En kvinna som använts hörsnäcka under ett teoriprov och dolde den när hon konfronterades med misstanke om fusk fälls i båda instanserna för osann försäkran.
En hovrättsledamot vill fria då det saknas utredning som visar att hörsnäckan varit påslagen eller på annat sätt aktiverad.
Den 33-åriga kvinnan åtalades för osanna försäkran sedan hon använts hörsnäcka vid genomförande av Trafikverkets kunskapsprov för körkort trots att hon på heder och samvete intygat att hon ska genomföra provet utan att använda otillåtna hjälpmedel eller på annat sätt vilseleda vid provet.
Åklagaren ansåg att brottet bör bedömas som grovt eftersom kvinnan använt avancerade tekniska hjälpmedel under provet, åtgärden var förslagen och i sammanhanget systemhotande samt på grund utav oriktighetens betydelse, det vill säga. att det oriktiga provresultatet påverkar trafiksäkerheten genom att 33-åringen kunde ha erhållit körkortsbehörighet på felaktiga grunder.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
”Anmärkningsvärt”
Kvinnan har berättat att hon ofta använder hörsnäcka. Påståendet om att hon skulle haft en hörsnäcka på sig utan att märka det såg Stockholms tingsrätt i sig som anmärkningsvärt, i synnerhet som hon även uppgett att hon först lyssnat på musik och därefter slutat lyssna på musik. Ännu mer anmärkningsvärt var att 33-åringen inte skulle ha upptäckt att hon hade kvar hörsnäckan när hon satte på sig hörlurarna som användes vid provtillfället och började lyssna på information genom dem.
Vid en sammantagen bedömning anser tingsrätten alltså att det som framkommit tydligt visar att kvinnan under provet måste ha varit medveten om att hon hade hörsnäckan i örat, samtidigt som hon försökt att dölja detta. Hörsnäckan har utgjort ett otillåtet hjälpmedel. Hon har skrivit provet många gånger och har aktivt lämnat en försäkran bland annat om att hon inte använder otillåtna hjälpmedel. Att hon inte ordagrant läst igenom försäkran innebär inte att hon inte ska anses ha handlat med uppsåt (i vart fall s.k. likgiltighetsuppsåt). Hon hade därmed gjort sig skyldig till osann försäkran. 33-åringen dömdes för osann försäkran, grovt brott till villkorlig dom och 50 dagsböter.
Gjort provet många gånger
I likhet med tingsrätten anser Svea hovrätt att det vidare är utrett att kvinnan trots sitt intygande har haft en egen hörsnäcka i örat vid provtillfället. Av övervakningsfilmen och vittnesuppgifter framgår att kvinnan, som gjort provet vid minst sex tidigare tillfällen, försökt dölja hörsnäckan och måste ha insett att hörsnäckan var otillåten. Däremot saknas det utredning om att hörsnäckan har kommit till användning under provet.
Enligt hovrättens mening är det uppenbart att hon hade för avsikt att använda hörsnäckan under provet och att denna avsikt förelåg vid tidpunkten när hon lämnade en försäkran om att inte använda otillåtna hjälpmedel. Hennes försäkran var därmed osann redan när den lämnades. Den omständigheten att åklagaren inte har visat att hörsnäckan i ett senare skede faktiskt har använts för att fuska på provet saknar då betydelse. Hennes agerande har i gärningsögonblicket inneburit fara i bevishänseende, något som hennes uppsåt omfattar. Hon ska därför dömas för osann försäkran.
Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömningar i fråga om rubricering och påföljd. Tingsrättens dom ska därför inte ändras.
Oenig rätt
En adjungerad ledamot, en hovrättsfiskal, vill fria kvinnan. Det finns, skriver hon, ingen ytterligare utredning som visar att hörsnäckan varit påslagen eller på annat sätt aktiverad. Det finns inte heller några uppgifter om att hörsnäckan varit uppkopplad mot kvinnans mobiltelefon eller mot någon annan enhet.
Tvärtom är den enda uppgiften som finns i målet att hennes mobiltelefon varit avstängd. Det går mot den bakgrunden inte att dra slutsatsen att det otillåtna hjälpmedlet kommit till användning. Jag anser inte att det förhållandet att hon haft otillåten utrustning på sig, utan att använda denna, gör att hon lämnat en osann försäkran. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
