En sandutfyllnad längs med en enskild väg i Dalarnas län utgör vattenverksamhet enligt miljöbalken – och det kan inte uteslutas att enskilda intressen skadas av utfyllnaden.
Länsstyrelsen borde därför inte ha avslutat tillsynsärendet utan ytterligare utredning och åtgärder.
Det anser både mark- och miljödomstolen och mark- och miljööverdomstolen.
Två ägare till en fastighet i Älvdalens kommun inkom i maj 2020 med klagomål till Länsstyrelsen i Dalarnas län angående dels avrinning av vatten från dike vid enskild väg, dels passage för fisk i bäck. Länsstyrelsen beslutade i april samma år att avsluta ärendet utan ytterligare åtgärd.
I mark- och miljödomstolen i Nacka anförde klagandena att avrinningen från diket på den östra sidan av deras väg har avskurits av en sandbana som anlagts direkt på marken utan vägtrumma. Avsaknaden av avrinning har medfört att det bildas stora vattenansamlingar vid deras väg vid nederbörd. De pekade vidare på att det anlagts en plasttrumma som ersatt en stentrumma som tidigare funnits på den västra sidan av vägen. Plasttrumman är feldimensionerad och utgör ett vandringshinder för fisk och blötdjur i bäcken.
Utgör vattenverksamhet
Mark- och miljödomstolen ansåg att den aktuella sandutfyllnaden utgjorde vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken. Mot bakgrund av vad klagandena anfört i överklagandet var det inte uppenbart att enskilda intressen inte skadas genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena. Sandfyllnaden kan därför kräva tillstånd eller anmälan enligt miljöbalken. Länsstyrelsen borde därför inte ha avslutat tillsynsärendet utan ytterligare utredning och eventuella åtgärder i denna del. Domstolen noterade även att länsstyrelsen hade inspekterat fel plats under utredningen.
Med hänsyn till detta fanns det skäl att undanröja beslutet samt att återförvisa ärendet till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.
Mycket begränsad betydelse
När det gäller passage för fisk delade dock mark- och miljödomstolen länsstyrelsens bedömning. Platsen där vägtrumman är installerad fick nämligen antas ha en mycket begränsad betydelse för fiskars vandring i området. I denna del skulle överklagandet alltså avslås.
Fastighetsägarna överklagade domen till Mark- och miljööverdomstolen, som fullt ut ansluter sig till mark- och miljödomstolens resonemang. Överklagandet avslås alltså. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
