Tingsrätten ansåg att moderns berättelse om vem som är far till hennes barn var detaljfattig och att hon inte förklarat varför inte fler efterforskningar av mannen har gjorts.
Men Hovrätten går på kvinnans linje – och fastställer faderskapet.
En 13-årig flicka yrkade att tingsrätten ska förklara att en viss man skriven i Thailand är hennes far. Den gode mannen för den påstådda pappan har förklarat sig varken kunna medge eller bestrida käromålet då han inte haft någon kontakt med sin huvudman.
Flickans mamma uppger att hon aldrig varit gift med den aktuella mannen. De träffades när hon var runt 20, 21 år och arbetade i Bangkok. Under drygt ett års tid träffades de mest på helgerna. Modern flyttade sedan in hos mannen och hans föräldrar och hon bodde där under 2-3 år. Modern bodde tillsammans med mannen när hon blev gravid och de hade sexuellt umgänge under konceptionstiden. Hon har inte haft sexuellt umgänge med någon annan man under den tiden.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
Förhör kan räcka
Södertälje tingsrätt konstaterar att när rättsgenetisk utredning inte föreligger kan det i vissa fall vara tillräckligt med ett förhör under sanningsförsäkran under vilket modern trovärdigt och tillförlitligt lämnar en berättelse för hur barnet kommit till och med vilken man barnet kommit till samt att hon redogjort för varför det inte finns andra tänkbara fäder.
Tingsrätten menade att moderns berättelse om hur hon och mannen träffades, hur de sammanlevde och varför de separerade är ganska detaljfattig, trots att de enligt henne sammanlevt i 2-3 år och att de separerade när barnet bara var sju månader. Det har inte heller lämnats någon förklaring till att det inte gjorts mera efterforskningar för att finna mannen, till exempel genom hans föräldrar som modern ska ha sammanlevt med i flera år eller genom andra nära släktingar till mannen.
Berättelse inte tillräcklig
Vid en samlad bedömning fann tingsrätten att moderns berättelse i detta fall inte kan anses utgöra tillräckligt bevis för att barnet är avlat genom samlag med mannen under konceptionstiden och att det är uteslutet med andra möjliga fäder.
Tingsrätten ansåg sammantaget att bevisningen inte var tillräcklig för att fastställa att den aktuella mannen är far till 13-åringen.
Hovrätten går på mammans linje
Svea hovrätt gör en annan bedömning och börjar med att konstatera att av MF-protokollet framgår att modern år 2021 har angett mannen som pappa till 13-åringen och vissa detaljer om moderns och mannens relation. Av födelsebeviset framgår att mannen närvarade när 13-åringen föddes och att han har visat upp ett ID-kort till styrkande av sin identitet. Även modern har uppgett att mannen var närvarande vid flickans födsel. Av det översatta vårdnadsintyget framgår bland annat att modern har uppgett att hon och mannen tillsammans har fått flickan. Det har inte framkommit något som tyder på att modern oriktigt skulle vilja peka ut mannen som far till 13-åringen. Det finns även en namnlikhet avseende flickans och mannens efternamn.
Mot bakgrund av det anförda anser hovrätten att utredningen i målet är tillräcklig för att förklara pappan som far till 13-åringen. Tingsrättens dom ska därför ändras i enlighet med detta. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
