Hovrätten ändrar den friande tingsrättsdomen och fäller en kvinna för grovt rattfylleri.
Det är enligt hovrätten ”högst osannolikt” att kvinnan direkt efter körningen halsat 20 centiliter 60-procentig vodka och hennes invändning om så kallad eftersupning avfärdas därför.
Kvinnan slipper dock fängelse på grund av hovrättens långsamma handläggning.
En kvinna i 50-årsåldern åtalades i Nacka tingsrätt för grovt rattfylleri efter trafikincident i Tyresö i maj 2018. Kvinnan hade varit och handlat med sin dotter och en vän till dottern när hon kom över i mötande trafiks körfält. Kvinnan väjde för en mötande bil, men viss kontakt uppstod och den andra bilen repades.
Mannen som kört den andra bilen körde därefter till en närbelägen parkering för att upprätta en skadeanmälan ihop med kvinnan – och fattade i detta skede misstanke om att kvinnan druckit alkohol. Mannen ringde då polis, varpå kvinnan satte sig i sin bil och körde hem. Mannen och hans fru följde efter och väntade utanför kvinnans hem till dess att polis kom till platsen. Ett utandningsprov runt en halvtimme senare visade på en alkoholkoncentration i kvinnans utandningsluft på 0,89 mg/liter.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Hävdar eftersupning
Kvinnan uppgav i tingsrätten att hon sedan en tid tillbaka haft en flaska vodka gömd under förarsätet i bilen – och att hon när hon mådde dåligt brukade gå ut till parkeringen och dricka i bilen för att ”döva sina känslor”. Hon hade reagerat kraftigt efter sammanstötningen, bland annat eftersom hon upplevde den andra bilisten som aggressiv. Efter att ha parkerat bilen på uppfarten hade hon därför tagit fram vodkaflaskan och halsat ur den innan hon gått in till huset.
Bilfärden hade i och för sig varit vinglig, men detta hade berott på att kvinnan först haft fokus på flickorna i baksätet – och sedan varit stressad över sammanstötningen. Hon var dessutom ovan vid bilens manuella växellåda. Ett yttrande från Rättsmedicinalverket angav samtidigt att en förtäring av 20 centiliter 60-procentig alkohol för en person med kvinnans vikt och längd teoretiskt skulle kunna förklara den uppmätta alkoholhalten.
Tingsrätten friade
Det framstod i och för sig som ”svårförklarligt” att kvinnan skulle dricka alkohol på parkeringen om hon visste om att polis var på väg. Enligt tingsrätten var det dock inte säkert att kvinnan hade uppfattat att mannen ringt polis, att mannen följt efter henne eller att polis var på väg. Mannen hade inte kunnat se kvinnan innan hon klev ur bilen och enligt honom tog detta 15–20 sekunder, efter att ha parkerat. Detta lämnade enligt tingsrätten tidsmässigt utrymme nog för att det kunde ha gått till så som kvinnan berättat. Det var med andra ord inte bevisat att kvinnan varit påverkad av alkohol under körningen och rattfylleriåtalet ogillades därför av en enig tingsrätt.
Svea hovrätt river nu upp den friande domen och dömer kvinnan till villkorlig dom och 50 timmars samhällstjänst för grovt rattfylleri.
Både mannen och hans fru säger sig ha känt att kvinnan luktade alkohol när de pratat på parkeringen. Mannen har även uppgett att han fick intrycket att kvinnan var onykter, eftersom hon rörde sig ostadigt och hade ofokuserad blick.
Det vingliga sätt som kvinnan kört på talar enligt hovrätten samtidigt starkt för att hon var berusad under körningen, även om hon också kan ha varit ovan vid manuell växellåda. Kvinnan har dessutom inte nämnt vare sig för poliserna eller för mannen att hon druckit alkohol först efter bilkörningen.
Mannen har haft begränsade möjligheter att se vad kvinnan gjort under de 15–20 sekunder som hon tagit på sig att kliva ur bilen. Enligt hovrätten framstår det som ”högst osannolikt” att kvinnan under denna korta stund skulle ha druckit så mycket vodka som behövts för att uppnå den aktuella alkoholkoncentration som sedan uppmättes.
”Efterhandskonstruktion”
Vid en sammantagen bedömning framstår invändningen som en efterhandskonstruktion som inte kan rubba värdet av åklagarens bevisning. Det är i stället styrkt att kvinnan före körningen druckit alkohol i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hennes utandningsluft före körningen uppgick till 0,89 milligram/liter, motsvarande nästan 1,8 promille.
Alkoholkoncentrationen, den trafikfarliga körningen och det förhållandet att kvinnan haft barn med sig i bilen gör att straffvärdet för det grova rattfylleriet motsvarar nästan två månaders fängelse.
Det har dock gått ovanligt lång tid sedan brottet begicks och det finns därför inte hinder att välja en icke frihetsberövande påföljd. Målet har handlagts i hovrätten under drygt två års tid och var klart för huvudförhandling 11 februari 2020. Innan målet sattes ut till huvudförhandling tog det därefter ett år och åtta månader. Handläggningen har enligt hovrätten varit så långsam att kvinnans rätt till prövning inom skälig tid har kränkts. Med hänsyn till detta kan påföljden stanna vid villkorlig dom med 50 timmars samhällstjänst.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
