När den berusade kvinnan tog till våld mot sin make och hans flickvän fanns det under delar av händelseförloppet rätt till nödvärn.
Andra delar har dock inte varit straffria och hon fälls därför för två fall av misshandel.
Att gärningarna riktats mot närstående i hemmiljö är försvårande, men våldet har också föregåtts av en relativt kraftig provokation.
Polis kallades en natt i september 2021 till en adress i Landskrona med anledning av en tumultartad situation. På adressen bor en nu 45-årig kvinna, men också en barndomsvän till henne samt en man som är gift med 45-åringen och har ett förhållande med den andra. Båda kvinnorna har också barn med mannen.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Kraftigt berusad
När polisen kom till adressen hade 45-åringen redan gått och lagt sig och eftersom hon var kraftigt berusad ansågs det inte meningsfullt att där och då försöka hålla förhör med henne. Flickvännen och mannen var i sin tur påverkade av sömntabletter, som de tagit innan de gått och lagt sig. Polisen fick dock klart för sig att 45-åringen under kvällen hade varit ute och druckit alkohol och hade haft sällskap hem med en främmande man. Mannen hade vaknat i samband med detta och börjat skälla ut kvinnan – som då själv brusat upp och tagit till våld.
Den 45-åriga kvinnan åtalades senare i Lunds tingsrätt för att ha misshandlat så väl sin make som flickvännen. I princip den enda bevisningen var de uppgifter som lämnats av mannen och de båda kvinnorna själva.
Kvinnan berättade under huvudförhandlingen själv om hur mannen ”attackerat henne aggressivt verbalt” när hon kommit hem och sagt elaka och skambeläggande saker som gjort ”själsligt ont”. Mannen hade även fysiskt hållit fast kvinnan och försökt hindra henne från att lämna lägenheten. ”Det brast då för henne på grund av att hon inte kunde lämna situationen och den sorg och frustration som byggts upp under lång tid och särskilt de senaste dagarna”, förklarade kvinnan. Det framgick samtidigt att makarna fortfarande är gifta och går i parterapi.
Rätt att freda sig
Tingsrätten ansåg inte att det var bevisat att 45-åringen använt mer våld än att hon bitit mannen en gång. Våldet hade utövats när mannen hållit fast kvinnan och hindrat henne från att lämna bostaden. I denna situation hade hon haft rätt att freda sig från hans brottsliga angrepp, som skulle ses som ett ofredande. Att bitas kunde inte anses uppenbart oförsvarligt och åtalet ogillades därför med hänvisning till nödvärn.
Ordföranden var dock skiljaktig och ville fälla 45-åringen för två fall av misshandel.
Hovrätten över Skåne och Blekinge går nu på motsvarande linje och dömer kvinnan till villkorlig dom och dagsböter för misshandel i två fall.
Kvinnornas och mannens minnesbilder har alla varit påverkade och detta har inverkat på deras minnesbilder, fast i olika mån. Flickvännen hade inte ännu hunnit somna och deltog huvudsakligen inte i handgemänget – och framstår här därför som den som haft bäst förutsättningar att återge korrekta minnesbilder, anser hovrätten. De uppgifter hon lämnat stämmer även väl med de skador som mannen haft efter händelsen. Hennes berättelse kan därför också läggas till grund för bedömningen av åtalet.
Inte nödvärnsrätt
Genom berättelsen är det bevisat att mannen inledningsvis hindrat 45-åringen från att lämna lägenheten – och hon har därför agerat i nödvärn när hon utdelat de inledande slagen mot mannen. Hon har dock sedan även knäat mannen hårt i skrevet så att han fallit till marken och sedan hoppat upp på hans rygg och bitit, rivit och slagit honom med knytnävarna. Denna våldsutövning har inte omfattats av nödvärnsrätten utan har varit uppenbart oförsvarlig, menar hovrätten. Kvinnan borde i detta läge ha kunnat lämna bostaden, eller åtminstone besinna sig, enligt domstolen.
Flickvännen har sedan ingripit genom att ta tag i 45-åringen och lyfta bort henne från mannen. Den 45-åriga kvinnan ska då ha varit ursinnig och vänt våldet mot sin barndomsvän, som fått flera knytnävslag i ansiktet. Dessa slag har inte omfattats av nödvärn och har bevisligen utdelats uppsåtligen.
Mannen har något senare lyckats tränga sig in när 45-åringen stängt in sig i sovrummet och vägrat lämna henne ifred. Kvinnan har då återigen fått nödvärnsrätt, för att freda sig mot mannens hänsynslösa beteende. Också här har hon dock gått utöver sin nödvärnsrätt. En inledande knuff som fått mannen att falla omkull har inte varit straffbar – men att kvinnan sedan sparkat honom i ryggen, på rumpa och på lår har varit uppenbart oförsvarligt.
Åtalet ska alltså inte ogillas vare sig med hänvisning till nödvärn eller nödvärnsexcess, utan kvinnan ska fällas för två fall av misshandel av normalgraden.
Döms
Våldet har riktats mot närstående i hemmiljön, men har också föregåtts av ”en relativt kraftig provokation” från mannens sida och delvis omfattats av nödvärnsrätt. Straffvärdet är därför förhållandevis lågt och kvinnan döms nu till villkorlig dom och 120 dagsböter av en enig hovrätt. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
