Mannen har visserligen varit försvunnen i drygt fyra år utan några livstecken, vilket talar för att han är avliden.
För att rätten till ålderspension ska upphöra när den försäkrade har varit försvunnen kortare tid än fem år krävs dock mer utredning än så.
Pensionsmyndighetens beslut att dra in mannens pension upphävs därför.
Pensionsmyndigheten beslutade i februari 2021 att inte ändra sitt tidigare beslut där myndigheten kom fram till att en man som varit försvunnen i drygt fyra år inte längre hade rätt till allmän ålderspension. Beslutet motiverades med att mannen sannolikt inte längre var vid liv och att det därför inte fanns någon rätt till ålderspension.
Makan överklagade
Mannens maka överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm och anförde att det endast är Skatteverket som kan dödförklara en person enligt lagen om dödförklaring. Pensionsmyndighetens beslut innebär i praktiken att myndigheten har dödförklarat hennes, trots att Skatteverket inte fattat beslut om detta eller att det på annat sätt framgår att han är avliden.
Förvaltningsrätten konstaterade att det av utredningen framgick att mannen varit försvunnen i flera år utan några livstecken. Under denna tid har han inte tagit del av sin pension eller gjort anspråk på den. Vidare har han, trots att Pensionsmyndigheten begärt det, inte kontaktat närmaste servicekontor för att styrka att han är vid liv.
Av 56 kap. 7 § socialförsäkringsbalken framgår att allmän ålderspension lämnas till och med den månad då rätten till pension upphör. Av 110 kap. 13 och 52 §§ samma balk framgår att en ersättning kan dras in om den försäkrade inte lämnar de uppgifter som är av betydelse för bedömningen av frågan om ersättning.
Övervägande skäl talar för avliden
Domstolen ansåg att övervägande skäl talade för att mannen var avliden. Rätten till allmän pension hade därför upphört. Att han ännu inte dödförklarats ändrade inte bedömningen. Vidare hade mannen inte identifierat sig trots Pensionsmyndighetens uppmaningar därom, varför pensionen även kunde dras in med stöd av 110 kap. 52 § SFB.
Överklagandet skulle alltså avslås.
Kammarrätten i Stockholm bifaller kvinnans överklagande.
Enligt rätten finns det inte något uttryckligt krav i SFB på att en person måste ha påträffats avliden eller dödförklarats enligt lagen om dödförklaring för att rätten till allmän ålderspension ska upphöra.
Enligt 3 och 4 §§ lagen om dödförklaring krävs det för dödförklaring antingen att personen har varit försvunnen i minst fem år eller att det med hänsyn till omständigheterna vid försvinnandet och i övrigt finns en hög grad av sannolikhet för att personen är död.
Enligt kammarrätten saknas det skäl att ställa lägre krav för att en person ska betraktas som avliden i SFB:s mening än vad som gäller i lagen om dödförklaring.
Inga tydliga uppgifter
Domstolen anser att de omständigheter som Pensionsmyndigheten har fört fram visserligen talar för att mannen är avliden. Med hänsyn till att det inte finns några tydliga uppgifter kring försvinnandet anses det dock inte finnas en sådan hög grad av sannolikhet för att han är död som krävs för att rätten till allmän ålderspension ska ha upphört.
Pensionsmyndigheten har därför inte haft fog för att dra in mannens pension. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
