyldig för ett visst brott och är beredd att dömas för det.

Nästa del i genomgången av stämningsansökan är att gå igenom bevisuppgiften. Ta nu ditt dokument med numrerade påståenden och hänför bevisen till den punkt eller de punkter som åklagaren avser bevisa med varje åberopat bevis. Ett första problem som då brukar uppstå är att åklagaren inte har angett några egentliga bevisteman för de åberopade bevisen.

Ofta står det helt sonika ”till styrkande av gärningen” och ibland, särskilt för de skriftliga bevisen, står det inget alls.

I många fall kan du säkert lista ut vad bevisen ska styrka, men inte alltid. Då måste du kontakta åklagaren och be om ett förtydligande. Om åklagaren av någon anledning inte vill göra det, får du tillskriva rätten och be rätten att förelägga åklagaren att komplettera sin bevisuppgift. Detta ska inte ske i samband med huvudförhandlingen, utan så snart som möjligt.

Detta handlar inte om att krångla med åklagaren utan om att få tillgång till information som gör det möjligt att förbereda ett effektivt försvar. Du kan helt enkelt inte inleda en rättegång utan att veta vad som ska styrkas med ett visst bevis.

Åklagaren ska i samband med stämningsansökans ingivande också lämna in en bevisuppgift. Detta följer av 45 kap. 4 § 4 p. rättegångsbalken. I bevisuppgiften ska syftet med bevisningen som åberopas anges. Samma sak gäller enligt 45 kap. 10 § för försvaret.

När det gäller muntlig bevisning ska förhörstema och bevistema anges. Förhörstemat avser vad förhöret ska handla om, och det innebär vanligtvis att tid och plats för brottet anges, till exempel ”att höras om misshandel utanför baren X på Birger Jarlsgatan vid 02-tiden den 1 november 2017”.

Förhörets bevistema avser avgivande av det processuella ändamålet – alltså på vilket sätt beviset ska inverka på bedömningen av det slutliga bevistemat: gärningsbeskrivningen. Bevistemat ska alltså bestå av ett konkret rättsfaktum och ska inte utgöras av en beskrivning av beviset, till exempel ”vad vittnet har berättat”, vilket är ett vanligt fel.

Bevisning kan användas till att styrka såväl hela som delar av gärningsbeskrivningen. Det viktiga är att det anges om bevistemat avser att styrka hela gärningen eller endast en del, exempelvis ”till styrkande av gärningsmannaskap”.

Syftet med detta är att den misstänkta ska kunna bemöta all den bevisning som riktas mot honom eller henne [3].

Om det visar sig först vid huvudförhandlingen att ett visst bevis är åberopat till styrkande av något som du inte är förberedd på, och det hade föranlett att du exempelvis hade åberopat annan egen bevisning, är detta ett skäl att anmäla hinder för fortsatt huvudförhandling.

När du har lagt in alla åberopade bevis i ditt dokument och numrerat dem i förhållande till rättsfakta, får du direkt koll på hur målet ser ut.

Du ser var bevisningen är stark och du kommer ofta att upptäcka att det finns delar av påståendet där det helt saknas bevis. Du har nu inlett din minimalisering av saken, det – som jag ser det – absolut effektivaste sättet att förbereda ett effektivt försvar med fokus på just det rätten ska pröva. Åklagarens talan är definierad.

Rör det sig om ett mål där du får stämningsansökan och förundersökningen samtidigt, anser jag att du ska göra denna analys innan du ens läser förundersökningen.