En man som medvetet huggit en annan man, som höll på att ta hans tv-apparat, i bland annat bakhuvudet med en machete agerade med likgiltighetsuppsåt.
Det förändras inte av att han varit narkotikapåverkad och att han lugnat ned sig och självmant upphört att hugga.
Nödvärnssituation förelåg men våldet var för brutalt.
Den 36-årige mannen åtalades för mordförsök sedan han, enligt gärningsbeskrivningen, försökt döda en annan man i Piteå genom att med en machete eller ett knivliknande föremål flertalet gånger hugga mot honom och därvid träffa honom i bakhuvudet, benet och i armen samt utdela sparkar som träffade målsäganden på kroppen. Våldet har i vart fall delvis utdelats när målsäganden legat ned på marken.
Våldet orsakade sårskador på handleden med skador på sträcksenor, skelettdelar och nerv, sårskador på vänster underben och bakhuvud samt blödning, blåmärke, smärta och svullnad.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
”Bötning”
Bakgrunden var att den tilltalade hade fått besök av en målsäganden som var där för att hämta en tv-apparat med anledning av en så kallad ”bötning”, det vill säga en betalning av en påhittad skuld. 36-åringen hade förolämpat målsäganden och för detta skulle han bli betalningsskyldig med en tv-apparat.
Enligt Luleå tingsrätt har målsäganden inte skildrat händelserna särskilt ingående, han förefaller vara motvillig till att tala med myndighetspersoner, men en del har han ändå berättat. Han har skildrat
Följande: Till en början var den tilltalade 36-åringen medgörlig och verkade acceptera att han tog med sig tv-apparaten.
Denne hade till och med kopplat ur TV-apparaten ur väggen åt honom. Sedan började han bära ut apparaten. När han var halvvägs ner i trapphuset högg 36-åringen honom helt plötsligt i bakhuvudet. Han frågade denne: “vad håller du på med?”. I detta skede började 36-åringen hugga mot honom med macheten. Han förstod inte vad som hände och rusade ut ur trapphuset. Väl utanför byggnaden hamnade han liggande på marken och 36-åringen fortsatte att hugga mot honom.
Hävdar nödvärn
36-åringen åberopade nödvärn och uppgav att han försökte freda sig genom att knuffa bort målsäganden. Samtidigt slet han upp en machete som han hade gömt i en divan. Han höjde den och sa åt målsäganden att gå. Då slog målsäganden honom i ansiktet med knyten näve. Slaget var mycket kraftigt. Det tog illa och han har fortfarande skador efter det. Han svepte med macheten och siktade mot målsägandens vänstra överarm.
Målsäganden vred sig dock åt sidan och skrek till. Därefter skyndade sig målsäganden ut från vardagsrummet mot hallen. Han följde efter och knuffade denne i ryggen, vilket gjorde att målsäganden tappade balansen och raglade framåt. Han följde efter målsäganden för att försäkra sig om att denne inte skulle sparka eller välta tv:n, som stod i trapphuset. Väl utanför huset trillade målsäganden omkull. Han gjorde svepande rörelser med macheten i luften för att se till att målsäganden inte skulle ta sig upp och attackera honom. Målsäganden sparkade mot honom från liggande ställning och då högg han målsäganden i benet.
Tingsrätten konstaterade att varken målsägandens eller den tilltalades skildring av förloppet kan riktigt stämma helt och hållet. Det finns nämligen omständigheter i deras berättelser som direkt motsägs av vad som framgår av åklagarens utredning.
Oförsvarligt våld
Sammanfattningsvis konstaterade rätten att den tilltalade måste ha huggit och slagit vildsint med macheten mot målsäganden och att det inte finns någon indikation på att detta vildsinta huggande utlöstes av att målsäganden slog 36-åringen i ansiktet. Den åtalade gärningen som sådan samt de i gärningspåståendet angivna effekterna var styrkta.
På ett plan kan det, enligt rätten, tänkas att 36-åringen var i en nödvärnssituation. Agerandet att ta hans tv-apparat kan ha utgjort ett stöld- eller rånliknande handlande och det kan ha uttalats hot.
Dock var nivån på det våld som 36-åringen utövade helt opåkallad och oförsvarlig.
Ur objektiva synpunkter bör gärningen anses som ett mordförsök. Något direkt uppsåt att döda verkar 36-åringenl inte ha haft. Dock bör han ha haft åtminstone likgiltighetsuppsåt. Vem som helst förstår att det finns en risk för att man utdelar ett dödligt hugg, om man hugger mot en person med en machete i akt och mening att träffa. Omständigheten att han högg vildsint och upprepat manifesterar en likgiltighet inför en dödlig utgång.
Brottet bör alltså rubriceras så som försök till mord.
Han dömdes till åtta års fängelse men där ingick också förgripelse mot tjänsteman, hot mot tjänsteman och våld mot tjänsteman.
Hovrätten instämmer
Hovrätten för Övre Norrland finner, precis som tingsrätten, styrkt att 36-åringen har begått gärningen med likgiltighetsuppsåt i förhållande till den möjliga effekten att målsäganden skulle dö.
Hovrätten delar vidare tingsrättens bedömning att 36-åringens invändning om nödvärn har blivit motbevisad. Hans angrepp har alltså inte föranletts av att målsäganden har slagit 36-åringen och utredningen ger inte stöd för att det ska ha förekommit något annat våld från målsägandens sida. Precis som tingsrätten har konstaterat visar utredningen dock att gärningen har haft sin upprinnelse i att målsäganden höll på att ta 36-åringens tv vid en så kallad bötningsåtgärd. Det kan inte uteslutas att det kan ha utgjort ett försök till rån eller liknande.
36-åringen får därför i och för sig anses ha varit i en nödvärnssituation. 36-åringen har dock utövat ett potentiellt dödligt våld redan vid första hugget. Hovrätten anser att hans angrepp har varit uppenbart oförsvarligt redan i det skedet. Angreppet har därefter fortsatt i ett utdraget händelseförlopp där ytterligare potentiellt dödliga hugg har riktats mot målsäganden i ett skede då han blivit liggande på marken i princip helt försvarslös.
Inte förmildrande
Det står därför alldeles klart att 36-åringen inte kan gå fri från ansvar på grund av bestämmelsen om nödvärn. Hovrätten delar också tingsrättens bedömning att förhållandena inte har varit sådana att 36-åringen svårligen kunnat besinna sig. 36-åringen ska därför dömas för att ha försökt beröva målsäganden livet. Omständigheterna kring gärningen har inte framstått som klart förmildrande. Hovrätten delar därför tingsrättens bedömning att gärningen ska rubriceras som försök till mord. Tingsrättens dom ska alltså fastställas i den delen.
Domen fastställs också i påföljdsdelen. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
