I en dispyt kallade en kvinna sin granne för psykopat.
Kvinnan frias i hovrätten eftersom rätten inte anser att agerandet når upp till en straffbar nivå.
Det var vidare målsäganden som kontaktade den tilltalade och inte tvärtom.
Två grannar hamnade i dispyt inför ett vittne och hans systerson. Målsägande spelade in samtalet mellan kvinnorna. På den av målsäganden inspelade ljudfilen hörs en kvinnoröst som skriker okvädningsord och förolämpningar såsom att målsäganden är sjuk i huvudet, en sjuk människa och att hon är en psykopat. Den tilltalade kvinnan har inför rätten vidgått att hon har uttalat sig så. Åklagaren begärde i Mora tingsrätt att den tilltalade skulle dömas för ofredande.
För ofredande döms den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Tingsrätten fällde
Bestämmelsen är inte avsedd att träffa gärningar som är ovälkomna, otrevliga eller obehagliga men som den enskilde rimligen bör tåla. Mänskliga relationer kan rymma en lång rad beteenden som är ägnade att störa andra människors frid på ett tydligt sätt men som i en del fall ändå inte bör föranleda straffansvar. Avgörande vid straffbestämmelsens tillämpning blir då om agerandet i den enskilda situationen kan karaktäriseras av hänsynslöshet. För att ett agerande ska bedömas som hänsynslöst bör det därför krävas att det påtagligt sätt avviker från vad som är socialt godtagbart.
Den tilltalade hade under ett inte alldeles för kortvarigt händelseförlopp upprepade gånger skrikit kränkande och nedsättande saker om målsäganden. Hennes agerande hade uppfattats av två utomstående personer, ett vittne och hans systerson. De uttalanden som kvinnan gjorde, tillsammans med sättet de framfördes på, medför att agerandet avvikit från vad som är socialt acceptabelt. Hennes agerande var därmed att betrakta som hänsynslöst.
Även om det inte krävs att någons frid i det enskilda fallet på ett kännbart sätt blivit kränkt berättade både målsägande och vittnet att de uppfattat situationen som chockerande, obehaglig och hotfull. Den tilltalade anförde att hon inte haft för avsikt att ofreda målsägande. Med beaktande av den tilltalades och målsägandens förhållande till varandra, de uttalanden som gjorts samt sättet de framförts på ansåg tingsrätten att den tilltalade i vart fall varit likgiltig inför omständigheten att målsägandes frid kunde kränkas av hennes agerande. Tingsrätten dömde kvinnan för ofredande.
Hovrätten: Inte straffbart
Kvinnan frikänns i Svea hovrätt, som inte anser att hennes uttalanden gett uttryck för ett sådant hänsynslöst agerande som bör vara straffbart som ofredande. När det sedan gäller frågan om gärningen varit ägnad att kränka målsägandens frid på ett kännbart sätt finns anledning att notera att det var målsäganden som tog kontakt med den tilltalade och inte tvärtom. Sammantaget finner hovrätten att agerandet inte når upp till ett straffbart ofredande. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
