Socialnämnden förde fram att en mamma är misstänkt för allvarlig brottslighet och haft kontakt med IS-personer i Sverige.
Kammarrätten konstaterar dock, mot bakgrund av att förundersökningen numera är nedlagd, att det saknas förutsättningar för omhändertagande av hennes son eftersom nämnden misslyckats med att visa brister i omsorgen.
En 27-årig mamma yrkade vid Kammarrätten i Stockholm att en ansökan om vård för hennes 5-åriga son enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, skulle avslås. Hon förde fram att det inte fanns någon risk att sonens hälsa eller utveckling skadades i hennes omvårdnad. Jourhemsplacering var inte förenligt med sonens bästa och han hade redan tagit skada av det. Det anknytningstrauma som orsakades av placeringen behövde avbrytas snarast för att undvika mer bestående men. Hon hade aldrig haft några synpunkter på eller invändningar mot socialtjänstens insatser eller den vårdplan som upprättades.
Påtaglig risk
Socialnämnden i Södertälje kommun ansåg att överklagandet skulle avslås och förde fram att det kvarstod en påtaglig risk för att 5-åringens hälsa och utveckling skulle skadas. De omsorgsbrister som var aktuella rörde inte känslomässiga brister. Sonen hade utvecklats positivt under placeringstiden men uppvisade flera oroande beteenden. Jourhemsmamman berättade att 5-åringen varit arg och ledsen vid en nattning och att han då tog strypgrepp på henne. Hon berättade även att han var aggressiv mot hennes vuxna dotters pojkvän. I början av placeringstiden visade sonen vid upprepade tillfällen en skärande rörelse över sin hals när han var arg. Om jourhemsmamman spelade musik, dansade eller hade på sig badkläder omnämnde sonen det som haram.
Kammarrätten poängterar till en början att LVU är en skyddslagstiftning för unga men ett tvångsomhändertagande utgör samtidigt en ingripande åtgärd som inte får vidtas utan tungt vägande skäl. Det måste därför ställas höga krav på den utredning som ska ligga till grund för omhändertagandet. Det är inte tillräckligt med en obetydlig, oklar eller avlägsen risk för den unga, utan det krävs att det är fråga om en klar och konkret risk för skada på den unges hälsa eller utveckling. En övergående eller mindre betydande risk för skada är alltså inte tillräckligt för ett ingripande enligt lagen. Huruvida det föreligger en påtaglig risk för skada ska avgöras utifrån omständigheterna vid den tidpunkt som domstolen prövar frågan om vård. Det är nämnden som ska visa att förutsättningarna för beredande av vård är uppfyllda.
Mamman misstänkt
Kammarrätten noterar att nämnden i sin ansökan fört fram att SÄPO bedömt att det varit möjligt för mamman att lämna Syrien och att hon inte frivilligt återvänt till Sverige utan utvisats hit. Kammarrätten anser dock att utredningen i målet inte ger tillräckligt stöd för bedömningen att mamman har haft möjlighet att lämna Syrien under sin tid där och heller inte att hon faktiskt har haft möjlighet att lämna bort sonen för hemtagning till Sverige. Det som framförts av nämnden i denna del är således inte i sig tillräckligt för att modern ska anses ha brustit i sin omsorg.
Vidare har nämnden angett att mamman är misstänkt för allvarlig brottslighet kopplat till vistelsen i Syrien och att hon, enligt uppgifter från polisen, ska ha haft kontakt med IS-personer i Sverige efter det att hon kom tillbaka. I denna del konstaterar kammarrätten att förundersökningen mot henne numera är nedlagd. Uppgiften om att hon ska haft kontakt med IS-personer i Sverige är vagt formulerad och det saknas närmare uppgifter och underlag. Det har inte heller kommit fram något annat som tyder på att hon fortsatt är av intresse för polisen. Det som framförts av nämnden i denna del är således inte heller tillräckligt för att mamman ska anses ha brustit i sin omsorg.
Slutligen har nämnden även bedömt att det fortfarande finns en betydande risk för att mamman sympatiserar med IS och att hon kan ha för avsikt att resa tillbaka till sådana förhållanden med sonen eller umgås med personer i Sverige som delar samma våldsbejakande värderingar. Kammarrätten har ovan konstaterat att det i utredningen inte finns några konkreta omständigheter som indikerar att 27-åringen, efter att ha återvänt till Sverige, ska ha haft kontakt med IS-personer. De risker som nämnden framför synes närmast grunda sig på att mamman år 2015 bestämde sig för att åka till Syrien. Inte heller detta utgör i sig tillräcklig grund för att hon brustit i sin omsorg.
Inte tillräckligt underlag
Sammantaget anser kammarrätten att utredningen i målet inte ger ett tillräckligt underlag för att konstatera att det finns en sådan konkret och klar risk för att sonens hälsa eller utveckling skadas på grund av brister i omsorgen som förutsätts för vård enligt LVU. Det saknas därmed förutsättningar för att bereda honom vård med stöd av 2 § LVU. Överklagandet ska därför bifallas. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
