En man som lider av afasi, vilket gör honom ljudkänslig, har utsatt andra boende i fastigheten för störningar i form av bland annat raseriutbrott och skrik.
Störningarna är av sådan art och omfattning att de inte behöver tålas av grannarna, även om de har sin grund i ett sjukdomstillstånd.
Hovrätten anser därför att mannen måste flytta.
Det handlar om en 72-årig man som sedan den 12 maj 1986 hyrde en lägenhet om ett rum och kök i Johanneshov. Tvisten hänsköts till Hyres- och arrendenämnden i Stockholm efter att Bostadsrättsföreningen sade upp hyresavtalet till upphörande den 30 juni 2021.
Hyresvärden yrkade att avtalet mellan parterna skulle förklaras ha upphört att gälla ovan nämnda datum och att hyresgästen skulle åläggas att avflytta från lägenheten.
Till stöd för sin talan förde hyresnämnden fram att 72-åringen, genom att utsätta sina grannar för störningar, hade åsidosatt sina hyresrättsliga förpliktelser i sådan grad att avtalet inte skäligen kunde förlängas. Det förelåg en lång historik av störningar kopplade till mannen. Det berodde på hans sjukdomsbild som gjorde honom överkänslig för ljud och fick honom att reagera vid minsta lilla ljud.
Betedde sig hotfullt
Hyresvärden lyfter vidare fram att när 72-åringens granne, som bodde vägg i vägg med honom, flyttade in i sin lägenhet så hjälpte hans föräldrar honom med att packa upp saker. I samband med monteringen av en garderob uppsökte 72-åringen dem och skrek och betedde sig hotfullt på grund av att det väsnades. En annan incident inträffade när två andra grannar, som bodde i lägenheten ovanför, tappade ett paket fryst korv i golvet, varpå 72-åringen kom upp till lägenheten och slog och sparkade mot deras dörr samt skrek i trapphuset. När samma grannar vid ett annat tillfälle tappade en schampoflaska i duschen kom 72-åringen återigen upp till dem och skrek ”nu jävlar” och ”jävla subba”. Händelserna polisanmäldes och en av grannarna flyttade hem till sina föräldrar.
72-åringen motsatte sig ett upphörande av avtalet och poängterade att han hade afasi. Han var ljudkänslig och stördes av ljuden i huset som upplevdes som hemska. Det var aldrig lugnt i huset, vilket var jobbigt för honom.
Störningar sedan länge
Hyresnämnden poängterade att det framgick att det sedan länge förekom störningar i boendet från 72-åringens sida. Störningar som i allmänhet utlöstes av att det förekom något ljud i huset som mannen reagerade på med raseriutbrott, bankningar och skrik.
Av den bevisningen och de ljud- och bildupptagningar som hyresvärden spelade upp framgick att störningarna fortsatte i tiden mellan rättelsenamnaningen och uppsägningen. Störningarna var vidare av sådan karaktär att de skäligen inte skulle behöva tålas av boende i huset. Enligt uppgifter från förhör med grannar framgick att störningarna på ett mycket påtagligt sätt begränsade deras boende i lägenheten och försämrade deras boendemiljö. Enligt nämnden hade hyresvärden bevisat att det var fråga om störningar från 72-åringens sida av sådan art och omfattning att hyresavtalet inte kunde förlängas.
Grund i sjukdomstillstånd
Det rådde inga tvivel om att störningarna hade sin grund i 72-åringens sjukdomstillstånd och att han själv sannolikt saknade förmåga att ta till sig hur grannarna uppfattade hans agerande och vidta rättelse. Det gick inte heller att se att det stöd som mannen fick från sociala myndigheter skulle kunna undanröja risken för upprepning. Tvärtom framgick att störningarna fortsatte, trots insatser i form av boendestöd som mannen erhöll. Mot denna bakgrund bifölls hyresvärdens talan. Mannen medgavs uppskov med avflyttningen under tre månader från det månadsskifte som inträffade närmast efter hyresnämndens beslut.
72-åringen överklagade till Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle avslå hyresvärdens talan i hyresnämnden. Han vidhöll det han anförde i hyresnämnden och tillade att Skarpnäcks stadsdelsförvaltning för närvarande arbetade med att hitta ett annat lämpligt boende åt honom. På grund av hans sjukdom var han beroende av hjälp från sociala myndigheter med att hitta ett annat boende, något som krävde viss tid.
Hovrätten konstaterar kort att det som förekommit inte föranleder någon annan bedömning bedömning än den som hyresnämnden har gjort. Överklagandet ska därmed avslås. Det saknas skäl att medge ytterligare uppskov med avflyttningen. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
