En 16-årig pojke som hade sex med en flicka på strax under 14 år döms av hovrätten för sexuellt utnyttjande av barn i stället för våldtäkt.
Den förhållandevis lilla åldersskillnaden, frivilligheten och att samlaget avbröts snabbt beaktas i bedömningen.
Den nu 17-åriga pojken åtalades för våldtäkt av barn då han enligt åtalet mot målsägandens vilja ska ha genomfört ett samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag med målsäganden som var 13 år. I andra hand har han i vart fall med sitt kön vidrört målsägandens underliv på sådant sätt att det är att bedöma som en annan sexuell handling i enlighet med 6 kap. 6 § första stycket brottsbalken, det vill säga sexuellt övergrepp mot barn eller sexuellt utnyttjande av barn.
Luleå tingsrätt ansåg att utredningen ger stöd åt att 17-åringen har genomfört ett vaginalt samlag med målsäganden, som vid tidpunkten för gärningen var 13 år. Frågan blir då om omständigheterna gör att brottet skulle bedömas som mindre grovt med hänsyn till omständigheterna.
Pojken var precis 16 år fyllda vid gärningen och målsäganden skulle inom kort fylla 14 år. Det är inte visat annat än att målsäganden ville ha sex med honom. Utrymmet att bedöma en våldtäkt mot barn som mindre grov är litet. Bestämmelsen i 6 kap. 5 § brottsbalken är tänkt att användas när en målsägande är strax under femton år och frivilligt har samlag med gärningsmannen.
Vid bedömningen av om brottet är mindre grovt ska hänsyn tas till barnets mognad och förmåga att inse innebörden av sitt handlande (jfr. Högsta domstolens dom NJA 2015 s. 98).
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Kände knappt varandra
Det har framgått att målsäganden valde att gå tillbaka till 17-åringen i stället för att följa med en vän hem. Målsäganden och pojken har inte varit i någon kärleksrelation. De kände knappt varandra, men för tingsrätten har en bild av två omogna och nyfikna tonåringar framträtt där båda var i stort sett lika långt från den ålder då sexuellt självbestämmande inträder. Utifrån den utredning som har presenterats ansåg tingsrätten att omständigheterna vid brottet leder till att gärningen ska rubriceras som sexuellt utnyttjande av barn och inte som våldtäkt mot barn.
Det är inte uppenbart att gärningen inte inneburit något övergrepp mot målsäganden, varför ansvarsfrihetsregeln i 6 kap. 14 § brottsbalken inte skulle tillämpas.
Pojken dömdes till ungdomsvård, ungdomstjänst 40 timmar.
Finns förutsättningar
Hovrätten för Övre Norrland konstaterar först att det finns förutsättningar att döma 17-åringen för våldtäkt mot barn enligt 6 kap. 4 § brottsbalken. De frågor som hovrätten därefter ska ta ställning till är om brottet med hänsyn till omständigheterna är att anse som mindre grovt och därför ska bedömas som sexuellt utnyttjande av barn enligt 6 kap. 5 § brottsbalken och, i förekommande fall, om pojken ska gå fri från ansvar med stöd av 6 kap. 14 § brottsbalken samt vilken påföljd som ska dömas ut.
Av utredningen framgår inte annat än att samlaget mellan dem var helt frivilligt och utan påtryckningar gentemot målsäganden. Hon var strax under 14 år gammal vilket får anses som tillräckligt för att inte i sig utgöra något hinder mot att beakta frivilligheten. Därtill kommer att åldersskillnaden mellan dem var förhållandevis liten. Målsäganden deltog enligt pojken aktivt i det som skedde och samlaget avbröts efter några sekunder när det inte gick att penetrera flickan. Dessa uppgifter har inte motbevisats och ska därför läggas till grund för bedömningen.
Även om de båda inte hade någon närmare relation med varandra ger omständigheterna sammantaget inte anledning att bortse från frivilligheten. Hovrätten finner därför, precis som tingsrätten, att gärningen är att anse som mindre grov och därför ska rubriceras som sexuellt utnyttjande av barn. Hovrätten delar också tingsrättens bedömning i fråga om huruvida ansvarsfrihetsregeln i 6 kap. 14 § brottsbalken kan tillämpas och vilken påföljd som ska dömas ut. Tingsrättens dom ska alltså fastställas i dessa delar. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
