En man lyckades inte bevisa att det var ett försäkringsfall när hans bil skadades i samband med en krock in i ett träd.
Tingsrätten menar att bägge sakkunniga som respektive part åberopat har presenterat rimliga förklaringsmodeller, men att försäkringsbolagets sakkunniges slutsatser framstår som mer underbyggda.
Vintern 2019 krockade en man in i ett träd med sin bil, enligt honom på grund av att han fått sladd. Bilen skadades vid kollisionen och var försäkrad hos Länsförsäkringar. Försäkringsbolaget betalade dock inte någon försäkringsersättning eftersom det ansåg att det inte rörde sig om ett försäkringsfall, utan att mannen med flit krockat med bilen.
Har bevisbördan
Mannen yrkade därför i Göteborgs tingsrätt att försäkringsbolaget betala försäkringsersättning till honom. Domstolen konstaterar inledningsvis att det är mannen som har bevisbördan och att han ska göra det klart mera sannolikt att ett försäkringsfall har inträffat i enlighet med hans påstående än att så inte är fallet.
Gällande motivbilden bedömer rätten att det inte finns någonting som tyder på att mannen hade incitament att själv orsaka krocken. Han har inte haft några ekonomiska problem och bilen användes frekvent fram till så sent som dagen innan olyckan.
Två sakkunniga
Trots det har mannen inte rätt till försäkringsersättning. Båda parterna hade åberopat sakkunniga som hörts i målet och den som talade till mannens fördel förklarade att det inte finns någonting som styrker att bilägaren medvetet orsakat olyckan, utan att det rört som om en halkolycka som bilägaren inte kunde påverka under rådande omständigheter.
Den sakkunnige som försäkringsbolaget åberopat menade däremot att man kan se på spåren i snön att föraren avsiktligt måste ha trampat på gasen och kört framåt in i trädet. Enligt honom kan olyckan alltså inte ha gått till på det sätt som mannen uppgett.
Rätten bedömer att båda sakkunniga verkar ha hög kompetens och har kommit med två rimliga förklaringsmodeller till hur skadorna på bilen har uppstått. En kritik som kärandesidan framfört är att försäkringsbolagets sakkunnige undersökt platsen flera månader efter olyckstillfället och att slutsatserna saknar direkt bevisvärde.
”Brist i utredningen”
Domstolen håller med om att de spår som iakttagits vid undersökningstillfället långt efter olyckan inte kan läggas till grund för bedömningen eftersom de kan ha kommit från en annan bil, men noterar att utredningen till störst del grundas på fotografier tagna vid olyckstillfället och de spår som syns på dem. Dessutom har den sakkunniga gjort mätningar av släntens lutning och på så sätt bildat sig en uppfattning om olycksplatsen.
Den sakkunnige som mannen åberopat har däremot inte alls varit på platsen, utan helt förlitat sig på de mätningar som mannen har gjort, vilket rätten anser är en brist i utredningen. Han har även uttalat sig mer allmänt och förklarat sina slutsatser främst utifrån erfarenhet och ifrågasättande av den undersökning som försäkringsbolagets åberopade sakkunnige gjort.
Får betala 200 000
Sammantaget anser rätten att svarandesidans sakkunniges slutsatser är väl underbyggda, motiverade, rimliga och tillförlitliga på ett sätt som kärandesidans inte är. Även om det finns omständigheter som talar för att det har gått till så som mannen påstått har han därför inte lyckats fullgöra sin bevisskyldighet för att påstått försäkringsfall har förelegat.
Han går därför miste om försäkringsersättningen och ska dessutom ersätta Länsförsäkringars rättegångskostnad på dryg 200 000 kronor. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
