En kvinna två som gånger om dagen körde förbi och tutade utanför en förskola döms för ofredande i hovrätten.
Tingsrätten ansåg inte att agerandet nådde upp till den kvalificerade nivå som krävs för straffansvar.
Men hovrätten menar att tutandet utgjort en kännbar fridskränkning och fäller henne.
Den 53-åriga kvinnan åtalades för ofredande sedan hon vid ett stort antal tillfallen kört förbi målsägandenas bostad och tutat med en personbil skriven på sin man. Agerandet har inte varit befogat och innebar, enligt åklagaren, ett hänsynslöst och störande agerande. Det hände mellan den 30 september 2020 och den 24 mars 2021 i Västerhaninge.
Av utredningen framgår att målsägandena, ett par, bor på en gård där det finns stall med hästar och kvinnan driver en förskola i en byggnad på gården.
”Kännbar fridskränkning”
Södertörns tingsrätt ansåg det utrett att det är 53-åringen som kört förbi och tutat på sätt som åklagaren påstår. Frågan var om det som kvinnan har gjort är att betrakta som ett ofredande. För att en handling skall utgöra ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken krävs enligt lagtexten att det är fråga om ett hänsynslöst beteende. Att kvinnans agerande varit just hänsynslöst var, enligt tingsrätten, uppenbart, men för att ofredande ska föreligga krävs något mera, nämligen att handlandet med hänsyn till omständigheterna innefattat en kännbar fridskränkning.
Målsägandena har berättat att de —på goda grunder— blivit störda av kvinnans agerande. De har beskrivit att de upplevt att tutandet varit riktat mot dem utan att de begripit varför. De har också förklarat att de känt oro för säkerheten för barnen på förskolan och för hästarna på gården. Allt detta har tingsrätten förståelse för. Det är dessutom omständigheter som talar för att tutandet har utgjort en kännbar fridskränkning.
Nådde inte upp enligt tingsrätten
Å andra sidan kan tingsrätten konstatera att det varit fråga om kortvariga —om än dagliga – ljudstörningar som skett på vardagar under en tid så de inblandade varit på väg till eller i från sina arbeten. Det framgår dessutom att tutandet upphörde i samband med att det stod klart för 53-åringen att hon observerats av målsägandena. Det anförda talar emot att tutandet utgjort en kännbar fridskränkning.
Vid en samlad bedömning ansåg tingsrätten att 53-åringens – i och för sig hänsynslösa och störande – agerande inte når upp till den kvalificerade nivå som krävs för straffansvar. Åtalet skulle därför ogillas.
Svea hovrätt gör ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om vad som är utrett i målet. Vid bedömningen av om agerandet också har utgjort en kännbar fridskränkning gör hovrätten följande överväganden.
Hovrätten fäller
De båda målsägandena och ett vittne med barn på förskolan har kunnat berätta om att de blivit störda av de återkommande tutningarna. Det har också framkommit att många föräldrar på förskolan hade börjat reagera på det som skedde. Det finns, enligt hovrätten, ingen annan rimlig förklaring till 53-åringens agerande än att hon av någon anledning ville trakassera målsägandena genom att störa dem och deras verksamhet på gården, i form av häststall och förskola. Under dessa förhållanden har det mindre betydelse att respektive ljudstörning har varit kortvarig. Sammantaget anser hovrätten alltså att agerandet har utgjort en kännbar fridskränkning. Åtalet ska därför bifallas.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
