Hade Nordea vidtagit alla rimliga åtgärder för att förhindra inbrott sedan fem bankvalv brutits upp på kontoret i Märsta?
Det anser inte hovrätten i motsats till tingsrätten.
Men den man som påstår att han förlorade värden på över två miljoner kronor lyckas inte visa att föremålen förvarades i bankfacket.
Den 56-årige bankkunden hyrde tidigare ett bankfack i Nordeas kontor i Märsta. Vid ett inbrott i oktober 2018 blev hans och ytterligare fyra bankfack uppbrutna. Inbrottet gick till på följande sätt: Först bröts en källardörr upp i fastighetens allmänna utrymme.
Därefter bröts en dörr upp som var en nödutgång till bankens källarplan, som hade säkerhetsklass 2 på en femgradig skala.
Inbrottstjuvarna fortsatte därefter mot bankvalvet, där bankfacken fanns. Valvdörren var öppen eftersom det var kontorstid men i valvingången fanns även en glasdörr med förstärkt glas, som hade säkerhetsklass 3. Dörr 3 var stängd vid tidpunkten för inbrottet men forcerades med en slägga. I vart fall fem bankfack bröts upp vid inbrottet.
Totalt tog inbrottet 4 minuter och 40 sekunder sedan dörr 2 hade brutits upp.
Ingen har gripits
Klockan 10:28 var polisen på plats i banken. De lyckades dock inte att göra några gripanden på plats och några gripanden har inte heller skett senare.
I hyravtalet mellan Nordea och 56-åringen föreskrevs följande i punkten nio i de allmänna villkoren:
”Har förlust eller skada på föremål förvarat i facket uppkommit på grund av brand, vatten, gas eller stöld förövad genom inbrott i facket, svarar banken inte för skadan eller förlusten såvida banken kan visa att den vidtagit alla rimliga åtgärder för att hindra sådan skada eller förlust.
Om banken ska ersätta förlust eller skada på föremål förvarat i facket ska fackinnehavaren kunna göra sannolikt att föremålet förvarats i facket samt styrka dess värde”.
56-åringen begärde att tingsrätten ska förpliktiga Nordea att till honom betala 2 270 707 kronor och ränta på beloppet motsvarande värdet på de smycken och klockor som kunden påstod att han förvarat i bankfacket.
Nordea bevisbörda
Stockholms tingsrätt hade först att pröva om Nordea hade vidtagit alla rimliga åtgärder för att förhindra inbrott vid tiden för oktober 2018. Enligt parternas avtal hade Nordea bevisbördan i denna del.
Sammantaget ansåg tingsrätten att Nordea hade vidtagit alla rimliga åtgärder för att förhindra inbrott och käromålet skulle därför ogillas på denna grund.
Tingsrätten konstaterade även att 56-åringen under alla omständigheter inte kunde anses ha gjort det sannolikt att de påstådda smyckena och klockorna var förvarade i bankfacket. Inga objektiva kontrollerbara omständigheter hade åberopats till stöd för käromålet i denna del, med undantag för en mängd privata bilder av varierande kvalitet.
Beaktande av tid
Svea hovrätt har en annan uppfattning i frågan om bankens åtgärder för att förhindra inbrott varit rimliga. De lösningar som Nordea vidtagit har visserligen rekommenderats av ett säkerhetsföretag och har med all sannolikhet försvårat möjligheten att göra inbrott i bankfacket. Bedömningen av om banken kan anses ha vidtagit alla rimliga åtgärder måste emellertid, menar hovrätten, göras i betraktande av den tid förövarna behövde för att genomföra inbrottet (sammanlagt 4 minuter 40 sekunder).
Mellan parterna är ostridigt att förövarna – efter att ha brutit upp dörren till bankens källarplan – på 1 minut 34 sekunder kunde ta sig fram till och med en slägga forcera en glasdörr med förstärkt glas och ta sig in i bankens valv samt att de efter ytterligare 3 minuter 6 sekunder med en kofot kunde bryta upp i vart fall fem bankfack och lämna bankens lokaler.
Hovrätten konstaterar att Nordea inte har åberopat några omständigheter såvitt avser varför de vidtagna åtgärderna har utgjort alla rimliga åtgärder och varför det alltså inte rimligen kunnat krävas mer av banken. Till exempel saknas det i målet uppgifter – och utredning – om valet av säkerhetsklasser på dörrar till banklokalen och i valvingången eller huruvida det skulle medföra några betydande svårigheter eller kostnader för banken att installera säkrare dörrar.
Brist i Nordeas talan
Av förhöret med en anställd på det aktuella säkerhetsföretaget framgår att det har varit banken själv – och alltså inte säkerhetsföretaget — som har gjort en riskanalys och bedömt vilken säkerhetsklass som varit lämplig. Vilka hänsyn som Nordea har tagit vid sitt val och varför det inte har varit rimligt att installera säkrare dörrar har dock banken inte närmare redogjort för.
Detta framstår enligt hovrätten som en tydlig brist i Nordeas talan, inte minst med tanke på att själva valvsdörren stått öppen dagtid samt att inbrottstjuvarna kunde forcera övriga dörrar och komma in i valvet och 56-åringens bankfack på en mycket kort tid och med förhållandevis enkla verktyg.
Redan på grund av det anförda bedömer hovrätten, till skillnad från tingsrätten, att Nordea inte har visat att bolaget hade vidtagit alla rimliga åtgärder för att förhindra inbrott.
Tydligt ekonomiskt intresse
Nästa fråga att pröva är om 56-åringen har gjort sannolikt att de i målet aktuella värdesakerna förvarades i bankfacket när inbrottet skedde. Till stöd för att de påstådda föremålen förvarades i bankfacket hade 56-åringen åberopat framför allt förhör med sig själv och sin hustru. Enligt hovrätten måste deras uppgifter beaktas med viss försiktighet, inte minst eftersom de båda har ett tydligt ekonomiskt intresse i det som tvisten gäller.
Den ytterligare bevisning som har åberopats utgörs av olika fotografier. Dessa fotografier är i princip genomgående av förhållandevis dålig kvalitet och på en stor del av dem är det svårt att över huvud taget närmare urskilja värdesakerna.
Sammantaget instämmer därför hovrätten i tingsrättens bedömning att 56-åringen inte har gjort sannolikt att de angivna föremålen förvarades i bankfacket vid tidpunkten för inbrottet. Tingsrättens domslut ska därför fastställas.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
