Kammarrätten ändrar en dom om kamerabevakning där Avesta kommun ville övervaka en gågata och del av ett torg dygnet runt.
Kammarrätten anser att bevakningen skulle innebära ett stort intrång i den personliga integriteten eftersom det är ett område där många människor vistas för nöje och rekreation och passerar för att ta sig till och från sina bostäder och arbetsplatser.
Den 8 november 2017 avslog Länsstyrelsen i Dalarnas län Avesta kommuns ansökan om kameraövervakning av en gågata samt del av ett torg. Kommunen ville sätta upp fem kameror med inspelning dygnet runt samt ha möjlighet att spara det som spelats in.
Kommunen överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Falun.
Sanktionssystemet för hälso‑ och sjukvårdspersonal – en översikt
Parallellt med att antalet tillsynsärenden mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ligger på en hög nivå och anmälningar om behörighetsinskränkningar ökar, föreslås att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska kunna fatta interimistiska beslut – i vissa fall med sänkta beviskrav. Vilka regler gäller nu, och har IVO förutsättningar för att hantera utökade befogenheter på ett rättssäkert sätt? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei redogör för dagens sanktionssystem, och några aktuella frågor.
Tillstånd krävs
Förvaltningsrätten konstaterade till en början att tillstånd krävs för denna typ av bevakning, samt att tillstånd ska meddelas om intresset av kamerabevakning väger tyngre än den enskildes intresse att inte bli bevakad. Förvaltningsrätten behandlade även området som ett bevakningsområde, istället för fem enskilda områden.
Gällande områdets brottsutsatthet var den främsta brottsligheten relaterad till Systembolaget samt en närliggande matvarubutik på gågatan. Våldsbrott hade anmälts gällande hela gatan samt delar av ett anslutande torg. Med bakgrund av detta ansåg förvaltningsrätten att området i sin helhet var brottsutsatt och att det därför fanns ett intresse för bevakning.
Högt integritetsintresse
Mot detta ställdes integritetsintresset som för det aktuella området bedömts vara högt, bland annat då gatan användes av boende i området.
Vid en sammanvägd bedömning ansåg förvaltningsrätten att det allmänna intresset av kamerabevakning med syftet att beivra brott och ordningsstörningar vägde tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad. Kommunen hade därmed även rätt att spela in och bevara det inspelade materialet under viss tid.
Datainspektionen överklagade målet till Kammarrätten i Sundsvall.
Inte kunnat visa behovet
Kammarrätten instämmer i bedömningen av att området i sin helhet är brottsutsatt vilket talar för att tillstånd till kamerabevakning ska ges. Om bevakningen tilläts skulle det dock enligt kammarrätten leda till ett betydande intrång i den personliga integriteten, eftersom många använder gatan för att ta sig till och från bostäder och arbetsplatser, samt använder området för rekreation genom exempelvis uteserveringar.
Kammarrätten anser därför att kommunen inte kunnat visa att behovet av bevakning väger tyngre än det höga integritetsintresset.
Kammarrätten bifaller därmed Datainspektionens överklagande och fastställer länsstyrelsens beslut. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här
