Polisen hade rätt att sätta en asylsökande man i förvar i väntan på att verkställa ett beslut om utvisning på grund av brott. Det menar Migrationsöverdomstolen, eftersom förvarsgrunderna mottagandedirektivet inte påverkar skäl för förvar inom ramen för straffrättsliga förfaranden i nationell rätt.
Migrationsverket beslutade att avslå en 24-årig mans ansökan om asyl och utvisa honom till Irak. Under tiden han var asylsökande dömdes han till fängelse i ett år och nio månader och utvisning med förbud att återvända till Sverige före november 2023.
Förändrade regler om topsning
En del av lagreformen om biometri i brottsbekämpningen är förändrade regler om tagande av salivprov eller topsning för brottsbekämpande ändamål i rättegångsbalken. Dessa regler gäller från och med den 1 juli 2025 och innebär framför allt att möjligheterna till topsning för dna-analys på olika sätt har utökats. Mattias Hjertstedt analyserar de nya bestämmelserna och deras konsekvenser.
Uppgett olika identiteter
Efter att han blivit villkorligt frigiven från sitt fängelsestraff beslutade Polismyndigheten att sätta honom i förvar för verkställighet av domstolens beslut om utvisning. Mannan hade inte medverkat i utredningen och uppgett flera olika identiteter, varför polisen misstänkte att han kunde komma att avvika om han inte sattes i förvar.
Mannen överklagade Polismyndighetens beslut till migrationsdomstolen i Malmö, som undanröjde beslutet om förvar. Enligt rätten omfattades 24-åringen av EU:s mottagandedirektiv och han kan därför bara hållas i förvar under särskilt uppräknade omständigheter, vilka polisen inte hänvisat till i sitt beslut.
Avgörandet överklagades till Migrationsöverdomstolen där huvudfrågan är om förutsättningarna för att ta en asylsökande i förvar som anges i mottagandedirektivet, måste vara uppfyllda även om den asylsökande är utvisad på grund av brott.
Om risk för avvikande
Enligt 10 kap. 1 § andra stycket 3 utlänningslagen får en utlänning tas i förvar om det är fråga om att förbereda eller genomföra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning. Beslut om förvar får meddelas bland annat om det finns en risk att utlänningen avviker. Rätten framhåller att utlänningslagens bestämmelser om förvar ska tolkas och tillämpas på ett sätt så att de överensstämmer med EU-rätten.
I mottagandedirektivet framgår att en person som ansöker om internationellt skydd endast får tas i förvar under vissa specifika omständigheter som finns uppräknade i direktivet. Domstolen påpekar dock att det i direktivets skäl står att förvarsgrunderna inte påverkar andra skäl för förvar, exempelvis för förvar inom ramen för straffrättsliga förfaranden som är tillämpliga enligt nationell rätt och som saknar samband med utlänningens ansökan om internationellt skydd.
Finns förutsättningar
I det här fallet anser rätten att det är fråga om sådant förvar som inte ska påverkas av mottagandedirektivets uppräknade förvarsgrunder. Eftersom mannen inte sagt att han inte tänker lämna landet och det finns en risk att han avviker om han släpps ur förvaret, finns det förutsättningar enligt utlänningslagen att hålla honom i förvar. Migrationsöverdomstolen undanröjer därför underinstansens dom och beslutar att mannen åter ska tas i förvar. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
