Upprepad mindre allvarlig brottslighet är inte tillräckligt för utvisning när brottslingen har barn i Sverige.
Det konstaterar Hovrätten – trots att den dömde mannen förekommer under 23 avsnitt i belastningsregistret.
En man åtalades för stöld och försök till stöld i Stockholm tingsrätt. Åklagaren begärde även att mannen skulle utvisas.
Det rörde sig om två ryggsäckar från en Stadium-butik, tre par skor från en XXL-butik och två jackor från en Stadium-butik. Tingsrätten dömde mannen för stöld av ryggsäckarna och skorna samt till försök till stöld av jackorna. Straffvärdet för de aktuella brotten uppgick till omkring två månaders fängelse.
Mannen förekom under totalt 23 avsnitt i belastningsregistret, vilka huvudsakligen avser tillgrepps- och narkotikabrottslighet. Av ett yttrande från frivården framgår att mannen misskött tidigare övervakning. Med hänsyn till det anförda ansåg tingsrätten att det var uteslutet att bestämma påföljden till annat än fängelse. Påföljden bestämdes därför till fängelse i två månader.
I fråga om utvisning gjorde tingsrätten följande bedömning:
Enligt utlänningslagen får en utlänning utvisas om denne döms för brott till en strängare påföljd än böter och gärningen är av sådant slag och övriga omständigheter är sådana att det kan antas att han eller hon kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet.
En utlänning som kommit till Sverige innan denne fyllt 15 år och som, när åtal väckts, vistats här i minst fem år får endast utvisas om utlänningen (såvitt nu aktuellt) har återfallit i brott på ett sådant sätt att han eller hon inte bör få stanna kvar.
Brottsenhet, straffvärde och asperation vid knarkförsäljning
För ett par år sedan höjdes minimistraffet för försäljning av narkotika, från allmänna fängelseminimum till fängelse i sex månader. Eftersom den som säljer narkotika ofta gör det mer än en gång, och inte sällan har ett lager av narkotika som är avsedd att säljas, kan lagändringen få till följd att straffvärdet, även när det rör sig om små mängder, sammantaget blir påtagligt högt och därmed utmanar kravet på proportionalitet och ekvivalens. Martin Borgeke kommenterar ett aktuellt HD-avgörande.
Anknytning
Vid denna bedömning bör enligt förarbetena beaktas vilken omfattning brottsligheten har haft, vilken tid som förflutit mellan brotten och de enskilda brottens allvar och karaktär. Rör det sig om brott med lägre straffvärden bör det krävas fler och mer frekventa återfall för att utvisning ska kunna ske.
Vid bedömningen ska domstolen även beakta utlänningens anknytning till Sverige. Om utlänningen har barn i Sverige ska barnets behov av kontakt med honom denne, hur kontakten har varit och hur den skulle påverkas om utlänningen utvisades också särskilt beaktas.
Av utredningen framgår att mannen inte hade fyllt 15 år när han kom till Sverige år 2008. Han har därefter vistats här i mer än fem år. Han får därför utvisas endast om han har återfallit i brott på ett sådant sätt att han eller hon inte bör få stanna kvar. Tingsrätten ansåg att så var fallet.
Vad gäller mannens anknytning till Sverige hade han visserligen bott här i 15 års tid och pratade flytande svenska. Det ansågs dock i tingsrätten tydligt att han inte har etablerat sig i det svenska samhället och han hade varken ordnat boende eller arbete. I stället syntes han försörja sig och sitt missbruk med att begå brott.
Ingen kontakt med dottern
Mannen uppgav att han hade en dotter i Sverige som var åtta år. Han uppgav dock att han inte hade någon kontakt med henne och att han inte hade fått träffa henne på 2-3 år på grund av sitt missbruk.
Tingsrätten ansåg därför inte att den omständigheten att mannen har barn i Sverige talade för att han ska få stanna här. Tingsrätten beslutade mot bakgrund av det anförda att mannen skulle utvisas från Sverige.
Mannen överklagade till Svea hovrätt och yrkade där att hovrätten skulle döma honom till en annan påföljd än fängelse och upphäva beslutet om utvisning. I fråga om straffvärde och straffmätning gör hovrätten samma bedömningar som tingsrätten. Vad gäller val av påföljd gör hovrätten följande överväganden:
Hovrätten anser att det är uteslutet att bestämma påföljden till annat än fängelse.
I fråga om utvisningen anser hovrätten att den brottslighet som mannen återfallit i visserligen varit omfattande, men att straffvärdena för de brott han dömts för har inte i något fall överstigit tre månader. Med några få undantag har det inte heller varit fråga om brott som inneburit angrepp mot någons liv, hälsa, frihet eller frid eller brott som annars utgjort en påtaglig integritetskränkning eller riktat sig mot rättsordningen eller annat särskilt skyddsvärt samhällsintresse.
”Påbörjat process”
I hovrätten har även framkommit att mannen påbörjat en process för att återetablera kontakten med sin åttaåriga dotter i Sverige. Vidare har åklagaren medgett mannens yrkande om att upphäva utvisningsbeslutet. Hovrätten anser vid en samlad bedömning att det inte finns skäl för att besluta om utvisning av mannen. Tingsrättens beslut i denna del upphävs därför. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
