En kvinna som dömts för två fall av grov misshandel mot sin särbo frias på grund av nödvärn i ena fallet och får rubriceringen ändrad till normalgraden i andra fallet trots att mannen fick söka vård efter knivhugg.
Hovrätten beaktar att det rört sig om en mindre kniv som kvinnan direkt efter händelsen drog ur mannen.
Den 45-åriga kvinnan åtalades för två fall av grov misshandel mot sin särbo. Hon hade i det ena fallet slagit honom i bakhuvudet med en planka den 12 augusti 2020 i Borlänge kommun. Särbon orsakades smärta, blodvite och svullnad.
I det andra fallet slog hon särbon i ansiktet och därefter högg hon en fruktkniv i hans arm. Det hände den 21 december 2020 i Borlänge kommun.
Mannen tvingades då söka vård och orsakades smärta, skärsår/sticksår och blodvite.
Kvinnan dömdes för grov misshandel i båda fallen till två års fängelse.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Svea prövade
När det gäller slaget med plankan var frågan i Svea hovrätt om kvinnan skulle frias på grund av nödvärn. Med utgångspunkt i att målsäganden just innan slaget hade utövat våld mot bland annat halsen och att han rörde sig mot kvinnan finner hovrätten att hon i vart fall kan ha uppfattat det som att hon var föremål för ett allvarligt angrepp. Hon har därför haft rätt att använda betydande våld för att freda sig själv.
Sett enbart till kravet att det inte får finnas ett uppenbart missförhållande mellan nödvärnshandlingen och den skada som hotat genom angreppet finns det således, menar hovrätten, omständigheter som talar för att hennes handlande inte ska anses ha varit uppenbart oförsvarligt.
Det har vidare varit fråga om ett hastigt och tumultartat förlopp i ett trångt utrymme. Av utredningen går inte heller att dra slutsatsen att 45-åringen hade kunnat lämna platsen. Till detta kommer att hon, innan hon utdelade slaget, som en första åtgärd varnade målsäganden, som inte hörsammade varningen. Vid dessa förhållanden finns det goda grunder även för slutsatsen att det våld som använts inte var orimligt i förhållande till vad som krävts för att avvärja den hotande faran.
Nödvärnsrätt
Till följd av det anförda anser hovrätten sammanfattningsvis att det finns tungt vägande skäl som talar för att kvinnan har agerat inom gränserna för sin nödvärnsrätt. Under alla förhållanden har omständigheterna varit sådana att hon svårligen kunnat besinna sig. Åtalet i denna del ska därför ogillas och tingsrättens dom ska ändras i enlighet härmed.
Beträffande den andra åtalspunkten delar hovrätten tingsrättens slutsats i skuldfrågan. I fråga om rubricering gör dock hovrätten följande överväganden: I Högsta domstolens avgörande den 16 juni 2023 i mål nr B 2659-22 knuffade gärningsmannen ner målsäganden – som han hade en parrelation med – i en soffa, tog ett strypgrepp och utdelade flera hugg med en fruktkniv som träffade arm och ben.
Skadorna var inte särskilt allvarliga och det var inte heller fråga om särskilt långvarig smärta. Däremot var misshandeln oprovocerad och det fanns en betydande risk för allvarligare skador. Vid sin bedömning fann Högsta domstolen – som även beaktade att kniven var förhållandevis liten samt att målsäganden inte var ensam och omgående fick hjälp – att gärningsmannen inte hade visat en sådan hänsynslöshet som krävs för att gärningen skulle bedömas som grov misshandel.
Likheter
Även om vissa omständigheter skiljer sig åt har den situation hovrätten nu har att bedöma betydande likheter med den som var föremål för Högsta domstolens prövning. Det har varit fråga om ett oprovocerat angrepp i hemmet mot en närstående. Våldet har bestått av slag i ansiktet och ett knivhugg som träffat i armen men som hade kunnat träffa överkroppen och därmed orsaka allvarligare skador.
De nu redovisade omständigheterna talar för att 45-åringen har agerat med hänsynslöshet och råhet. Effekterna av angreppet har dock varit begränsade till viss ömhet och svullnad vid ögat, visst blodvite, ett mindre ärr och viss kortvarig rörelsenedsättning. Vidare framgår av utredningen att det har rört sig om en mindre kniv och att kvinnan direkt efter händelsen drog ur kniven.
Vid dessa förhållanden och i ljuset av Högsta domstolens praxis finner hovrätten sammantaget att gärningen inte är att bedöma som grov misshandel, utan som misshandel av normalgraden. Tingsrättens dom ska därför ändras i enlighet med detta.
Påföljden ändras till åtta månaders fängelse. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
