Hovrätten riktar allvarlig kritik mot tingsrättens friande dom i ett misshandelsmål och ändrar till fällande dom.
Tingsrättens domskäl innehåller flera felaktigheter avseende återgivande av vad vittnena har uppgett samt vad som angetts i rättsintyget.
Tingsrättens domskäl ger enligt hovrätten intryck av att i huvudsak redovisa de delar av bevisningen som talar för det domslut som tingsrättens majoritet kommit fram till.
En 38-årig man åtalades för att ha misshandlat en annan man genom att vid flera olika tillfällen tilldela honom flera slag med såväl öppen som knuten hand samt med armbågen mot ansiktet, huvudet och kroppen, trycka ner honom och sätta sig över honom, trycka sina armar mot bröstet och halsen på honom, sätta sina knän mot bröstet på samt vid ett tillfälle sätta sitt ena knä mot halsen och ansiktet på honom.
Det hände en natt i januari 2021 i målsägandens bostad i Gävle. Målsäganden orsakades smärta, ömhet, blånader, svullnader samt flera revbensfrakturer.
”Motsägelsefull”
Juristdomaren och en nämndeman fällde avgörandet i Gävle tingsrätt genom att fria 38-åringen. De konstaterade att rättsintyget innehöll slutsatsen att skadebilden kan ha uppstått på olika sätt. Sammantaget ansågs bevisningen mot 38-åringen i flera avseenden motsägelsefull men också i vissa delar besvärande, men tillförlitligheten i målsägandens uppgifter ifrågasättes också och under alla omständigheter ansågs 38-åringens uppgifter inte vederlagda.
Därtill tillades att berusningsgraden av alkohol hos de inblandade var hög samt att det inte går att utesluta narkotikapåverkan hos flera inblandade under natten/morgonen.
Målsäganden hade också gett uttryck för att han inte kan utesluta att han kan ha drabbats av minneslucka/-or under natten/morgonen.
Slutsatsen var därför att befintlig utredning inte lämnar någon klarare beskrivning om vad som faktiskt hänt, särskilt under så många timmar som nu påståtts. Domstolen ska bedöma endast vad som påstås. Ord står mot ord. Fällande dom i brottmål kräver högt ställda krav på bevisning om vad som påstås. Det råder, enligt tingsrätten, sammantaget sådan osäkerhet om vad som faktiskt hänt i bostaden att åtalet respektive skadeståndsyrkandena därför ska ogillas respektive avslås.
Två nämndemän ville fälla 38-åringen.
Åklagaren kritisk
Inför hovrättens avgörande gjorde åklagaren en ovanlig uppgörelse med tingsrättens dom. Åklagaren ansåg att tingsrättens domskäl var bristfälliga och att tingsrätten har ”redovisat flera delar av den upptagna bevisningen på ett direkt felaktigt sätt, vilket gör att det inte är möjligt att säkert avgöra om tingsrätten tagit del av all bevisning i målet”.
Hovrätten för Nedre Norrland ger nu åklagaren rätt genom unikt kritiska skrivningar gentemot tingsrätten. Av 30 kap. 2 § rättegångsbalken framgår att en dom i brottmål ska, när huvudförhandling hållits, grundas på vad som förekommit vid förhandlingen. Vidare anges i 30 kap. 5 § första stycket 5 rättegångsbalken att en dom ska innehålla domskäl med uppgift om vad som är bevisat i målet. Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen ska en domstol i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Bestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller ett annat handlande från en domstol. Även hur domstolens agerande uppfattats är av betydelse. Man talar ibland om en subjektiv och en objektiv sida av grundlagsbestämmelsen. Det subjektiva är hur domstolen själv anser sig ha agerat medan det objektiva är hur domstolens agerande kan uppfattas utifrån.
Flera felaktigheter
Hovrätten har tagit del av i huvudsak samma bevisning som tingsrätten och kan notera, såsom åklagaren påpekat, att tingsrättens domskäl innehåller flera felaktigheter avseende återgivande av vad vittnena har uppgett samt vad som angetts i rättsintyget.
Beträffande vittnenas utsagor innehåller domskälen i huvudsak uppgifter som ger stöd för den utgång som tingsrättens majoritet har kommit fram till och merparten av de uppgifter som vittnena har lämnat har inte redovisats i domen. Även tingsrättens skrivning att rättsintyget har slutsatsen att skadebilden kan ha uppstått på olika sätt är svår att förstå och stämmer mindre väl med vad som redovisas i rättsintyget.
Tingsrättens domskäl ger enligt hovrätten intryck av att i huvudsak redovisa de delar av bevisningen som talar för det domslut som tingsrättens majoritet kommit fram till.
Hovrätten bedömer att målsäganden har lämnat en i stora delar sammanhängande berättelse. Det har inte kommit fram något som ger anledning att befara att han medvetet skulle lämna felaktiga uppgifter eller missta sig i något väsentligt hänseende.
Hans uppgifter framstår därmed som trovärdiga. Med hänsyn till att han var berusad vid det aktuella tillfället och uppgett att han har svårt att minnas hela händelseförloppet kan dock tillförlitligheten av hans uppgifter ifrågasättas, varför dessa måste få starkt stöd av den övriga utredningen i målet.
Starkt stöd
Hovrätten anser att målsägadens uppgifter om att han blivit utsatt för omfattande misshandel på det sätt han beskrivit får starkt stöd av rättsintyg, fotografier samt journalanteckningar.Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten att även de vittnen som hörts i målet ger stöd för målsägandens uppgifter.
Hovrätten anser vidare att de uppgifter som den tilltalade har lämnat framstår som något osammanhängande och svåra att förstå. Vid en samlad bedömning anser hovrätten att den bevisning som 38-åringen har åberopat inte förtar värdet av åklagarens bevisning. Hovrätten anser därför att målsägandens berättelse kan läggas till grund för bedömningen av vad som är utrett i målet.
Tingsrättens dom ska därför ändras på så sätt att 38-åringen döms för misshandel till fängelse i åtta månader. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här